Veterinärbesök del 2

Vi drog till Sigtuna veckan därpå! Jag var så imponerad av deras effektivitet och snabbhet, dessa veterinärer körde verkligen på löpande band, men det var toppen. Vi blev så väl omhändertagna, och det kändes skönt. Jag hade Carina (Soldán) med mig som lasthjälp och på schasare.

Hej matte!

När vi checkade in på kliniken kom veterinär Eva direkt, och hon började med att böja igenom alla leder ordentligt igen. Hugrakkur markerad lite lätt på både vänster o höger fram. Vi gick och longerade, och samma här lätt markering på båda fram. Jag fick rida, och på rakt spår inget, men i kurvorna dippade han.

Ska vi ut en sväng?

Vi väntade på röntgen. Hugis skötte sig exemplariskt. Han är ju en försiktig general min häst, gillar inte påflugna människor som tränger sig in i hans comfort-zon utan att fråga. Men Eva kände han ju nu och när en assistent börjad joxa med honom och skulle ge lite lugnande inför röntgen hoppade han högt ett par gånger, men snart nog verkade medlet och Hugis gick ner i koma.

Inne i röntgenrummet var det behagligt nersläckt, och en man gick omkring och ställde in maskinen. Fyra fina plåtar fick han och Carina fick hålla plåtar och assistera och dona hon med. Men veterinären hittade inget.

Planen blev en vecka smärstillande/antiinflammatoriskt för att se hur han reagerade på det sen återbesök i Kvicksund. Kändes helt ok. Veterinären ville ju inte börja bedöva och dona när hältan var så lite. Bra tänk, tycker jag. Gör så lite som behövs. Vi åkte hem nöjda o glada. 

Efter en härlig tur!

Finadyn införskaffades och redan efter några dagar började jag känna vilken skillnad på häst!!

Vi red ut en sväng, och han var rak!!! Bara det! Ingen vänsternäve som kämpade, pillade jag lite med den handen svarade han direkt, utan mankemang. Pigg och glad framåt och med Hugrakkurs stampetölt i ett rasande tempo! Vilken lycka! Det var länge sen jag red honom så! Jag var tvungen att vända mig om och ropa till Anders : Klock-j-la-rent!!! Leendet i mitt fejs gick från öra till öra!

Dagen efter red vi igen, och tyvärr hade jag inte alls samma känsla, utan vi var tillbaka till ”huvudet-lite-åt höger-hela-tiden” men fortfarande med samma stampetölt och bra tempo. Lite besviken att han inte gick som han gjort under gårdagen, men han var ju bättre i alla fall.

Under resterande dagar med finadyn hade jag en till klockren tölt-dag, övriga var bättre men inte som dem. Veckan gick fort.

Det var dags för återbesök på Kvicksund.