Ordning och reda!

Efter en ganska intensiv helg, har jag landat i en vardag som känns lite piggare, konstigt nog. Annars när man haft mycket att göra under helgen kan veckorna bli lite jobbiga, tycker jag, jag behöver lugna perioder där jag kan bara sitta och läsa, eller blogga för den delen.  Men just denna helg blev som sagt lite tuffare.

Gott med mat!

I fredags hade jag lektion på den röde,  gick super, vi jobbade mycket med tölten och att han ska lyssna och vara lydig, öka när jag säger, och minska likaså. Han känns finare och finare och instruktören tyckte att vi hade gjort framsteg, det är ju kul. Han är så otroligt rolig att rida, hans fantastiskt jämna tölt är ett unikum. Han tappar aldrig takten, inte ens när han gjorde en halvhjärtad ryckning åt vänster när vi skulle åt höger.

Vi hade lektion på lördagen med, först med Hugis, som gick lika superbra då! Sen hade jag bett instruktören om hjälp med Tindur så jag fick förklara vad som kändes konstigt med honom, sen red hon honom en stund.
 Jag har ju varit rädd att det kanske är något fel för han känns så stapplig och travar konstigt. Men hon kunde inte känna något konstigt, vilket var skönt att höra. Jag kan noja upp mig riktigt ordentligt ibland när jag får för mig att något är på tok.

Men jag fick lite tips och så hur jag skulle tänka när jag rider honom, och nästa gång det är dags för lektion får jag rida båda. De är ju så olika, mina hästar. Hugrakkur så lätt, men ändå så känslig. Tindur nästan mer känslig, men på ett annat sätt. Och han är ju så trygg att rida för mig, medans Hugis ju är som att sitta på en urkraft.

Tindur-oxå en urkraft??

Men jag börjar mer och mer förstå att jag måste rida Tindur med samma inställning som när jag rider Hugis. Alltså tänk på att vara tydlig, spreta inte, och beröm när det blir bra. Ärligt talat har jag inte varit riktig schysst mot Tindur, han känns så hemtam, som man kan göra vad som helst på utan att så mycket händer. Men nu får jag tänka om. Han ska ridas ordentligt, och jag ska inte hålla på och noja om skador. Nu ska det bli ännu mer ordning på torpet!!

Lite blandat del 2

Vi fikade och lät hästarna hämta andan en stund, sen ville Frida att vi skulle lasta dem en gång till, bara gå in och ut typ, för att se reaktionerna. Det kan ju faktiskt vara så att de tycker att det är väldigt obehagligt att åka transport och vi ville se om den korta åkturen påverkat dem.

 Frodi tänkte verkligen inte gå på igen! Han visade tydligt med en darrande underläpp att han minsann inte var på humör att leka lastträning igen! Någon måtta får det väl ändå vara?! Men Jeanette och Frida lirkade och trixade så pass att han började stegra sig och dona efter en stund. Bra, sa Frida nu ger han sig snart. Och hon fick rätt. Till slut var han inne, och bommen var på och han stod ganska lugnt där inne, då fick han gå av och ut i hagen.

Lastträning?? Idag?? Njaea,jag vet inte...kanske

Hugis och Tindur var inga problem, tom Hugis gick in självmant halvvägs när vi stod och pratade! Fantastiska hästar och fantastiska Frida som kommer och hjälper oss!!

Jag avslutade dagen med att ta Tindur på linan. Han har ju inte varit helt fräsch sen tävlingen i oktober. Han har ju känts stapplig i traven och knepig i tölten. Han har varit till Charlotta Lindgren och blivit knäckt, och för några veckor sen när Monika Ledin var ute gick hon också igenom honom. Han hade låsningar i käken och flera i ryggen plus att den där högerbogen hade åkt upp 5-7 centimeter så han var ju helt sned i bogpartiet.
Hon knäckte loss han och satte nålar och lasrade hela honom. Men tyckte jag att han blev bättre? Ja, kanske lite men inte helt.
Jag gick och funderade på att ringa Monika igen när det var dag för Jökull att komma  och sko. Jökull frågar ju alltid hur det är med hästen han håller på med. Jag förklarade att Tindur kändes lite konstig fortfarande.

Ska jag bara stå här?? Utan nåt som håller mig???Hua....tur kisse står på vakt bakom!

 Det är ju ganska svårt att förklara tycker jag, när man ibland bara har en känsla av att något inte stämmer, men jag sa som det var. Då kände Jökull på bogarna att det faktiskt var en skillnad, att högerbogen var lite högre än vänster.  Tydligen går han någon utbildning i hovslageri på Strömsholm, så han frågade om han fick testa en sak. Han ville lägga på en 5mm sula på Tindurs vänster fram för att höja upp den sidan så att den blev jämn med den högra!! Absolut, jag har fullt förtroende för Jökull så visst!

Och jag törs knapp tro att det är sant, men dagen efter när vi red ut så var hästen annorlunda.
Jag har ju haft honom i väster hand länge nu, och trott många gånger att han går emot mig för att jag är hårdare i den handen…han har haft svårt att ta min vänster förhållning, och har hellre huvud/nacke ställd åt höger. Och jag min idiot har kämpat och dragit iden där stackars vänstern och tänkt att fasen vad han är enveten….jobbat mig trött i vänster skänkel, utan resultat.

Men nu, när vi skulle börja trava och jag direkt, utan att tänka tar jag mitt vänster-tygel-tag-from-hell och driver på, så behövde jag inte det. Han travade på och jag lättade på tygeln. Han var rak. Ökade traven lite, fortfarande rak, minskade, samma sak. I tölten märkte jag inte så stor skillnad, han var lite stapplig och ojämn, men traven var ta mig tusan bättre! Kunde det vara möjligt? Jag vågade inte tro något, han har ju faktiskt glänst till vid enstaka tillfällen förut också. Men jag hoppas, och imorgon ska han få ett pass på ridbana så jag får känna på alla gångarter. Jag hoppas, jag hoppas så att min lilla svarta kan få bli bra nu!!

Lite blandat, del 1

Vilken dag!! En underbar solig söndag, lite bitigt i vinden, men vad gör väl det när man knallar omkring i en sprillans ny Ástund-overall?! Årets bästa köp kanske?
Min gamla Hööks-overall började bli lite väl sliten och tur som jag hade så hittade jag en på Firma Karin Åberg i går när vi kollade in Vintermästerskapen. Då hade jag letat efter den perfekta overallen i typ 2 år. Jippi!

Idag har jag jobbat mina hästar. Och det har gått så bra! Först Hugrakkur på linan, på ridbanan mest för variationens skull. Annars är vi ju helst i korallen.
Han är ju fantastisk min Hugrakkur, så lätt och trevlig att jobba med. Han var så pigg idag, måste vara vädret?! Joggade på i en härlig trav när jag bad honom.

Hugis!

Lite olydig i att sakta ner, men om jag bara säger åt honom bestämt så blir han som ett ljus och lyssnar mycket bättre. men jag får jobba med mig själv också, hela tiden.
Att vara tydlig i mitt kroppsspråk och inte spreta för mycket.
Han hade en tendens att flyta iväg på öppna delen av volten, men det blev bättre när jag kunde förekomma honom lite och styra upp honom redan innan han flöt iväg.
Ren och fin i traven, länger sig när jag ber om det och flyttar sig blixtsnabbt när jag ber om det! Super, jag blir så glad av den där hästen!

Jeanette och Frodi

Sen hade vi bokat Frida som hjälper oss med lastträningen. Idag skulle vi lägga på bommen bakom hästarna och stänga luckan och köra en liten sväng. Vi har ju tränat duktigt så jag var rätt lugn för att det skulle gå bra.
Frodi fick börja. Han gick rätt in bara, fick stå och tugga lite så la Frida på bommen.  Han backade så hårt in i den att hans bakben lyfte från golvet och paddlade lite, såg så gulligt ut! Så gick han fram ett steg och sen tillbaka tills rumpan tryckte emot. Han var inte helt nöjd med situationen, men stod kvar i alla fall.
 Han är ju så stor Frodi så han hade ju kunna ta sig ur med hela inredningen efter sig om han hade viljat…Glad att han inte gjorde det!! Vi åkte ett varv runt verkstan och lastade sen av.

Hugis tur. Han tvekade en sekund eller två på rampen, sen knallade han in och fick lite gott att tugga. Frida la på bommen och han reagerade knappt. Vi åkte med honom också och lastade av. Super. Men det märktes att han var lite påverkade också, benen darrade när han skulle backa av rampen.

Carina ville ha lite hjälp med sin Soldán så han var på tur. Han har inte varit något större  problem att lasta direkt, men hon vill precis som vi att hästen ska ju gå in av sig själv, medans man står kvar utanför och lägger på bommen! Och nu knölade han lite, men till slut gick han in, han också!

Lillis!

Tindur var sist, och jag gick bara rätt in med honom! Han var hungrig så han märkte inte ens att Frida la på bommen. Vi åkte en sväng och jag var så stolt, för Tindur hade aldrig åkt någonstans utan sin Hrodur!!! Nu var han helt själv! Vilken duktig häst! När jag skulle lasta av honom ville han knappt gå av, men backade till slut av rampen och stannade. Vi stod kvar en stund och pratade, då flyttade Tindur på mig och gick in själv i transporten! Det fanns ju kanske mer mat där?? Vi skrattade åt min tok-roliga häst! Så nästa gång jag last-tränar ska jag se om han går in själv på mitt kommando! Kul!

På gång igen...

Vi är på gång igen, efter förkylning och skador . Känns som om jag inte ridit på flera månader men det rör sig bara om några veckor.
Jag tog Hugrakkur på banan i början av veckan, skulle ha lektion på torsdagen. Tänkte att jag måste ju hinna rida ett par gånger innan instruktören kommer. För mig är det viktigt att träna på det vi har jobbat med under lektionerna, känns inte bra annars.

Jobba??? Nu????Jag äter ju...

Det gick rätt bra, han kändes fin, lite seg kanske eller så var det jag som var seg, Ibland kan det ju vara så att man själv är trött och hängig och så smittar man hästen lite med sin sinnestämmning.
Men ridbanan var som en isgata, och det tycker jag är  obehagligt, är rädd att gå omkull förstås.
Ja, jag vet att hästen har broddar men ändå…Jag blir lite spänd och stel och självklart känner hästen det.

Kämpar med snor och hosta!

Jag jobbade mycket i skritt , ökade, minskade, börja bakifrån. Lite volter och töltade ur dem, rätade upp fortsatte en långsida och sen ner till skritt. Det kändes bra, han var med i matchen, han är alltid med i matchen. Jag höll inte på så länge, varken Hugis eller jag var på topp, han hade ju inte jobbat på drygt 2 veckor.
Jag longerade dagen efter, samma sak, lite seg men ändå framåt, inte lika ”på” som han brukar vara. Men trevlig, väluppfostrad och öronen framåt och bra fokus på mig.

Torsdagen var det dags för lektion. Jag var uppvärmd och klar när instruktören kom, så vi jobbade mycket tölt. Jag ska känna när det är rätt, annars ta ner och börja om. Mycket övergångar, mycket volter. Han kändes lite stel i vänster sida och helt plötsligt var han pigg som en kanonkula! Vart kom det ifrån?? Han låg på och ville springa iväg fort. Eller ville han smita undan det jobbiga?!

Kul!

 Han är ju smart min Hugis och lär sig blixtsnabbt.
Jag gör en övning en gång, t.ex. in på en volt i hörnet och i mitten av volten ska jag börja tölta och sen fortsätta ur volten och följa fyrkanten,inga problem. Tar ner hästen fortsätter på fyrkanten ska göra samma sak i nästa hörn…Då vet han vad som gäller så då vill han gärna förekomma mig. Jag styr in på volten och redan efter 3 meter drar han upp i tölt eller åtminstone ökar på skritten, för han vet ju vad som komma skall. Hmmm Smart häst.

Det ska vi utnyttja, säger instruktören. Ta hjälp av. Ok. Visst. Jag har ju mera tänkt i termer av att hitta på nya saker så att han inte ska få förkomma mig. Det är ju jag som ska bestämma! Men det blir ganska jobbigt i längden, får ju vara påhittig som  tusan.
Men trots snor och hosta jobbade vi på ordentligt och jag glömde bort det isiga underlaget tydligen för vi töltade på små volter och han halkade inte en enda gång!
Nu är det bara att träna på tills nästa lektion.