Jag rider den röde!

Vi bestämde med Bri att vi skulle komma upp och rida till helgen. Jag skulle rida den röde, med hennes hjälp. Vi åkte upp och jag var som ett barn, satt nästan och hoppade i bilen. Vägen till Jökla-hästar kändes otroligt lång.

Tankarna for förstås, jag skulle rida min röde, min pigga och känsliga Hugrakkur. Hela tiden hade jag Brunos ord i mitt huvud: Lita på din häst till 100%!! Inte 90%, eller 95%, utan 100%. Jag kände mej lugn, längtan efter att få rida Hugis igen var större än något annat.

Vi kom fram och Bri tog emot oss. Gick och hämtade Hugrakkur i hagen. Sist vi var där hade Bri bara gått rakt fram och satt på Hugis grimman, men inte nu. Han gick undan när hon kom, vandrade en bit men stannade sen och lät sig fångas. Jag kände igen det där från när han var hemma. Han kunde dra igång Hrodur och Tindur, och bjuda upp till världens bus,  precis när man kom med grimman. Och de var ju inte sena att haka på…

Vi gick in och sadlade Hugrakkur, och tågade ner mot ridbanan. Han såg lugn ut. Han hade helt klart landat på Jökla-hästar. Förra gången vi var där var han mera på tårna, och Bri red ju honom som en värsta tävlingshäst. Nu kändes han som en trevlig familjehäst.

Äntligen!! Och jag är ledsen, aldrig mera rosa t-shirt på röd häst!!

Jag pratade lite med honom innan jag satt upp, kan inte säga att jag hade den där känslan ni vet som jag hade i början när han kom. Den där- oj ska jag få äran att rida denna fantastiska häst-, utan jag kände mej nyfiken på hur han skulle gå. Väl i sadeln strök jag honom på halsen, äntligen, 5 veckor utan Hugis var 5 veckor för mycket!

Vi skrittar

Vi började skritta, åh så väl jag kände igen hans steg, hans mjukhet. Bri  och Anders stod i mitten , Bri påminde mej om mina händer, mjuka, levande, följsamma, inte stumma och döda.  Jag gjorde volter, ökade lite, minskade lite och kände hur han jobbade bakifrån, trampade in under sig, nacken böljade.

Tölt!!!!!!

Vi började tölta. Ahhhhh, himmel, mjuk fin jämn tölt, jag kände hans arbetsvilja, hans muskler som drog ihop, sträcktes ut. Vi vände över bytte varv, samma där. Anders och Bri försvann ur min värld, samtidigt som jag var otroligt närvarande med hästen. Och i tölten, jag tryckte på lite, kände hur han svarade, minskade, hörde långt borta hur Bri påminde mig om händerna ( förbannade händer som lever sitt eget liv) och vi jobbade på. Inte stampe-tölt, men mjuk fin underbar tölt.

Glad Lotta!

Jag var nöjd, avslutade hoppade av och bara stod nära min häst. Han stod lugnt bredvid mig, tittade på mig. Vi gick in och sadlade av. Han var lite mer musklad, tyckte jag.  Men i stort sett min röde Hugrakkur, lugn och fin men i ögonvrån lurade något, en känsla som jag fick, vänta bara matte tills jag kommer hem, då ska du få se!! Underbara Hugrakkur!!

Nöjd matte, nöjd häst!