Vi kämpar...eller mest jag...

Vi kämpar på min röde och jag. Han känns som vanligt igen, lite mer känslig bara. 

Jag har bra och mindre bra dagar, ibland går jag ut i stallet med jävlaranamma-känslan, nu ska vi rida på, och så gör jag det. Ibland gör jag inte det, då blir det mycket skritt. 

Jag är ingen tålmodig människa, vill att allt ska vara som innan vilan nu!!! Men jag vet att jag får ge mig, kan inte bara mörsa på med dålig magkänsla!!

Jag longerar honom regelbundet. Han är ju en dröm på linan!!  Om jag blir lite mer aktiv och peppar med rösten ökar han, men om jag stillar mig och kör med lååååånga vokaler minskar han tempot.  Dippande från högerbogen fanns inte alls sist. Hurra! 

Han rör sig med en elegans och med en jämnhet som ingen av våra andra hästar har. Han är så fin!

Gotti-hinken!

Vi kör flytta-övningar, lydnads-övningar, och sist började vi träna på spansk skritt!! Jag tror han tycker det är kul att göra något annat! Och så får man ju godis också, när man gör rätt!

Om den bara kunde vara stilla!!

Vi lastttränar en del. Håller på att lära honom att gå in själv i transporten. Ställer in gröna gotti-hinken och så står jag kvar utanför. Jodå, han går in. Finns ju morötter i hinken, och Hugis är glad i allt som går att äta.. Kommer att fortsätta med den träningen. Det avdramatiserar lastandet.

I ridningen finns ibland en liten obehagskänsla kvar. Vissa dagar kommer jag aldrig riktigt ner i sadeln. Spänner mig, fastnar i neggiga tankar, och det blir inte bra. Han är inte dum Hugrakkur Röde, han känner att matte inte är riktigt med i matchen. Och då händer det att han bråkar lite, vill gå till vänster fast jag säger höger. Blåser det för mycket blir jag spänd, och då hoppar jag av och gör markövningar istället.

Sticka??? Jag???? Skulle väl aldrig....

Det kommer att ta en tid att bli av med den helt. Jag inser det. Men det är bara att nöta på. Tänker inte vara med på Vintermästerskapen i februari, men kanske i mars. Om vi fortsätter utvecklingen så här så blir det tävling igen. 

Och så ibland, när jag inte tänker för mycket går det bra. Vi töltar, flyttar , jag fokuserar på ridning istället för att han eventuellt ska sticka….mycket bättre. Och för varje gång som det går bra känns det lite bättre.