Tindurs premiär på ovalbanan!

Jag har ju anmält mig och två hästar till Eidaxis prova-på-tävling på söndag. Bra för mig och Hugrakkur att få komma ut och känna på varandra på en riktig bana. 

Något som legat över mig lite är ju att jag skulle ha åkt ut med honom dit för att se hur han reagerar på travhästarna. Han har aldrig sett någon sådan, nämligen. Och Tindur han blev ox-tokig när det kom för mycket travhästar nära honom. Tindur skenade över halva Sundbyholm med mig på ryggen, stissade och for som en besatt, flera gånger som vi var där. 

Inte har väl jag stissat?? 

Första gången vi var ute med honom och Hrodur ( 2 år sen) lyckades vi tajma in en dag utan travhästar, så vi red på banan och hade jättekul, Anders och jag. Jag hade inte ens en tanke på att han kunde vara rädd för dem. Men när vi skulle åka hem, då kom dem! Precis när vi höll på att lasta. Det slutade med att Tindur hoppade över fram-bommen, Anders lyckades lyfta tillbaka honom, igen med luckan kasta sig i bilen och åka hem! 

Ganska skärrade var vi. Och hur Anders lyckade lyfta ner 350 kg Tindur ( han hängde med frambenen över främre bommen!) vet jag inte. Han är stark, min sambo!!

Detta var ju lite traumatiskt förstås, men nästa gång åkte vi bara ut och ställde honom i en av hagarna så han fick kolla in travisarna i lugn och ro. Han stod där i 4 timmar, kollade, käkade osv. Så jag trodde det var lugnt nästa gång vi skulle åka ut. 

Jag som är så lugn o fin...

Visade sig att travet hade nåt prov-lopp, vimlade av travhästar, som körde fort, överallt. Men jag satt upp på min lille, och han var som en fiol-sträng, men jag lyckades få honom att slappna av efter en stund. Inte helt, men… Men så råkade vi bli själva i paddocken, och jag kände hur han började stissa under mig. Så jag tänkte att jag tar mig bort till de andra, via träningsovalen. Han bockade och stegrade och drog järnet längs hela ovalbanan, ett under att jag satt kvar!

Men skam den som ger sig, vi fortsatte att åka ut, ibland fick Tindur bara stå i hagen och om jag kände mig lite tuff så hoppade jag upp och red. Gick oftast bra, speciellt om Hrodur var i närheten. 

Det hela kulminerade en gång när vi skulle ha lektioner för en tränare där ute, och vi lyckades tajma in en dag när det vimlade av travhästar som sprang fort som f-n, hela tiden. 

Ha, Tindur är bara lugn när jag är med!

Jag skulle rida först, tog Tindur till collectingring som ligger mellan våra två ovaler. Han var som en fiolsträng och jag kände att:  kommer det en till travare då reser han sig och sticker. 

Jag förklarade situationen för tränaren, som bara tog in oss på en ganska liten volt runt sig och uppmanade mig att få honom att trampa på. Så fort Tindur hörde en travhäst svischa förbi for huvudet upp och frambenen lättade från gruset. 

Tränaren manade mig att skita i det och bara rida på. 

Att sitta på en häst som är färdig att explodera, är ingen höjdare! Självklart spände jag mig också. Men tränaren pratade på, struntade i hans små bock-språng och krumelurer och bara bad mig att rida på. 

Va,va är det travhästar??

Till slut, efter en evighet, så började han lyssna på mig. Jag började slappna av, började rida på riktigt, och Tindur släppte ur sig sin sjätte eller sjunde gödselhög, släppte också ur sig all luft han blåst upp sig med, och började faktiskt att jobba. Sen körde vi en ganska tuff lektion, där i collecting ring tills vi var trötta både hästen och jag. Sen dess har han inte brytt sig om travhästar!