Ytterligare en resa till Island! Del 1

Island måste vara det mest speciella land jag varit i!! Så otroligt vackert landskap, och så annorlunda natur. Fascinerande! Och för varje gång gillar jag ön mer och mer.

Denna gång var jag dock där för att rida och inte turista så mycket. 

Vi kom fram onsdag eftermiddag, och som vanligt blåste vi nästan omkull när vi klev av planet. Vi hade en hyrbil/buss så att vi skulle kunna åka lite fritt under tiden där. Vi hade nästan 2 timmars bilkörning kvar till gården Skeidvellir där vi skulle vara de närmaste dagarna.

Järngänget+ ridfröken!

Väl framme fick vi middag, och hälsa på familjen och varandra. Vi var 7 tappra kvinnor, Jeanette, Brita och jag från Eskilstuna, Agneta från Motala, Annika från Stjärnhov och Kristin och Katarina från Göteborg. Alla med samma brinnande intresse för islandshästar. 

Öppet och trevligt!

Vi gick runt i stallet och hälsade på hästarna. En del var ju väldigt tillgängliga och en del var lite skygga. Alla som stod inne var ju satt i träning, men på olika stadier. En del var knappt suttna på och en del som kommit en liten bit i sin träning.

Hästarna kan socialisera!

 Jag gillar isländska stall, så öppna och trevliga. Man förstår ju att islänningarna måste bygga praktisk, att ridhuset sitter ihop med stallet så att även om det är dåligt väder,  kan man bara gå in i ridhuset. En dröm att kunna ha så! Men vi märkte ju att så fort det blev någorlunda skapligt väder, så försvann alla som jobbade där ut med någon häst. Klart dem passar på när vädret tillåter. Deras ridvägar är ju också en dröm!

Torsdag morgon började jag och Annika att rida. Vi red 2 och 2 men så fick alla en privat lektion oxå. Jag fick en häst som hette Madama, och Annika red Tibrá. Vi fick verkligen börja från grunden. Katrín lärde oss hur vi ska kunna kontrollera farten med enbart sätet, och vi kämpade på mot våra svenska händer som bara ville dra i tyglarna hela tiden. Sätet först, sen rösten och sist tygel! Det tog en stund innan man fick kläm på det.

Madama!

Madama var en trevlig häst, ett brunt sto med svart man. Mycket vacker, men från början tyckte jag att hon låg på lite. Hon var tung i min hand, jag som är van med Hugrakkur och Tindur som inte alls lägger sig i handen. Hon kändes så där tyckte jag, halvdant, men när jag så filmerna efteråt  gick hon väldigt bra. Hon hade framför allt en otroligt ren takt. Vi fick tölta på lite på slutet, och skulle göra samma sak där, kontrollera farten med säte, röst och om det behövdes tygel! Och så skulle vi trycka på med sätet.

Lektionen kändes bra, och vi skulle ha samma häst på eftermiddagen och då träna mer tölt. Upplägget var toppen tyckte jag, för jag och flera av de andra kände en liten osäkerhet med nya obekanta hästar, och då var det bra att få lära sig stoppa dem innan vi satte fart på dem!

Under eftermiddagens lektioner blev det rätt mycket tölt, ökningar, minskningar och framförallt stödja hästen i kurverna.

Jag och Madama töltar!

Det jag gillade mest med Katrín var att hon hela tiden pratade om att ge stöd till hästen, hjälpa hästen att hittat sin balans, inte rycka i munnen osv osv. Och hon var duktig på att hantera 2 ryttare samtidigt, detta kan ju ibland spåra ur lite tycker jag, och man känner inte att man får tillräckligt med hjälp. Men det var aldrig några problem, hon hade ögon i nacken!!