Sakta på väg tillbaka!

Oj,oj,oj, vilken skillnad på häst! Med ”nya” sadeln! Jag känner att han blir friare i hela kroppen, och gladare på något vis!! Han rör sig så lätt. 

Idag tog jag honom på banan, och Anders filmade. Nu börjar han se ut som han gjorde i början, med stampe-tölt och med lätthet i sitt steg. 

Ska vi jobba??

 På filmen ser man att jag får honom att öka några steg längs med långsidan vid något tillfälle, och direkt åker benen upp under hakan. Vilken lycka! Bäst av allt är att han ser så där himla nöjd ut igen.

Anders säger det hela tiden, han ser så nöjd ut!! Och jag är nöjd. Efter min svacka så är det här precis vad vi behöver. Känna att vi har kommit någonstans, framsteg! Nu vill jag bara ut och rida hela tiden.

Nöjd matte och häst!

Traven har ju också blivit så mycket bättre. Han tar vägvinnande kliv verkligen, han kommer så långt på något vis. Samma som Hrodur i sin fantastiska skritt. 

Hugis blir fantastisk i sin trav, han välver ryggen, sänker huvud och kommer så långt på få steg. Härligt!

Nu har jag ju jobbat mycket på övergångarna, att vi inte bara slarvar fram i tölt, utan att vi faktiskt jobbar oss fram i tölt. Och han får inte börja tölta förrän han är lätt i munnen. 

Har ju känt lite som att jag har haft mycket häst i handen ett tag, som att han inte riktigt lyssnar på mina förhållningar. Men så har jag backat tillbaka till förra instruktörens bra övningar för att få honom mer samlad.

Trivs i sadeln!

Ibland måste man gå tillbaka lite grann för att kunna gå vidare framåt. Men tänk att det ska behöva gå illa innan man fattar det!?  Egentligen skulle man jobba in gamla bra övningar, lätta övningar som hästen behöver påminnas om mera regelbundet. Det får bli skärpning på Tiggeby!!