Snart dags...

Jag har tänkt att Hugrakkur snart ska få vila! Just nu har vi ridit ganska mycket lektioner, både för nya instruktören, men också för våran Mickis! Båda är duktiga, dem har lite olika sätt att lösa mina frågeställningar på, båda funkar lika bra.

Vi åker ju till Island, Jeanette och jag, den 25 november. Det är en tjej-resa, vi ska bo i ett gäst-hus på gården Skeidvellir! Jag har längtat efter denna resa i flera månader. 

Vi kommer att rida lektioner hela dagarna, vi äter i ridhuset, tom shoppar i Katrins lilla shop! Sen åker vi nog till Eyrarbakki och äter hummersoppa på Röda Huset, vi shoppar nog lite i Sellfoss, men mest av allt ska vi rida olika hästar, och lära oss massor!

Mycket har vi lärt oss i höst!

Då får Hugis semester, i några veckor. Han har ju inte haft någon regelrätt vila, han var ju sjukskriven, men då var ju vilan ordinerad. Nu känner jag att vi har åstadkommit så mycket, lärt oss så mycket, kämpat med händer och fötter och han med sin bog, snedhet, sin matte. Han förtjänar att få vara häst ett tag! Sen sätter jag igång honom i slutet av december, början av januari för att sen testa vår första tävling i form av vintermästerskapen! Ska bli kul!!

Under tiden kommer jag att rida Tindur, och försöka komma fram till hur vi ska göra med honom. Sälja, eller behålla, det är frågan….Vi har plats för Tindur, även om vi hittar en ny häst. Det är inte det. Utan att jag vill att han ska få en  ny ägare där han kan få vara i centrum, där hans fantastiska personlighet kommer till sin rätt. Kanske en young rider som vill ha en pigg och glad häst som kan utvecklas tillsammans med. För han har mycket i sin lilla kropp, Svartur!

Kanske kommer jag behålla honom ändå, vi får se hur det går. Medryttare kanske?

Lillis hjälper sin husse!

Nästa år ska bli spännande! Tänker planera och anmäla mig till flera tävlingar  så att vi får komma ut och bli lite varma i tävlingskläderna! Anders vill ju också tävla, så bra att ha ett gemensamt intresse, även om jag nördar in mig betydligt djupare i hästarna än vad han gör. Men det är ju så kul, man träffar intressanta människor och ser fina hästar. Lite spänning, nervositet, lite  glädjefnatt när det går bra. Ja, mycket spännande år 2016. 

Snart är det 2 år sen han kom hem till oss Hugrakkur, lucia 2014, ensam, rädd, med ögon som följde varje rörelse i stallet. Mycket har hänt. Mest med mej och min ridning. Jag gick från skogsmulle till tävlingsryttare under den här tiden, när vi väl förstod vad vi hade köpt. Och vad glad jag är över allt han lärt mig! Jag var ju liksom tvungen att närma mig honom i kapacitet, inte kunde vi ha en sån fin häst utan att kunna rida.

Nyss hemkommen från Island!