Island del 4

Lördag hade vi bara lektioner på förmiddagen, för vi skulle ta en tur upp till Geysir och passera ett bad på väg tillbaka som hette Secret Lagoon där vi skulle bada och slappna av inför sista middagen på Skeidvellir.

Hàlka!

Jag hade fått en ny häst. Då de var dåligt med valacker till salu satte Katrín mig på ett salu-sto som var 6 år. Två av de andra tjejerna hade ridit henne, Hálka, och alla tyckte att hon var en sån fin häst. Hon var mörkt, mörkt musblack, med trivselprickar på baken. Och jättesöta luddiga vita öron och lite vitt runt mulen. Hon var en klar favorit bland de som provat henne. Lugnt tänkte jag, vi kan inte ha ston så bara att rida på utan några baktankar.

Hálka var en av de hästar som inte var så tillgänglig. Hon gick ifrån mig när jag skulle gå in i boxen och vände bort huvudet när jag skulle smeka henne. 

Men vilken häst när jag kom upp på henne!!!

Så otroligt känslig och lätt för hjälperna. Jag kände direkt att hon var med på noterna, japp, nu ska vi jobba, vad ska vi göra??? 

De små söta, vita öronen gick som propellrar än framåt än tillbaka för att lyssna av mig! Och när jag skulle träna halterna med sätet fattade hon direkt, och tvärnitade! Här fick man verkligen förfina sin hjälper ordentligt. 

Trötter!

Tölten var suverän, bra takt och lätt att styra tempot. En häst helt i min smak! Men skulle Anders klara av henne? Han är ju lite grövre i sin ridning, om ni förstår, inte så mycket för fin lir…och sen var hon ju ett sto. Vi skulle ju inte ha något sto…eller kan man tänka om här…kan vi kanske ha en stoflock också? Plats i stallet hade vi ju. Och hagmark går alltid att lägga till…men vad skulle Anders säga…

Ja så gick tankarna faktiskt! Hon var helt enkelt toppen. Vi fick ju träna på att flytta hästarna med kroppsvikten och hon snappade direkt, precis som Hugis!  Vi töltade med ökningar och det gick superbra, minskade bara genom att stilla min kropp och ibland lägga till ett whhoooo!

Vackert!

Vi hade fantastiska dagar på Island. Från regnstorm till snöstorm när vi kom, till 15 minus och gnistrande sol ( nåja lite vind också) och snö när vi lämnade ön för denna gång. Mycket lärdom och nya bekantskaper hade jag med mig hem.

Island del 3

Lördagen började vi med att Katrín visade sin hingst, Dagfári. Oj,oj,oj, vilken häst! Oxå en röding, men vilken utstrålning!!

Hon började med att bara visa hur hon tar honom på ganska kort lina och ber honom böja sig ordentligt i kroppen runt henne. Både i skritt och trav, ibland även galopp. Bytte varv och samma sak där. 

Dagfari!

Hon höll på en stund, sen gick hon och sadlade och började rida. Han såg otroligt mjuk och fin ut. Hon stannade honom med sätet, ökade och minskade skritten med sätet. Ibland stämde hon av att han bar sig genom att föra fram händerna och lösa tyglarna, och han bara gick/töltade på.

Katrín med sin hingst!

Sen visade hon lite tölt, och han var ju otroligt fin!! Han hade en takt av sällan skådat slag, och det såg så otroligt lätt och trevligt ut. 

Hela tiden pratade hon och berättade hur hon brukade göra och tänka i sin ridning. 

Efter en stund sa hon att hon ville visa ökad tölt. Herregud!!! Vilken häst! Han töltade på så det ekade i hela ridhuset, ingen annan häst av dem vi hade ridit hade gett  minsta ljud ifrån sig, men denna lät som ett ånglok kom farandes. Denna kraft, denna power, var bland de häftigaste jag sett. Om jag blev sugen att prova? Både ja och nej. 

I början tyckte jag att Hugrakkur var en naturkraft, en oändlighetsmaskin som bara stampade på i tölten. Men att rida en sån kraftfull häst tar på krafterna. Men Katrín såg helt oberörd ut när hon klev av. Och klart är man (i princip) född på hästryggen så är väl det vardagsmat. 

Jobb på lina!

Fredag kväll ägnade vi oss åt shopping i Sellfoss, jag behövde verkligen ha nya ridbyxor. 2 par blev det, lite träns och tyglar oxå. Sen åkte vi till Eirarbakki och åt den fantastiska hummer-feast menyn på Röda Huset. Bland det godaste jag ätit. För andra gången. Det kommer jag att leva länge på!

Island del 2

Eftersom vi eventuellt kommer att köpa ytterligare en häst, nämnde jag för Katrín att vi vill bara ha valacker. Tyckte det var bättre att jag fick rida saluhästar som jag kan tänka mig att köpa, då det inte är helt otänkbart att vi tar hem en till från Island. 

Katrín tyckte det var synd, då hon hade flera fina ston till salu, men dåligt med herrar. Och så hade ju Brita paxat en vallack, en Huldar som var jätte fin! Hon red honom hela tiden för att få in så mycket lärdom om honom innan hon tar hem honom från Island. Men det fanns en till.

Arvur!

Jag hade sett Arvur ( en röding) på deras hemsida och var nyfiken på honom. Men han var inte så framåt som jag ville ha, inte seg kanske men ja, har man en gång fått smak på häst med mycket framåttänk vill man inte ha något annat. 

Jag på Arvur!

Arvur kändes som att han i huvudet var mer i stallet än med mig på ridbana… Så hade jag inte känt med Madama. Arvur rollade lite i tölten, ville vika in till mitten, och bråkade lite, men han hade otroligt skön tölt när den blev bra. Han liksom hoppade in i tölten, jätteroligt. 

Ökning...?

Jag red Arvur 2 gånger men fick ingen vill-ha -känsla, trots att han var en bra och trevlig häst. Vi fick öka tölten på långsidorna och det kändes ju som om det gick jätte-fort, men på filmerna så syntes det knappt att vi ökade… ha,ha.

Mycket fin häst!

Men nyttigt att rida andras hästar, man blir ju rätt bekväm och hemtam med sina egna. Och kul att få rida så olika hästar!

Vi började känna oss rätt möra, 4 lektioner på 2 dagar är ju ganska intensivt. Men vi såg fram emot lördagen då Katrín skulle ha en liten clinic där hon visade sin hingst och hur hon jobbar med honom, plus att vi skulle rida sista lektionen!

Ytterligare en resa till Island! Del 1

Island måste vara det mest speciella land jag varit i!! Så otroligt vackert landskap, och så annorlunda natur. Fascinerande! Och för varje gång gillar jag ön mer och mer.

Denna gång var jag dock där för att rida och inte turista så mycket. 

Vi kom fram onsdag eftermiddag, och som vanligt blåste vi nästan omkull när vi klev av planet. Vi hade en hyrbil/buss så att vi skulle kunna åka lite fritt under tiden där. Vi hade nästan 2 timmars bilkörning kvar till gården Skeidvellir där vi skulle vara de närmaste dagarna.

Järngänget+ ridfröken!

Väl framme fick vi middag, och hälsa på familjen och varandra. Vi var 7 tappra kvinnor, Jeanette, Brita och jag från Eskilstuna, Agneta från Motala, Annika från Stjärnhov och Kristin och Katarina från Göteborg. Alla med samma brinnande intresse för islandshästar. 

Öppet och trevligt!

Vi gick runt i stallet och hälsade på hästarna. En del var ju väldigt tillgängliga och en del var lite skygga. Alla som stod inne var ju satt i träning, men på olika stadier. En del var knappt suttna på och en del som kommit en liten bit i sin träning.

Hästarna kan socialisera!

 Jag gillar isländska stall, så öppna och trevliga. Man förstår ju att islänningarna måste bygga praktisk, att ridhuset sitter ihop med stallet så att även om det är dåligt väder,  kan man bara gå in i ridhuset. En dröm att kunna ha så! Men vi märkte ju att så fort det blev någorlunda skapligt väder, så försvann alla som jobbade där ut med någon häst. Klart dem passar på när vädret tillåter. Deras ridvägar är ju också en dröm!

Torsdag morgon började jag och Annika att rida. Vi red 2 och 2 men så fick alla en privat lektion oxå. Jag fick en häst som hette Madama, och Annika red Tibrá. Vi fick verkligen börja från grunden. Katrín lärde oss hur vi ska kunna kontrollera farten med enbart sätet, och vi kämpade på mot våra svenska händer som bara ville dra i tyglarna hela tiden. Sätet först, sen rösten och sist tygel! Det tog en stund innan man fick kläm på det.

Madama!

Madama var en trevlig häst, ett brunt sto med svart man. Mycket vacker, men från början tyckte jag att hon låg på lite. Hon var tung i min hand, jag som är van med Hugrakkur och Tindur som inte alls lägger sig i handen. Hon kändes så där tyckte jag, halvdant, men när jag så filmerna efteråt  gick hon väldigt bra. Hon hade framför allt en otroligt ren takt. Vi fick tölta på lite på slutet, och skulle göra samma sak där, kontrollera farten med säte, röst och om det behövdes tygel! Och så skulle vi trycka på med sätet.

Lektionen kändes bra, och vi skulle ha samma häst på eftermiddagen och då träna mer tölt. Upplägget var toppen tyckte jag, för jag och flera av de andra kände en liten osäkerhet med nya obekanta hästar, och då var det bra att få lära sig stoppa dem innan vi satte fart på dem!

Under eftermiddagens lektioner blev det rätt mycket tölt, ökningar, minskningar och framförallt stödja hästen i kurverna.

Jag och Madama töltar!

Det jag gillade mest med Katrín var att hon hela tiden pratade om att ge stöd till hästen, hjälpa hästen att hittat sin balans, inte rycka i munnen osv osv. Och hon var duktig på att hantera 2 ryttare samtidigt, detta kan ju ibland spåra ur lite tycker jag, och man känner inte att man får tillräckligt med hjälp. Men det var aldrig några problem, hon hade ögon i nacken!! 

Övertaggad?!

Idag har Micaela Åhlberg varit här! Vi var ovanligt många idag, hela 11 styckna. Jag var först ut, gillar att ha det gjort, sen kan jag fokusera på att titta på de andra. Och det är så roligt att se vilka enorma framsteg många gör. Och alla vill bara ha mer, och mer, och mer! Ridningen blir ju mycket roligare när man lär sig mer!

Ska vi jobba idag med????!!!

Hugis och jag hade en extra bra lektion idag, vi fick en jättebra övning som var skitjobbig. Vänd upp på medellinjen

( i skritt) börja flytta undan för skänken ända ut mot långsidan, och ur den sidvärtsrörelsen direkt upp i tölt. Tölta ner till kortsidan och samma sak från den kortsidan. In på medellinjen, flytta sidvärts ut mot långsidan och upp i tölt. Jätterolig, men f-n så jobbig för hästen. Ja, för ryttaren också!

 Full fokus på innerskänkel o yttertygel, inte spreta med händer, inte förböja, inte låta baken gå före frammen, osv.osv.

Sen töltade vi på ett tag, och han kändes lite på, Hugrakkur som är så lydig för halvhalter lyssnade lite dåligt på dem tyckte jag, och precis när han går som allra, allra bäst flyger f-n i hästen och han drar iväg i galopp!

Det är bara ont förtal, jag som är så lugn och fin nuförtiden...

Jag hinner tänka något i stil med att jag styr in honom i ett hörn, nej, förresten ( en kompis häst hade ju faktiskt hoppat över ett paddockstaket en gång ) jag håller honom kvar på spåret, ställde mig lite lätt i stigbyglarna och lät honom springa på. Försökte ge och ta några gånger, men han var skapligt blockerad i sitt spring. 

Så vi galopperade runt några varv, och min tanke ändrades till jag håller han på ytterspår så han inta kan gör en 90-gradare för då har man ju inte en chans att sitta kvar. Till slut börjad han trava, ni vet den där helt oridbara slängtraven som man bara studsar runt i sadeln med…men jag fortsatte att ge och ta en  stund och till slut lyssnade han på mitt ”whhooo” och saktade av. Då fick ha fortsätta att tölta/jobba en stund till.

Jobbigt det var idag!!!

Till slut tog jag ner till skritt och pustade lite. Han var rejält trött nu, och gick med sänkt huvud och flåsade. Vi pratade igenom det som hänt, och Mickis berättade att precis innan han satte av skulle hon säga att han gick så himla fint, men hon kom av sig lite…. Och kanske är den där gränsen han har, jag vill ju gärna att han är så där flott, men när han närmar sig så blir det så jobbigt, kanske musklerna inte räcker till, kanske han fått för sig att det är så här man kommer undan, jag vet inte.

Det jag lärde mig var att jag är rätt säker i sadeln nuförtiden, jag blir inte rädd, och jag kan faktiskt tänka rationellt i en sån adrenalin-laddad situation. Och framför allt, jag känner ju att han vill inte mig något ont, han försöker säga något, ja, men jag ska bara lista ut om han säger; matte jag orkar inte, eller; nu får det vara nog på det här tramsiga kort-töltandet! Jäääärnet är bättre! Men det brukar ge sig när jag fått smälta situationen ett par dagar.

Jag har ju planerat in en månadsvila för honom inom den närmsta veckan, och efter dagens äventyr kan jag tycka att vi är värda lite vila både han och jag. Vi har ju kämpat på rätt bra i höst, med lektioner hos nya instruktören, och lektioner här med bästa Mickis. 

Han ska få vila min vackre vän, och jag kan fortsätta min träning på min lilla svarta! Och åka till Island och rida fina hästar där!!