Hästtransporter, del 2

Vi har väntat på registreringsskyltar på nya transporten, har inte kunnat åkt med den än. Var till och med tvungen att låna Marias transport sist vi skulle iväg. Men nu har vi kommit igång och lasttränat i alla fall. Det kändes rätt spännande att ta tag i den biten, då ju transporten är helt annorlunda än den vi är vana vid.

Man går ju in längs vänsterkanten, sen vänder man hästen åt höger så att de står snett med baken åt mötande trafik och huvudet åt väggrenen. Och då måste man helt plötsligt leda in hästen på vänster sida. Nu hanterar vi våra hästar från ”fel” håll ibland, bara för att….så det var inte så stor grej.

Klippan!

Vi började självklart med Hrodur, våran klippa! Han ställer ju alltid upp på allt vi ber honom, och han gör det med ett upphöjt lugn och en blick som säger: ja,ja, vill ni det så gör vi det! Så skulle alla hästar vara!! Älskade Hrodur!

Vi planerade hela träningen innan, man vill ju att det ska bli bra. Anders tog Hrodur på sin vänstra sida och gick fram till transporten. Hrodur tittade på sin husse, sa: OK, och klev in, svängde runt rumpan och hamnade exakt där han skulle vara. 

Det kändes lite trångt, vi hade köpt krubbor att sätta fast framför hästen, men det gick inte. Bommen tar man från sidan och sätter längs med hästen, gick hur bra som helst. Men klart, Hroddan har ju varit med förr och åkt i Jökulls transport som är liknande.

Lill-klippan!

Tindur på tur, han stannade utanför snusade en stund i spånet, sen gick han in, svängde runt som ingenting och såg väldigt nöjd ut! Massor med gotti till honom, och jo, han har nog också åkt Jökulls vagn.

Åbäket!

Hugrakkur då? Mjaaaa, lite otäckt var det, luktade konstigt och naturligtvis lyckades han trampa på en av bommarna ( dem lägger man ju ut bakåt när man lastar.) Han klev tveksamt upp med frambenen, lyfte först ena bakbenet 2 centimeter rätt upp, sen andra likadant. Som om han inte visste vad han skulle göra med dem…

Misstänksam, vad gör du husse???

Vi tog det lugnt, klev av och på med framben några gånger. Lät honom bekanta sig lite med den konstiga lukten. Till slut klev han in med bakbenen också, men det var inte tal om att försöka vända runt på den stela kroppen, så fort jag försökte backade han av. Vi klev in en gång helt och avslutade sen när han stått helt stilla och lugnt därinne en stund. Herregud, kommer aldrig få runt honom, tänkte jag. Han är så spänd att så fort jag rör mig skyndar han att kliva av bakåt.

Inne!

Dagen efter tog vi nya tag. Idag var målet att åtminstone försöka vända runt honom en smula så han kunde se en utväg. Vi klev upp med fram benen.  Jag stod bara och försökte vara trevlig, med lite godis i fickan. Jag lockade lite på honom, kom då Hugis, gooooodiiiiis! Då hoppar han jämfota rätt upp i transporten! Anders och jag skrattar så vi nästan skrämmer iväg honom för han ser så rolig ut. Men han är inne, och jag föser runt honom på något vis och berömmer! Nu står han som han ska, får stå en stund och sen går vi av rakt fram. han kliver en smula förvånad av transporten, och är rätt nöjd tror jag.

Ytterligare en gång går vi in ( dock utan jämfota-hopp) och det tar en liten stund innan jag får honom att förstå att vi inte ska backa av, utan gå runt. Godis i högerhanden som leder och visar vägen och vips står han rätt igen. Men det är inte lätt att böja en stel häst! Men han är ju smart min Hugis, så det här kommer han att fatta snart nog!