När allting stämmer....

Idag red vi ut Anders och jag ( på Tindur), en fantastisk tur som började sådär…

Vi har ju harvat med skadade hästar ett tag och inte kunnat dra på riktigt som vi brukar och sista gångerna vi ridit har jag fått för mig att hästarna blir lite ”slö,slapp, och likgiltig” när man inte kan jobba med ökningar. 

Med fina blommor i sin fluff-lugg

Precis som att nu kan vi gå och såsa för det händer inget upphetsande ändå nuförtiden, om ni förstår. Sen ska jag säga att det har varit nyttigt för oss att ligga bakom och tölta kort ( jäääättttteeee-jobbbbigt, grymt-pust-stön!!!!) och uppenbarligen har det hjälpt åtminstone Tindur som idag gick fantastiskt bra.

Vi började värma med lite övergångar, och bara det att Tindur inte hafsade över i två travsteg innan jag tar ner till skritt, är ju ett tecken på att något har hänt. 

Upp i kort tölt, tölta några steg, ta ner till skritt, upp i tölt igen osv. Bra övning, får hästen att bli lite mer lyhörd. 

Förut har vi mera bara töltat på i långa sträckor, men nu spar vi det till slutet. 

Schyssta vita dojjer!

Övergångar alltså, segt, långsamt, åhhhh,vad jobbigt, matte, kan vi inte bara gå och lura som vi gjort ett tag nu???

Och ju långsammare vi rider desto mer snubblar dem och trampar fel… 

Vi red genom skogen och tog en galopp ( handbroms i) uppför stigen. Sen när vi var tillbaka ner till vägen fick jag spader, drämde (förlåt Tindur…) till hästen med spöt på rumpan och tänkte nu jäsiken får det vara nog, sen började jag att rida. Även jag blir slö-slapp-likgiltig...

Vi drog på uppför galopp-backen och så töltade vi hela skogsstigen, den gillar dom för den går lite upp och lite ner och slingrar sig så där lagom ( måtte vi aldrig få ett möte där) där började dom vakna till liv huvud for upp svansen piskade till och så körde vi!

Anders o Hrodur, glada!

Till slut var vi tillbaka på gräsvägen och första halvan körde jag ökning/minskning i ganska korta intervaller, och jag kände hur jäkla bra han var! 

Jämn, ren takt, bra tempo, lite jobbigt att sakta ner, men han gillar ju att pinna på min lille svarte.

Sista halvan av gräsvägen låg vi på lite till, var bara tvungen att  stanna på ett ställe för att tala om för Anders vad otroligt bra han gick Tindur, och Anders kunde bara instämma, samma sak med Hrodur!! Vi körde på en bit till och jag avslutade med en underbar trav, där han sänkte ner halsen och bara mörsade på!! 

Vi skrittade av dem och förundrades över ritten. Det var länge sen de gick så här bra, vad hade hänt?? Från halvslöa till helpigga, dom måste också ha tyckt att det var skönt att få springa på lite.