fredag 28 augusti 2015

Tindurs premiär på ovalbanan!

Jag har ju anmält mig och två hästar till Eidaxis prova-på-tävling på söndag. Bra för mig och Hugrakkur att få komma ut och känna på varandra på en riktig bana. 

Något som legat över mig lite är ju att jag skulle ha åkt ut med honom dit för att se hur han reagerar på travhästarna. Han har aldrig sett någon sådan, nämligen. Och Tindur han blev ox-tokig när det kom för mycket travhästar nära honom. Tindur skenade över halva Sundbyholm med mig på ryggen, stissade och for som en besatt, flera gånger som vi var där. 
Inte har väl jag stissat?? 
Första gången vi var ute med honom och Hrodur ( 2 år sen) lyckades vi tajma in en dag utan travhästar, så vi red på banan och hade jättekul, Anders och jag. Jag hade inte ens en tanke på att han kunde vara rädd för dem. Men när vi skulle åka hem, då kom dem! Precis när vi höll på att lasta. Det slutade med att Tindur hoppade över fram-bommen, Anders lyckades lyfta tillbaka honom, igen med luckan kasta sig i bilen och åka hem! 
Ganska skärrade var vi. Och hur Anders lyckade lyfta ner 350 kg Tindur ( han hängde med frambenen över främre bommen!) vet jag inte. Han är stark, min sambo!!

Detta var ju lite traumatiskt förstås, men nästa gång åkte vi bara ut och ställde honom i en av hagarna så han fick kolla in travisarna i lugn och ro. Han stod där i 4 timmar, kollade, käkade osv. Så jag trodde det var lugnt nästa gång vi skulle åka ut. 
Jag som är så lugn o fin...
Visade sig att travet hade nåt prov-lopp, vimlade av travhästar, som körde fort, överallt. Men jag satt upp på min lille, och han var som en fiol-sträng, men jag lyckades få honom att slappna av efter en stund. Inte helt, men… Men så råkade vi bli själva i paddocken, och jag kände hur han började stissa under mig. Så jag tänkte att jag tar mig bort till de andra, via träningsovalen. Han bockade och stegrade och drog järnet längs hela ovalbanan, ett under att jag satt kvar!

Men skam den som ger sig, vi fortsatte att åka ut, ibland fick Tindur bara stå i hagen och om jag kände mig lite tuff så hoppade jag upp och red. Gick oftast bra, speciellt om Hrodur var i närheten. 
Det hela kulminerade en gång när vi skulle ha lektioner för en tränare där ute, och vi lyckades tajma in en dag när det vimlade av travhästar som sprang fort som f-n, hela tiden. 
Ha, Tindur är bara lugn när jag är med!
Jag skulle rida först, tog Tindur till collectingring som ligger mellan våra två ovaler. Han var som en fiolsträng och jag kände att:  kommer det en till travare då reser han sig och sticker. 
Jag förklarade situationen för tränaren, som bara tog in oss på en ganska liten volt runt sig och uppmanade mig att få honom att trampa på. Så fort Tindur hörde en travhäst svischa förbi for huvudet upp och frambenen lättade från gruset. 
Tränaren manade mig att skita i det och bara rida på. 

Att sitta på en häst som är färdig att explodera, är ingen höjdare! Självklart spände jag mig också. Men tränaren pratade på, struntade i hans små bock-språng och krumelurer och bara bad mig att rida på. 
Va,va är det travhästar??
Till slut, efter en evighet, så började han lyssna på mig. Jag började slappna av, började rida på riktigt, och Tindur släppte ur sig sin sjätte eller sjunde gödselhög, släppte också ur sig all luft han blåst upp sig med, och började faktiskt att jobba. Sen körde vi en ganska tuff lektion, där i collecting ring tills vi var trötta både hästen och jag. Sen dess har han inte brytt sig om travhästar!

lördag 22 augusti 2015

När allting stämmer....

Idag red vi ut Anders och jag ( på Tindur), en fantastisk tur som började sådär…
Vi har ju harvat med skadade hästar ett tag och inte kunnat dra på riktigt som vi brukar och sista gångerna vi ridit har jag fått för mig att hästarna blir lite ”slö,slapp, och likgiltig” när man inte kan jobba med ökningar. 
Med fina blommor i sin fluff-lugg
Precis som att nu kan vi gå och såsa för det händer inget upphetsande ändå nuförtiden, om ni förstår. Sen ska jag säga att det har varit nyttigt för oss att ligga bakom och tölta kort ( jäääättttteeee-jobbbbigt, grymt-pust-stön!!!!) och uppenbarligen har det hjälpt åtminstone Tindur som idag gick fantastiskt bra.

Vi började värma med lite övergångar, och bara det att Tindur inte hafsade över i två travsteg innan jag tar ner till skritt, är ju ett tecken på att något har hänt. 
Upp i kort tölt, tölta några steg, ta ner till skritt, upp i tölt igen osv. Bra övning, får hästen att bli lite mer lyhörd. 
Förut har vi mera bara töltat på i långa sträckor, men nu spar vi det till slutet. 
Schyssta vita dojjer!
Övergångar alltså, segt, långsamt, åhhhh,vad jobbigt, matte, kan vi inte bara gå och lura som vi gjort ett tag nu???
Och ju långsammare vi rider desto mer snubblar dem och trampar fel… 

Vi red genom skogen och tog en galopp ( handbroms i) uppför stigen. Sen när vi var tillbaka ner till vägen fick jag spader, drämde (förlåt Tindur…) till hästen med spöt på rumpan och tänkte nu jäsiken får det vara nog, sen började jag att rida. Även jag blir slö-slapp-likgiltig...

Vi drog på uppför galopp-backen och så töltade vi hela skogsstigen, den gillar dom för den går lite upp och lite ner och slingrar sig så där lagom ( måtte vi aldrig få ett möte där) där började dom vakna till liv huvud for upp svansen piskade till och så körde vi!
Anders o Hrodur, glada!
Till slut var vi tillbaka på gräsvägen och första halvan körde jag ökning/minskning i ganska korta intervaller, och jag kände hur jäkla bra han var! 
Jämn, ren takt, bra tempo, lite jobbigt att sakta ner, men han gillar ju att pinna på min lille svarte.

Sista halvan av gräsvägen låg vi på lite till, var bara tvungen att  stanna på ett ställe för att tala om för Anders vad otroligt bra han gick Tindur, och Anders kunde bara instämma, samma sak med Hrodur!! Vi körde på en bit till och jag avslutade med en underbar trav, där han sänkte ner halsen och bara mörsade på!! 


Vi skrittade av dem och förundrades över ritten. Det var länge sen de gick så här bra, vad hade hänt?? Från halvslöa till helpigga, dom måste också ha tyckt att det var skönt att få springa på lite.

söndag 16 augusti 2015

Lymfmassage

 Tindur och Hugrakkur har fått lymf-massage! En kompis har lärt sig det och när hon berättade om hur det funkar ville jag att hon skulle köra på båda mina! 

Jag skulle aldrig själv ha tålamod att hålla på med det, för det var en otroligt långsam och försiktig  process. Tydligen så hjälper man kroppen att rensa ut slagg-produkter och aktivera lymfsystemet. 
Meditativt!
Hon började med att känna om huden satt fast, men det gjorde den bara på nåt ställe. Sen gick hon metodiskt igenom hela hästen , strök och tryckte försiktigt, nästan föste som en osynlig vätska fram till de klumpar av lymfor som ju sitter placerade på hästen ungefär som på oss människor.
Skönt!
Efter bara en kort stund såg jag på Hugis hur skönt han tyckte att det var, han sänkte huvudet och nästan blundade. Det var nästan lite meditativt att sitta bredvid och se Annikas lugna rörelser och Hugrakkurs snusande. Det tog väl kanske en 30-40 minuter per häst och efteråt fick Hugis gå in i boxen där han kissade en hel flod. Och efter 10 minuter en hel flod till. Uppenbarligen hände det saker i kroppen!

Tindur började med att kissa precis när han skulle tas ur boxen, han är ju en riktig kisse-nisse. Han som ju inte alltid har gillat att man kommer för nära, eller att man håller på för mycket med honom stod och njöt hela tiden. Av och till blundade han till och med. 
Tur att plastkedjorna höll huvudet på plats!
Man kunde se lite nya hudstrukturer när Annika var klar och det beror ju på att hon dränerade bort massa vätska som fastnat och bildat små bucklor i under huden.
Efter behandlingen fick han gå in i sin box och mycket riktigt skvalade en lång stund. Han gäspade och donade en stund, men sen såg dem båda riktigt pigga och glada ut. 

Vi tog ut dem och så fort vi kom ut i lösdriften kissade båda igen! Tydligen en av effekterna när lymfsystemet drar igång! 
Ska bli spännande att se om jag märker nån skillnad i ridningen! De kan bli piggare och rörligare, då ju igensatt lymfsystem kan hämma både det ena och det andra!
Underbart!
En vecka senare kom hon tillbaka och körde igenom hästarna igen. Hugis förstod vad som skulle ske för han gick ner i varv direkt. Det syntes så tydligt att han gillade den massagen, eller om det var den så lugna, fina beröringen som fick honom att bara slappna av. 

Faktum är att han slappnade av så till den milda grad att han höll på gå omkull! Jag tror att han somnade! Men rätt var det var åkte Hugis bakben iväg och han skrämde slag på både sig själv, Annika och oss som stod o tittade! Han är för rolig den där Hugrakkur!
Tack Annika, kom snart tillbaka o massera mera!


tisdag 11 augusti 2015

Hästtransporter, del 2


Vi har väntat på registreringsskyltar på nya transporten, har inte kunnat åkt med den än. Var till och med tvungen att låna Marias transport sist vi skulle iväg. Men nu har vi kommit igång och lasttränat i alla fall. Det kändes rätt spännande att ta tag i den biten, då ju transporten är helt annorlunda än den vi är vana vid.

Man går ju in längs vänsterkanten, sen vänder man hästen åt höger så att de står snett med baken åt mötande trafik och huvudet åt väggrenen. Och då måste man helt plötsligt leda in hästen på vänster sida. Nu hanterar vi våra hästar från ”fel” håll ibland, bara för att….så det var inte så stor grej.
Klippan!

Vi började självklart med Hrodur, våran klippa! Han ställer ju alltid upp på allt vi ber honom, och han gör det med ett upphöjt lugn och en blick som säger: ja,ja, vill ni det så gör vi det! Så skulle alla hästar vara!! Älskade Hrodur!

Vi planerade hela träningen innan, man vill ju att det ska bli bra. Anders tog Hrodur på sin vänstra sida och gick fram till transporten. Hrodur tittade på sin husse, sa: OK, och klev in, svängde runt rumpan och hamnade exakt där han skulle vara. 
Det kändes lite trångt, vi hade köpt krubbor att sätta fast framför hästen, men det gick inte. Bommen tar man från sidan och sätter längs med hästen, gick hur bra som helst. Men klart, Hroddan har ju varit med förr och åkt i Jökulls transport som är liknande.
Lill-klippan!

Tindur på tur, han stannade utanför snusade en stund i spånet, sen gick han in, svängde runt som ingenting och såg väldigt nöjd ut! Massor med gotti till honom, och jo, han har nog också åkt Jökulls vagn.
Åbäket!

Hugrakkur då? Mjaaaa, lite otäckt var det, luktade konstigt och naturligtvis lyckades han trampa på en av bommarna ( dem lägger man ju ut bakåt när man lastar.) Han klev tveksamt upp med frambenen, lyfte först ena bakbenet 2 centimeter rätt upp, sen andra likadant. Som om han inte visste vad han skulle göra med dem…
Misstänksam, vad gör du husse???

Vi tog det lugnt, klev av och på med framben några gånger. Lät honom bekanta sig lite med den konstiga lukten. Till slut klev han in med bakbenen också, men det var inte tal om att försöka vända runt på den stela kroppen, så fort jag försökte backade han av. Vi klev in en gång helt och avslutade sen när han stått helt stilla och lugnt därinne en stund. Herregud, kommer aldrig få runt honom, tänkte jag. Han är så spänd att så fort jag rör mig skyndar han att kliva av bakåt.
Inne!

Dagen efter tog vi nya tag. Idag var målet att åtminstone försöka vända runt honom en smula så han kunde se en utväg. Vi klev upp med fram benen.  Jag stod bara och försökte vara trevlig, med lite godis i fickan. Jag lockade lite på honom, kom då Hugis, gooooodiiiiis! Då hoppar han jämfota rätt upp i transporten! Anders och jag skrattar så vi nästan skrämmer iväg honom för han ser så rolig ut. Men han är inne, och jag föser runt honom på något vis och berömmer! Nu står han som han ska, får stå en stund och sen går vi av rakt fram. han kliver en smula förvånad av transporten, och är rätt nöjd tror jag.


Ytterligare en gång går vi in ( dock utan jämfota-hopp) och det tar en liten stund innan jag får honom att förstå att vi inte ska backa av, utan gå runt. Godis i högerhanden som leder och visar vägen och vips står han rätt igen. Men det är inte lätt att böja en stel häst! Men han är ju smart min Hugis, så det här kommer han att fatta snart nog! 

fredag 7 augusti 2015

Hästtransporter, del 1

För 4 månader sen hittade vi den transport vi ville ha. Våran transport Värmlandsvagnen Cortez 2 har varit bra, men börjar se lite sjavig ut. Och i och med att jag tagit BE-kort kan vi skaffa en stor transport, japp, en 3-hästars. Vi har ju faktiskt 3 hästar  och när alla är fräscha kan jag tänka mig att tävla båda mina, och Anders sin Hrodur förstås.

Vi kollade på alla olika märken och varianter förstås. Vi vill ha step-up ( det vill man när man stått och segdragit på rampen ett antal gånger) förstås, och gärna med ett stor öppningsbart fönster längs hela sidan.
En av de transporter som har plats för 3 hästar är ju Ifor Williams, men den kändes alldeles för ”modifierad utan eftertanke” om ni förstår. Den fanns att titta på här i Eskilstuna!
Det är ju inte så att dessa transporter finns i närheten så man bara kan åka och kolla in dem. Nej då, man får kolla på nätet och försöka bilda sig en uppfattning om hur de är. 

En annan vagn vi kollade in  var Böckman K3, med plats för 3 islandshästar. Närmaste återförsäljare i Märsta. Jag ringde, men han hade ingen hemma. Detta är ju dyra vagnar som inte säljs så ofta så det kan man ju förstå att det är svårt att ha ett lager på dessa. Janne på släpgrossisten erbjud sig att ta hem en åt oss, utan köptvång ( jag ville ju se och känna på den innan jag bestämmer mig) vilket var väldigt bussigt. Han frågade vad vi ville ha för extrautrustning till den, så det fick vi bestämma. Vi tog ju luckan förstås, och Janne tyckte att vi skulle ha aluminiumfälgar, för det var mycket snyggare!

Det var ju bara ett problem, det skulle ta 4 (!) månader att få hem den... Jag har nog nämnt att vi inte är några tålmodiga människor, så jag började ju direkt leta efter andra återförsäljare….men det fanns inte. Bara bita ihop och vänta. Dessa 4 månader gick dock ganska fort, då jag ju började ta mitt BE-kort. Tiden bara svischade till, för i lördags var vi upp till Janne och hämtade den. Trots att vi inte sett den live, tog vi med vår gamla transport upp och lämnade i inbyte OM vi nu skulle ha vagnen.


Rackarns vad den var snygg!! Och genomtänkt! Bra kvalitét rakt igenom! Och Janne hade dessutom lagt till i beställningen färgat tak och stänkskärmar, som bara råkade ha samma svartglittriga färg som våran bil! Vilken tur! Sparkskydd invändigt och dubbla takluckor. Vi bara stod och dreglade när vi såg den. Klart vi köpte, och han tog vår gamla i inbyte. Snyggare ekipage får man leta efter!

måndag 3 augusti 2015

Fantom-skritt och trav!!

Vi rider ut! Jag på Hugrakkur, Jeanette på Frodi, Anders o Hrodur. 
Frodi o Hugis är ju på ungefär samma nivå, vad gäller igångsättning, möjligtvis att Hugis kommit något längre. 

Frodi var ju till Kvicksund i 2 veckor på igångsättning på skritt/vattenband, och vad snygg han var när han kom hem!! Jösses, slimmad med magmuskler!!! Och hans stappliga gång är på väg att försvinna, han har ju alltid gått lite stelt på bogarna, åtminstone på grus/asfalt. 
Gräsvägen går ju alla hästar bra på, så där har det funkat. Men nu börjar han ta ut stegen och bli riktigt fin. Han som alltid ser så trött ut, har fått en ny glimt i ögonen. Jag hoppade upp på honom häromdagen, och vad trevligt med en häst som bär sig utan mankemang eller konstigheter.
Plötsligt delar manen på sig...

Hugrakkur och jag kämpar. Jag med mitt huvud som letar efter snedhet/stelhet ( släpp det för fan!) och Hugis är pigg. Han vill springa fort. Lite ökningar har vi börjat med. Korta sträckor.
I går kom Sara en bekant, över. Hon har haft sån otur med sina hästar, haft svårt att hitta någon som passar henne. Men nu har hon äntligen hittat en Eros från Märta som passar henne perfekt. Hon ville komma och kolla in Frodis förvandling från trött /stel till "på G" men hon har ingen transport så hon och Charlie lånade våra cyklar och cyklade när vi red. 

Jag har ju haft problem att få Hugrkkur att trava. Han är ju en riktig töltmoppe, och jag kan inte säga när detta har börjat. Men sista 4-8 månaderna har jag haft problem att få trav när jag ber om det! Tänker att det hänger ihop med den där onda bogen...men vet inte.
Om jag kan trava?? jajamen!!

Försöker när vi kommer till en backe, men då ska han bara galoppera. Försöker från tölten att lägga ner honom i trav, men lyckas sällan. 
Men så i går, sista biten hem, när vi kommer ut på våran grusväg så cyklar Charlie o Sara förbi mig. 
Jeanette o Anders ligger en bit bakom ” vi hinner inte med i Hugrakkurs fantom-skritt” säger Jeanette. 

När dem ökar med cyklarna för att komma förbi och hemåt ökar även Hugis, så jag bara klämmer åt med knäna och får plötsligt trav!!! Tjoho, vilken lycka! Vi har inte  travat på flera månader, men nu gjorde vi det.

Dagen efter provade jag igen. Först töltar han men jag släpper ut tyglarna, säger traaava, och får trav igen!!! Lycka! Vi far iväg som en skottspole innan jag kan ta tag i honom och få honom att trava i den takt som jag vill inte den där flängtraven som han vill.


Jippie, vi travar! I slutet av rundan måste jag försöka igen, och se på f-n, det funkar! Han travar. Kanske har han haft ont i bogen i traven, därför det inte gått att få till den…Måste prova imorrn igen, älskar hans trav! Och tölt! Och galopp,skritt, pass...