En insikt!

Vi var till instruktören och red. Hade lite blandade känslor inför detta. Och hade mycket att berätta för henne! Alla rusningar ( 3 stycken sen jag var hos henne sist) tävlingen, att Hugis har blivit så mycket bättre i sin högersida!

Jag värmde lite innan medans förra eleven avslutade sin lektion, sen red jag fram och berättade. Hon blev bekymrad, menade på att hästar som  lägger sig till med flyktbeteende så fort något händer kan vara svåra att få bukt med. 

Lerhage!

Men annars hade vi ungefär samma tanke, att ju mer bra ridning utan att det händer något desto bättre. Som jag sa, man måste nöta. Och för varje gång det går bra desto säkrare blir man. 

Poängen på tävlingen tyckte hon var bra ( han har ju en fantastisk tölt, som hon sa!) speciellt med tanke på att jag mest satt och bromsade. Och i fyrgången också bra poäng trots ingen trav. Men kanske lite dumdristigt att ställa upp i en tävling med hans beteende. Ja, jo, visst, men jag var tvungen, för min egen skull. Men som sagt, tänk om det hade hänt där, på tävlingsbanan??!!! Hemska tanke!!

Snygg!!

Hon frågade vad jag ville göra för dagen. Jag sa att trava har vi gjort ganska mycket nu sen hans spring började, för traven kan jag, och där känner jag mig säker. Så vi travade och hon tyckte att vi hade gjort framsteg! Framför allt såg hon ju att han rör sig mycket bättre, högerbogen dippar bara något enstaka steg ibland. 

Och han tar för sig mycket mer. Men jag måste tänka på att hålla det tempot jag har, alltså inte låta honom öka på långsidorna t.ex. In på böjt spår, få honom att trampa under sig bättre, sen lite rakt och ökar han är det bara att ta in på böjt igen. Men stor skillnad på trav! Kul.

Ska vi tölta lite? Ja, jo, jag kände mig faktiskt ganska bekväm med det där och då. Underklaget i ridhuset ser mjukt ut, där landar man nog mjukt... tänkte jag. Men Hugis var underbar! Han lyssnade på minsta lilla, töltade som en gud och det gick så bra!! Fanns inte tillstymmelse till tokspel och skenmanövrar i honom då! 

Jobbigt att rida lektion!!

Och jag kan säga att efter den sista sken-turen i paddocken har jag förstått att min turridningshäst är borta, och tillbaka har Hugrakkur fra Dallandi kommit och det med besked! Nu är det slut på tantridning på honom. Från och med nu är vi tillbaka till full fokus när jag ska rida honom, inte hålla på med den hästen om jag har en dålig dag. Och aldrig släppa ner garden Det går inte att rida honom som jag rider Tindur, eller Hrodur. Ska jag upp på Hugis är det 100% som gäller.