lördag 30 augusti 2014

Behandling!

Idag har vi varit till equiterapeut Charlotta Lindgren i Kolsva. Vi brukar ha en annan som går igenom våra hästar, men jag har hört så mycket gott och positivt om Charlotta så jag ville prova henne. Mest för att Hrodur har återkommande problem med låsningar i SI-leden. Kanske kunde Charlotta hitta en bakomliggande orsak till hans problem…? Det var värt att prova tyckte jag.

Tanken när jag bokade två platser hos henne var Hrodur/Tindur, men sen pratade Bri och Jökull om att Hugrakkur var sned så vi tog med honom istället. Kan ju vara bra miljöträning också! Två flugor i en smäll.
Vi kom fram en kvart före utsatt tid ( alltid punktlig!) och fick ställa in hästarna i varsin box i Charlottas utestall.
Vad är det här för ställe??
Boxarna låg den ena på framsidan och den andre på baksidan.  Det tog bara en minut så började Hugrakkur gnägga gällt. Hrodur svarade. Hugis gnäggade, Hrodur svarade…Det ekade på den tysta landsbygden. Vi fick hämta Hrodur och ställa in honom hos Hugis. Då blev det tyst. Men han var ganska spänd fortfarande Hugrakkur och undrade vad sjutton skulle hända nu???
Hugis var mycket skeptisk till Charlotta i början.
Vi fick ta in båda hästarna samtidigt ( tack för det) och jag berättade lite  kort deras historia, Hugrakkur först. Hon tittade på honom och sa att här fanns det att jobba med.  Hugrakkur tittade sej misstänksamt omkring, blängde lite på mej ( matte??? Vad menar du??) Sen började hon känna igenom hästen. Och jösses vad han hade låsningar....Hans första nack-kota satt som fan ( han kastade sej bakåt flera meter när hon knäckte den ), hon hade aldrig varit med om något liknande, sa hon.
Känsliga fingrar känner igenom hästen
Jag vill också känna
Här börjar han förstå att Charlotta bara gör gott

För varje låsning hon lossade desto lugnare blev hästen. Hans bäcken var så snett att det skiljde flera centimeter från höger till vänster. Till slut bjöd han in henne att trycka och klämma, tittade nästan lite vädjande på henne.  Hon avslutade med att "lasra" honom, och sätta några akupuntur-nålar. Hugrakkur sänkte huvudet, tuggade och bara njöt. Blicken han gav mej var obetalbar.
Vad är det som händer, matte?
Hrodur blev också grundligt genomgången. Lite nacke som satt fast, men framför allt ett bogblad som satt betydligt mycket högre än det andra. Anders fick hålla och sträcka fram hans högra framben medans Charlotta tryckte till honom uppifrån. Sen blev han rak. Troligtvis det som gjort att han får återkommande låsningar i SI-leden. Han fick också laser och akupunktur. Han var nöjd, våran klippa.
Skööönt, tyckte hrodur!
Och vi med, kan  varmt rekommendera Charlotta, hon var noggrann och förklarade fantastiskt bra. Hela besöket tog två och en halv timme, Hugis alla låsningar tog ju mest tid förstås. Han hade så mycket att det var svårt för henne att veta vart hon skulle börja. 

Vi la på deras sadlar också, Hrodurs var klockren, men Hugrakkurs var inte bra. Bara att byta, jippie, sadlar är ju så billiga och lätta att hitta som passar både häst och ryttare.

Nu ska dem promeneras i 1 vecka, sen skrittas i flera dagar sen sakta tickas igång, men att vi skulle vara påpassliga på hur de kändes. Det kunde mycket väl behövas ett återbesök. Vi ska också ge dem ”hjärtmassage” på korset för att stimulera blodcirkulationen.
 Och jag tänkte förstås att oj, stackars hästar, ska de behöva stå i transporten i en och an halv timme efter denna behandling och spänna sig? Då förklarade Charlotta att hon upplevde att ju längre tid ( naturligtvis inom rimliga gränser ) hästen stod i transporten efter hennes behandling desto mindre risk att låsningarna gick tillbaka. Att åka transport fungerar nämligen nästan lika bra som att stå på vibrations-platta!!

lördag 23 augusti 2014

Flocken!

Nu har våra hästar fått ytterligare ett par kompisar, och med det kommer vi inte att ta in fler inackorderingar just nu. Det är min vän Maria som har köpt en vallack vid namn Sigur från Askagården, en 7-åring vallack.
Sen har vi Carina som också köpt en ny häst, Soldán från Bromma, 6 år, också vallack! Så nu är flocken komplett, 6 grabbar som går i vår fantastiska skogshage!

Flocken vid vattenhålet
  Alla är islandshästar ( förstås) men väldigt individuella och olika. Jag tänkte ge mej på en första beskrivning av hästarna, få se om jag ändrar uppfattning om någon av dem framöver… Vi börjar med våra egna.
Hrodur,Frodi,Hugrakkur ligger,Sigur,Soldán och Tindur har vakten.
Hrodur-Kung i hagen, regerar överlägset och med bravur. Gör inget i onödan, men läxar absolut upp ungtupparna om de blir för påstridiga. Ständigt uppmärksam på allt, speciellt om det finns en chans att få komma in, han älskar att stå inne i sin box och vill helst inte gå ut alls…Ger gärna sin kompisar ett och annat tjuvnyp, gillar när det vankas bus och upptåg!

Tindur-har alltid varit lite egen…Går sin egen väg, står ofta för sig själv. Är alltid den som springer först om det kommer monster. Undviker bråk, men busar gärna. Vill helst bara vara ifred för att äta. Social och kommer fram och hälsar när han får syn på en.

Hugrakkur-hänger gärna med Frodi, blir mer och mer social. De gånger han går sin väg när vi kommer blir färre och färre.  Gillar att äta och verkar vara lugn och trygg i sin flock. Gnäggar oroligt om någon i flocken hämtas ur hagen.

Frodi- Mysfarbror. Ibland får jag för mej att pojkarna står i kö för att klia/bli kliade av honom. Äldst och störst i flocken. Kommer gärna fram och vänder rumpan till, vill bli kliad. Lugnet själv, stor och trygg.

Sigur-verkar ha en historia…Ibland kommer han fram och hälsar glatt, ibland går han undan snabbt när man kommer. Lite skygg och otroligt känslig, men kommer nog att bli trygg hos oss så småning om. Vissa hästar behöver ju lite mer tid att acklimatisera sig och Sigur är en av dem.
Sigur!
Soldan-Yngst och nyast i flocken. Otroligt social, kommer alltid fram och hälsar eller traskar efter en när man kommer. Verkar lugn och trygg i sig själv. Jag ser honom som Tindur var i början när han kom, ni vet en sån där otroligt jobbig  lillebror som tjatar och tjatar och aldrig ger sig. Men så har han flera märken efter bett från de andra hästarna….
Soldán och Tindur
De verkar trivas tillsammans, har inte varit några större bråk vad jag har märkt. Oftast när vi hämtar Hrodur följer hela flocken med ner till grinden och där stannar de tills han är tillbaka. De väntar troget på sin ledare.

lördag 16 augusti 2014

Äntligen!

Hugrakkur är hemma! Han kom igår kväll. Jag gick och väntade hela dagen, spanade ner mot vägen av och till fast jag visste att Jökull skulle ringa innan han kom. Ögonen sökte sej hela tiden bortåt. Skulle han verkligen komma idag? Jökull hade ju skjutit upp sin ankomst tidigare? Jag väntade och väntade.

Jag tror Tindur kände på sej ( eller så märkte han att jag inte betedde mej som vanligt) att Hugis skulle komma. Jag hörde att han gnäggade i hagen ett par gånger. Anders gick upp och tittade till honom. Han stod och blickade bortemot vägen han också!
Vi väntar...
Klockan 17 ringde Jökull äntligen, han hade en bit kvar då. Och vi som skulle på kalas, svärmor fyllde. Vi fick åka dit i all hast, tur att svärmor är härdad och inte tar illa upp. God mat bjöds det på, men sen direkt upp till stallet. Väntade och väntade. Till slut såg vi bilen med transport komma över vägkrönet.  Äntligen. Som jag längtat och väntat på denna häst.
Hej Frodi!
Jökull lastade av honom och gav grimskaftet till mej, och vi gick in i stallet. Hrodur, Tindur och Frodi stod inne och väntade. Hugis gick lugnt in, fast han aldrig varit där. Han fick stå bredvid Frodi, jag ville att de två skulle få nosa på varandra innan vi släppte ut dem.

Inne i boxen körde Hugrakkur mulen i spånet och nosade av hela golvet, kissade länge och njutningsfullt och gödslade ordentligt. Ner med mulen igen och ett varv till, sen kollade han runt lite, sniffade på Frodi som intresserat kollade in sin nya granne. Jag stod i gluggen i gallret och fotade frenetiskt med min mobil. Han kom med huvudet och nosade av mej också. Jag kände hans varma andedräkt mot min kind och var överlycklig att han äntligen var hemma.

Jökull sa att det var en otroligt fin häst vi hade, han hade ridit honom sista veckan och tyckte mycket om honom. Han var känslig, sa han, men inte så att man inte kunde korrigera honom. Speciellt känslig för säte. Man måste rida honom med mycket drivning, få upp honom och bli lätt i munnen. Japp, busenkelt!! 

Vi fick våra hästar skodda, och det märktes att de går och dräller på sin vila. Lite ohyfs och hoppeti, som om det fanns en del överskottsenergi i dem. Nästa gång de ska skos ska vi rida dem innan skoning så de är trötta och inte håller på och studsar. Sen var det dags att släppa ut dem.



Vi gick ut på en stor äng ( där betet är kraftigt, men ytan stor, var bra att springa av sej på ) och släppte dem. Och gladare hästar fick man leta efter!! Hrodur och Tindur körde bak-uter som besatta, de race-ade en bit, stannade och tog stora njutningsfulla tuggor av gräset, sprang lite igen för att stanna och äta lite till. Hugrakkur verkade mest intresserad av att äta, men tog några glädje-språng mellan tuggorna. Det var underbart att se. Kompisarna var tillsammans igen, och nu med ytterligare en ny kamrat!

tisdag 5 augusti 2014

Jag rider den röde!

Vi bestämde med Bri att vi skulle komma upp och rida till helgen. Jag skulle rida den röde, med hennes hjälp. Vi åkte upp och jag var som ett barn, satt nästan och hoppade i bilen. Vägen till Jökla-hästar kändes otroligt lång.

Tankarna for förstås, jag skulle rida min röde, min pigga och känsliga Hugrakkur. Hela tiden hade jag Brunos ord i mitt huvud: Lita på din häst till 100%!! Inte 90%, eller 95%, utan 100%. Jag kände mej lugn, längtan efter att få rida Hugis igen var större än något annat.

Vi kom fram och Bri tog emot oss. Gick och hämtade Hugrakkur i hagen. Sist vi var där hade Bri bara gått rakt fram och satt på Hugis grimman, men inte nu. Han gick undan när hon kom, vandrade en bit men stannade sen och lät sig fångas. Jag kände igen det där från när han var hemma. Han kunde dra igång Hrodur och Tindur, och bjuda upp till världens bus,  precis när man kom med grimman. Och de var ju inte sena att haka på…

Vi gick in och sadlade Hugrakkur, och tågade ner mot ridbanan. Han såg lugn ut. Han hade helt klart landat på Jökla-hästar. Förra gången vi var där var han mera på tårna, och Bri red ju honom som en värsta tävlingshäst. Nu kändes han som en trevlig familjehäst.
Äntligen!! Och jag är ledsen, aldrig mera rosa t-shirt på röd häst!!
Jag pratade lite med honom innan jag satt upp, kan inte säga att jag hade den där känslan ni vet som jag hade i början när han kom. Den där- oj ska jag få äran att rida denna fantastiska häst-, utan jag kände mej nyfiken på hur han skulle gå. Väl i sadeln strök jag honom på halsen, äntligen, 5 veckor utan Hugis var 5 veckor för mycket!
Vi skrittar
Vi började skritta, åh så väl jag kände igen hans steg, hans mjukhet. Bri  och Anders stod i mitten , Bri påminde mej om mina händer, mjuka, levande, följsamma, inte stumma och döda.  Jag gjorde volter, ökade lite, minskade lite och kände hur han jobbade bakifrån, trampade in under sig, nacken böljade.
Tölt!!!!!!
Vi började tölta. Ahhhhh, himmel, mjuk fin jämn tölt, jag kände hans arbetsvilja, hans muskler som drog ihop, sträcktes ut. Vi vände över bytte varv, samma där. Anders och Bri försvann ur min värld, samtidigt som jag var otroligt närvarande med hästen. Och i tölten, jag tryckte på lite, kände hur han svarade, minskade, hörde långt borta hur Bri påminde mig om händerna ( förbannade händer som lever sitt eget liv) och vi jobbade på. Inte stampe-tölt, men mjuk fin underbar tölt.
Glad Lotta!
Jag var nöjd, avslutade hoppade av och bara stod nära min häst. Han stod lugnt bredvid mig, tittade på mig. Vi gick in och sadlade av. Han var lite mer musklad, tyckte jag.  Men i stort sett min röde Hugrakkur, lugn och fin men i ögonvrån lurade något, en känsla som jag fick, vänta bara matte tills jag kommer hem, då ska du få se!! Underbara Hugrakkur!!
Nöjd matte, nöjd häst!


fredag 1 augusti 2014

Längtar!

Centralhagen,helt fantastisk!
Nu längtar jag efter Hugrakkur, vill bara att han ska komma hem. Hrodur och Tindur går på Tiggeby och vilar upp sej, tillsammans med en nygammal kompis, Frodi,  som ska vara inackorderad hos oss. De känner varandra, har gått på sommarbete i denna fantastiska hage för 2 år sen. De gruffade inte ens när vi släppte ihop dem, men Frodi var så lycklig att få komma tillbaka till Tiggeby igen, det syntes och hördes.  Nu går dem ute dygnet runt,  vi tar bara in dem en stund på dagen om det är varmt, då är det skönt att få komma in i stallet en stund och vila.
Skönt att vila i stora lösdriften!
Vi är försiktiga med betet, släpper på lite i taget!
Katterna är glada!

Tindur och Frodi är svarta, och de har alltid 2 tusen fler flugor och bromsar runt sig, jämfört med Hrodur som är fux. Men stallet är flug -fritt, svalt och skönt.  Vi borstar lite på dem, visiterar och smörjer lite, kanske lite flugspray, sen får de gå ut igen. De får vara hästar bara!
Tindur-nöjd i stallgången

De är trygga i hagen. Ofta hittar vi Tindur längst bort i hagen, alldeles själv. Frodi och Hrodur gillar att hänga ( alla gillar att hänga med Hrodur ) de kliar varandra och står huvud vid svans bredvid varandra och viftar flugor.  Bästa vänner.
Frodi-mysfarbror
De verkar otroligt lugna och tillfreds. När vi åker upp och tittar till dem, kommer de oftast fram och hälsar, eller går med oss ner till lösdriften och står inne en stund. Det kommer bli bra för Hugis när han kommer, att få hänga med dessa lugna och trygga hästar. Hoppas de smittar!!

Tindur vill gärna dricka direkt ur vattenslangen när jag fyller på vatten, men jag får inte spruta kall-vatten på kroppen, då går han. Men rätt in i munnen gillar han, roliga häst! Katterna dricker också ur hästarnas vatten hoar, fast de nästan inte når upp/ner till ytan.
Anders-trivs i hagen
Vi längtar efter flytten också, men nu är det inte långt kvar. Nästa helg flyttar vi verkstaden och i början av augusti själva boningshuset. Någon tid att blogga blir det knappt, men det blir bättre sen när vi är på plats!