lördag 21 juni 2014

Så mycket bättre!

Nu när Hugrakkur är borta på tillridning kämpar jag på med min ridning. Jag måste  ( läs: vill ) bli bättre, mycket bättre. Jag trodde jag kunde rida, men jag kan ingenting. Så känns det ibland. Jag måste bli mer noggrann, mer uppmärksam, mer fokuserad i min ridning. Tur jag har en bra instruktör. 

Jag kämpar med Tindur. Han har blivit som en helt ny häst. Han lyssnar och jobbar, som jag kommer ihåg honom från första tiden när han och Hrodur kom. Någonstans på Tindurs och min väg tillsammans gick det fel, men nu har vi kommit tillbaka. Och det är så skönt att kunna gå ner på ridbanan och öva på det jag hade på sista lektionen och känna att det ger resultat! 
Mot ridbanan!!
Det är så fantastiskt kul att rida och jag vill bara lära mig mer. Helst vill jag ha lektioner flera gånger i veckan, men man är ju inte gjord av pengar…och tiden finns inte heller. Nu rider jag för instruktör  gång varannan vecka men det är för lite. Jag vill minst en gång i veckan. Just nu får det vara så, vi har trappat ner lite på ridning, hästarna ska snart flytta till nya gården, och i mitten av juli få en välförtjänt sommar vila i en månad. Och vi ska passa på att flytta då.

Vi jobbar mycket med timing just nu. Det tror jag är viktigt för Hugrakkur också. Kanske där vi missade att känna vad som komma skulle, för att timingen var för dålig.
Snygging med mittbena!
Vi jobbar också på att jag måste känna de där bogarna som flyter ut, eller ett bakben som slarvar, men det är svårt. Tindur är ju så ”flytande” om ni förstår.  Han rinner ur min hand, eller droppar ett bakben i ett arbete  när jag är uppe i något annat… Han är hopplös, älskade lilla svarta. Men jag tar på mig det. Det är ju jag som ska känna, jag som ska vara med i alla lägen och hindra honom innan han kommit halvvägs. Timing! Jag ska ju underlätta hans arbete genom att föregå hans avvikelser. Så tänker jag. Men om jag inte känner att han ”gör fel” så kan jag ju inte korrigera honom. Hmm. Klurigt det där. Men jag kämpar. Och jag har blivit så mycket bättre. Från ”jag är rätt duktig på att rida” till ” jag kan inte ett dugg” till ”jag har blivit så mycket bättre” Inte illa!
Det var bättre förr, tycker Hrodur, när det inte var så mycket krav...

måndag 9 juni 2014

Dags att lämna oss!

Jaha , nu är det bestämt. Hugrakkur  åker till Jökla-skogarna på tillridning. Jökull kommer ner och skor hästarna, så tar han med sig den röde hem. Känns konstigt.  Jag vill inte att han ska åka samtidigt som det känns skönt att ha tagit beslutet. Men det kommer bli tomt här utan Hugrakkur. Och jag kommer att sakna honom hela tiden.
Riddar Hugrakkur innan avfärd...

Bra timing ändå, vi börjar närma oss högsäsong,  så vi har mycket jobb. Våren har varit full av kurser och clinics och ett par tävlingar!  Som det ska vara. Känns skönt nu att det börjar lugna ner sig. Vi har bara en tävling kvar innan sommarn, Eidfaxi Nationella. Ska bli spännande att vara med och jobba på en så stor tävling. Vem vet nästa år kanske jag själv är med och tävlar på en nationell?? Lika bra att lära sig så mycket som möjligt.

Jag tänker mej att Jökull har Hugrakkur i en till två månader, då kommer han hem i mitten av juli , då borde jobbet ha lugnat ner lite och Tindur och Hrodur får gå på vila men vi rider Hugrakkur ett tag till med all fokus på honom.
Jag vet ju inte alls hur det går till att lämna en häst på tillridning, men jag tänker mej att vi åker upp till Jökull en kanske två gånger i veckan och tar lektioner av honom då. Vi vill ju gärna se hur Jökull själv rider honom, och det ska bli otroligt spännande att höra vad han tycker om hästen!!
Det är så träääligt utan Hugis!
Och vi kan börja trappa ner och förbereda oss inför hösten. Vi har nämligen köpt en närbelägen gård på 32ha och vi räknar med att flytta den 1 augusti. Ja, hästarna får flytta upp efter midsommar, när näringen i gräset lagt sig lite. Vi kommer att få superfina beteshagar, kunna ta eget hö eller hösilage egen ridbana, stort fint stall med 8 boxar. Och en verkstad som är lite större än den vi har dag. Huset är alldeles för stort, men fint.

För 2 år sen hade vi Majsan ( tinkern ) Hrodur och Tindur där på sommar bete så hästarna kommer att känna igen sig! Och de stortrivdes där. Hagarna är fantastiska, där finns en stor skogshage med flera olika vallar runt om som man kan släppa på när betet blir sämre.  Fina lösdrifter åt olika håll så bra skydd mot väder och vind och insekter.

Så när Jökull är nöjd med Hugrakkur kommer han inte till Sundtorp igen, utan han får åka direkt till Tiggeby, som nya gården heter. Han kommer också att stortrivas  där.Vi längtar, både efter Hugrakkur och flytten…