Övertaggad?!

Idag har Micaela Åhlberg varit här! Vi var ovanligt många idag, hela 11 styckna. Jag var först ut, gillar att ha det gjort, sen kan jag fokusera på att titta på de andra. Och det är så roligt att se vilka enorma framsteg många gör. Och alla vill bara ha mer, och mer, och mer! Ridningen blir ju mycket roligare när man lär sig mer!

Ska vi jobba idag med????!!!

Hugis och jag hade en extra bra lektion idag, vi fick en jättebra övning som var skitjobbig. Vänd upp på medellinjen

( i skritt) börja flytta undan för skänken ända ut mot långsidan, och ur den sidvärtsrörelsen direkt upp i tölt. Tölta ner till kortsidan och samma sak från den kortsidan. In på medellinjen, flytta sidvärts ut mot långsidan och upp i tölt. Jätterolig, men f-n så jobbig för hästen. Ja, för ryttaren också!

 Full fokus på innerskänkel o yttertygel, inte spreta med händer, inte förböja, inte låta baken gå före frammen, osv.osv.

Sen töltade vi på ett tag, och han kändes lite på, Hugrakkur som är så lydig för halvhalter lyssnade lite dåligt på dem tyckte jag, och precis när han går som allra, allra bäst flyger f-n i hästen och han drar iväg i galopp!

Det är bara ont förtal, jag som är så lugn och fin nuförtiden...

Jag hinner tänka något i stil med att jag styr in honom i ett hörn, nej, förresten ( en kompis häst hade ju faktiskt hoppat över ett paddockstaket en gång ) jag håller honom kvar på spåret, ställde mig lite lätt i stigbyglarna och lät honom springa på. Försökte ge och ta några gånger, men han var skapligt blockerad i sitt spring. 

Så vi galopperade runt några varv, och min tanke ändrades till jag håller han på ytterspår så han inta kan gör en 90-gradare för då har man ju inte en chans att sitta kvar. Till slut börjad han trava, ni vet den där helt oridbara slängtraven som man bara studsar runt i sadeln med…men jag fortsatte att ge och ta en  stund och till slut lyssnade han på mitt ”whhooo” och saktade av. Då fick ha fortsätta att tölta/jobba en stund till.

Jobbigt det var idag!!!

Till slut tog jag ner till skritt och pustade lite. Han var rejält trött nu, och gick med sänkt huvud och flåsade. Vi pratade igenom det som hänt, och Mickis berättade att precis innan han satte av skulle hon säga att han gick så himla fint, men hon kom av sig lite…. Och kanske är den där gränsen han har, jag vill ju gärna att han är så där flott, men när han närmar sig så blir det så jobbigt, kanske musklerna inte räcker till, kanske han fått för sig att det är så här man kommer undan, jag vet inte.

Det jag lärde mig var att jag är rätt säker i sadeln nuförtiden, jag blir inte rädd, och jag kan faktiskt tänka rationellt i en sån adrenalin-laddad situation. Och framför allt, jag känner ju att han vill inte mig något ont, han försöker säga något, ja, men jag ska bara lista ut om han säger; matte jag orkar inte, eller; nu får det vara nog på det här tramsiga kort-töltandet! Jäääärnet är bättre! Men det brukar ge sig när jag fått smälta situationen ett par dagar.

Jag har ju planerat in en månadsvila för honom inom den närmsta veckan, och efter dagens äventyr kan jag tycka att vi är värda lite vila både han och jag. Vi har ju kämpat på rätt bra i höst, med lektioner hos nya instruktören, och lektioner här med bästa Mickis. 

Han ska få vila min vackre vän, och jag kan fortsätta min träning på min lilla svarta! Och åka till Island och rida fina hästar där!!