fredag 29 april 2016

Snart tävling!

Oj vad tiden går. Har haft mycket ett tag och inte tagit mig tiden att blogga. Konstigt nog verkar det alltid vara mycket så här års…?
Hästarna har ju gått över i sommarhagen, inte ute dygnet runt, men lite längre än på vintern. Snart så, om kanske en vecka eller två så blir det dygnet runt.

Anders och Hrodur hade en aha-upplevelse härom veckan. Det var Mickis som var här och hade lektioner och Anders sa till henne att hoppa upp på Hroddan och känna själv hur sned och konstig han kändes. 
Del av sommarhagen!

Vilket hon gjorde, och helt sonika kopplade tyglarna i nosgrimman för att se om det var något i munnen! Hästen gick som en klocka! Att vi inte tänkt på det? Att kolla munnen?? Vi hade ju Thorleifur här i höstas, men…vi ringde till Göran Ström som kom och kollade. Men, han kunde inte hitta något galet, men kanske Hrodur fått en spark eller så?! Han ska ridas bettlöst ett tag i alla fall!
Längst bort i sommarhagen!
Hugrakkur och jag börjar hitta tillbaka till varandra. Vi var ute vid banan i söndags och tränade igenom tölten och fyrgången. Jag ska ju tävla honom 1 maj. Och efter återkopplingen av Märtha Persson som hade årets drop-in så begriper jag ju att om jag ska få några poäng måste jag RIDA hästen, inte mesa runt! Så i söndags RED jag hästen, tryckte på ordentligt och jösses vad härligt det var! Och vad han dundrade på!! Fantastiska häst!
Väldigt nöjd matte, lika nöjd häst!

Sen var jag till instruktören igår. Vi tränade på två ytterligheter, mellanskritt och galopp. Åh vad kul det var! Skritten är ju svår, som instruktören sa: den går från 6a till en 3,5 på ett ögonblick, och tvärt om. Den måste vi träna på.

Galoppen är ju underbar, behöver bara bli lite mer bärig, och här måste jag trycka på ordentligt annars tappar han och blir flack. Hade anmält mig i vänster varv, men fick byta till höger efter att instruktören sagt att den var bättre i höger. Och jag är ju faktiskt bättre i höger. T8:an spelar ingen roll, där visar man ju tölt i båda varven.

Jag har en bra känsla inför tävlingen. Känner mig lugn och trygg med Hugrakkur, han har varit lugn och trevlig när vi åkt iväg. Han förlitar sig så mycket på mig och då får man lov att hålla nerverna under kontroll! 

Skönt att tävla hemma, då kan jag hjälpa till som funktionär om det behövs. Ska bli spännande att se var vi hamnar poängmässigt. Om jag skärper till mig och kan slappna av och rida som vanligt kommer vi att toucha den övre delen av poängskalan….vi får se, fortsättning följer…


söndag 24 april 2016

Hrodur till veterinär, Tindur till salu!!

Vi har tagit beslutet att försöka sälja min Tindur! Vi har ju funderat på det av och till, men nu kände vi att det är dags! Vi behöver ha en häst som både Anders och jag kan rida, och Anders tycker att Tindur är lite för liten. Med sina 134cm över havet är han inte den största av hästar, även om jag ( som är 173 cm 71kg)  aldrig har lidit av hans storlek.
Hugos och Tindur spanar in mot sommarhagen, de vet att det snart är dags!!
Och det kom sig lite av att Hrodur inte har känts helt fräsch på sista tiden. Han får återkommande låsningar i SI-leden, blir sned och får svårt att ta galopperna. Och så tar vi ut Håkan Lundell eller någon som kan knäcka loss honom ordentligt. Tänk om han behöver vila en längre tid? Då har inte Anders någon att rida....hemska tanke!

Sist Håkan var ute märktes det att Hrodur hade ont och efter det bestämde vi oss för att kolla honom hos veterinär. Jag ringde till veterinär Eva Olsson på Mälarens Hästklinik, Sigtuna. Det var hon som behandlade Hugrakkur ( utom när Chris la sig i :-) ) och Frodi, Jeanettes häst. Vi gillade henne hon var väldigt noggrann och duktig. Vi fick en tid till Hrodur inte i Sigtuna, för hon har mottagning i Kvicksund ibland, på Equirehab, skönt att slippa åka så långt!
Anders och Hrodur ute vid banan

Jag var ganska orolig, spatt var en sak som for fram och tillbaka i mina tankar, han är 13 år Hrodur, och de här problemen har ju kommit och gått under några år. Visst hade jag hört att det är vanligt att de får spatt i 11 år-taget…? Men även kotledsinflammation, eller någon annan ledproblematik oroade mig.

Vi skulle vara där kl 10, jag hade avsatt hela dagen för detta besök, vet ju vilken tid det kan ta, man ska börja bedöva för att släcka hältor, utesluta en det ena en de andra….det tar tid…

Vi var där 2 min före utsatt tid, Veterinär Eva väntade på oss. Anders berättade om de återkommande låsningarna, konstiga galopper osv, men så började Eva känna igenom honom. Ingen ömhet, ingen stelhet, ingenting. Vi gick och longerade. Ja, han har kass trav, men ingen hälta eller konstigheter kunde ses. 

Vi gick till gången. Böjprov. Efter att ha böjt en sidan, fram och bak, säger Eva att han är ju så fantastisk mjuk! Hon böjde igenom resten, men vi hittade inget. Skönt!!
Eva tyckte att vi skulle stärka upp honom lite mera, mera jobba på linan, klättra, ut i skog och mark och jobba. Om han började kännas stel och konstig igen skulle vi ringa henne så skulle hon försöka komma och kolla honom direkt.
Eve och Tindur jobbar trav

Men det var skönt att få honom kollad. Vi har bokat en ny equiterapeut som vi fått tips om, Helena Liberg, hon var här och behandlade Ùi och Hugis för ett par veckor sen, och hon var mycket bra. Så hon kommer om en och en halv vecka, så får hon också kolla igenom honom.
Söt, svart!
Och även Tindur ska få sig en omgång av Helena. Nu kommer jag försöka rida till honom lite innan vi lägger ut en annons på honom. Jag vet ju hur bra han kan gå, så jag försöker hitta tillbaka till våran toppform! Ska bli roligt samtidigt som det kommer bli väldigt jobbigt! Men han är värd att få en egen människa som lägger all sin kärlek på honom!! Älskade lilla svarta!

fredag 15 april 2016

Sits-träning!!

Jag bestämde mig för att ta tag i min sits! Den har ju blivit så mycket bättre de sista 2 åren, men kan bli ändå bättre! Jag har ju mina ”idoler” som jag tycker rider bra och som jag försöker efterhärma i min ridning. Det är ju Johanna Elgholm och Denni Hauksson! Fantastiska ryttare med som jag ser det med outstanding bra sits. 

Men att försöka efterlikna dessa 2 ryttare är ju inte helt lätt. Ibland, korta stunder kan jag känna mig riktigt nöjd med min kropp ( händer, ben,  sits) men så rätt var det är så slänger man en snabb blick nedåt och ser en hand upp och en ner, eller en skänkel som ligger an lite för långt bak. Eller för den delen en kropp som inte sitter i sadeln utan lätt framstupa!

 Jag började kolla internet direkt, googlade ”sits-tränare” men trots idogt letande hittade jag ingen sits-specialist i närheten…vad f-n???Finns det inga tränare av sits i Sörmland??? 

 Men så kom jag på att det finns ju en tränare i min närhet, som jag kunde fråga om hon kan hjälpa mig, eller om hon visste någon som var duktig på sits! Frida! Som hjälpt oss med last-träningen och hoppningen. Jag vet inte vad hon är för instruktör egentligen, bara att jag gillar henne skarpt! Och hon ville hjälpa mig! Vi bestämde att hon skulle komma dagen efter!!
Fram med skänkeln!

Inte flaxa upp och ner!

Vila och diskussion!


Det lilla jag hade i huvudet om sits-träning var ju att man blir  longerad, mer än så visste jag inte. Frågan var vilken häst vi skulle ta? Jag vill ju helst rida Hugis, men jag vill inte riskera att han får spader och drar för att jag jullrar runt i sadeln 
(eller hemska tanke, utan sadel) och Tindur är ju inte så självgående, men kanske vi kunde låna Hrodur?? Jag frågade Frida när hon kom, jo vi kör på Hroddan, på honom kan jag slappna av och bara fokusera på mig och inte på hästen!
Hrodur kollade ibland upp på mig som om han undrade vad tusan jag höll på med!

Först fick jag rida lite själv, medan Frida kollade av lite. Serpentiner, volter och inte använda mina förbannade underskänklar! Bort med dem! Överskänkel och säte. Sen sa Frida trav, varvid jag naturligtvis lutar mig lätt framåt och drar skänklarna bakåt och smackar på. 
Svårt att inte få hålla i några tyglar!

Stop,stop,stop, gapar Frida, nej,nej, nej! Vi börjar om. Jag visste direkt vad hon ville, faktum är att min andra instruktör och jag hade börjat jobba med detta i traven. Jag tror att bara för att Hugis varit lite svår att få trav på, så har jag överdrivit min hjälper och blivit hängande med överkroppen över hans hals….snyggt?? näää!!!
Tillbaka med axlar!

Vi började om. Sätet i sadeln, lite tryck med överskänkel o smacka på, gick hur bra som helst. Men ganska snart hängde jag över igen. Vi tog ner till skritt och så fick jag sträcka på mig, rulla tillbaka axlarna, andas in, ut med bröstet, och slappna av. Och igen, igen, igen. Så fick jag sträcka min ben bakåt, släppa stigbygel och rulla benet under höften, tills det gjorde ont. Nu har jag redan så himla ont i höfterna, men kanske en bra övning för dom?? Och så började vi om. Trava utan att använda ben, utan att luta mig framåt! Svårt när man är så insnöad som jag!

Efter en stund tog hon Hrodur på linan, och vad konstigt det var att inte ha något att hålla i??!! Sitter så mycket balans i händerna verkligen? Jag visste inte var jag skulle göra av händerna...Jag höll tempot från ryggen och Frida styrde upp vart Hrodur skulle gå! Sakta ner några steg, öka, sakta, öka osv, utan att luta fram mig, utan att vika upp och trycka på med underskänkel. Så himla nyttigt. Ibland föll Hrodur över i galopp, det var jätte skönt att bara få rulla med honom utan något tryck eller driv.

En annan sak Frida upptäckte var ju min lätt-ridning. Jag som alltid säger att ”jag kommer från stor-häst-världen och har ridit mycket dressyr, trava, det kan jag”, men tänk att man alltid får äta upp när man säger såna saker…I stället för att flänga upp och ner som en besatt, skulle jag rida lätt-lätt, bara låta skinkan lyfta ur sadeln, byxorna skulle var kvar i , om ni förstår. Och här fick jag problem. Jag tar ju i för kung och fosterland när jag rider lätt, men nu skulle jag ” mes-rida”!
Bästa Hrodur!


Jo visst det gick några steg, sen var jag där och vevade på, nej,nej, lätt,lätt, sa Frida, ok tillbaka till mjuuuuuk lätt-ridning utan några stora rörelseser, några steg, sen var jag där igen….detta kommer kräva en del träning. Men jag är en duktig elev, så jag ska träna och träna, för om en vecka kommer hon igen! Kul, jag har hitta motivation igen, och längtar efter mer träning!!!

fredag 8 april 2016

Sakta på väg tillbaka!

Oj,oj,oj, vilken skillnad på häst! Med ”nya” sadeln! Jag känner att han blir friare i hela kroppen, och gladare på något vis!! Han rör sig så lätt. 

Idag tog jag honom på banan, och Anders filmade. Nu börjar han se ut som han gjorde i början, med stampe-tölt och med lätthet i sitt steg. 
Ska vi jobba??

 På filmen ser man att jag får honom att öka några steg längs med långsidan vid något tillfälle, och direkt åker benen upp under hakan. Vilken lycka! Bäst av allt är att han ser så där himla nöjd ut igen.

Anders säger det hela tiden, han ser så nöjd ut!! Och jag är nöjd. Efter min svacka så är det här precis vad vi behöver. Känna att vi har kommit någonstans, framsteg! Nu vill jag bara ut och rida hela tiden.
Nöjd matte och häst!
Traven har ju också blivit så mycket bättre. Han tar vägvinnande kliv verkligen, han kommer så långt på något vis. Samma som Hrodur i sin fantastiska skritt. 
Hugis blir fantastisk i sin trav, han välver ryggen, sänker huvud och kommer så långt på få steg. Härligt!
Nu har jag ju jobbat mycket på övergångarna, att vi inte bara slarvar fram i tölt, utan att vi faktiskt jobbar oss fram i tölt. Och han får inte börja tölta förrän han är lätt i munnen. 


Har ju känt lite som att jag har haft mycket häst i handen ett tag, som att han inte riktigt lyssnar på mina förhållningar. Men så har jag backat tillbaka till förra instruktörens bra övningar för att få honom mer samlad.
Trivs i sadeln!
Ibland måste man gå tillbaka lite grann för att kunna gå vidare framåt. Men tänk att det ska behöva gå illa innan man fattar det!?  Egentligen skulle man jobba in gamla bra övningar, lätta övningar som hästen behöver påminnas om mera regelbundet. Det får bli skärpning på Tiggeby!!