Vi jobbar på!

Har inte ridit på ett par dagar, trött och lite för mycket blåst för min smak. Men idag var Mickis här och höll lektioner. Jag berättade allt som hänt för henne. Hon säger att han är lurig. Hon red ju honom för ett och ett halvt år sen när vi hade lämnat Hugrakkur till Jökull för lite uppfostran. Michaela jobbade åt Jökull då och fick vara med i hans utbildning. 

Vi jobbade med att Hugis skulle slappna av, lite som samlingsövningen. Korta upp honom lite och sen länga ut. Korta upp, länga ut, och han ska sänka hela halsen inte bara doppa nosen. 

Serpentiner för att få med bakbenen, speciellt högersidan vill inte riktigt, och jag måste vara noggrann att se till att få med den, inte bara chansa och tro att det duger. 

Högern??? Men vänstern då??

Vi jobbade mycket med skritten, sen gick vi över på trav. Hans trav har blivit så mycket bättre, kanske delvis för att han har läkt ut bog-skadan, men även för att jag har tränat mycket trav. Traven kan jag, känner mig otroligt bekväm med den, och han måste ju gå med sänkt huvud och välvd rygg. 

Inte för att jag  känner mig obekväm med tölten, men traven har jag ju med mig från mina år som storhästryttare. Och ju bättre trav Hugis får, desto mer gillar jag att trava honom. Idag hade han riktigt gung i traven, den ridbara, kontrollerade traven. Men sen skulle vi byta varv till vänster, och då sket det sig! 

Längtar till sommaren...

Tydligen när Mickis säger trava så skjuter jag fram höger/ytter hand direkt ( Mickis skrattade när hon berättade för mig att alla gånger hon sa åt mig att börja trava så sköt den där höger näven fram, som ett inlärt beteende) och jag blir så irriterad när min kropp gör saker som jag inte är medveten om. 

Var kommer det ifrån, jag gör inte det i vänstervarv, och har sällan problem med traven då. Men nu kämpade jag länge för att få trav. Till slut sa hon att låt han tölta en bit och ta ner sen, men det gick inte heller. En gång av säkert tio försök fick jag trav. 

Men idag var jag lite spänd. Mickis sa åt mig flera gånger att skaka loss axlarna. Och att dra tillbaka dem, för när jag blir lite obekväm på hästen hamnar jag tillbaka i det jag kallar för framstupa-läget. Skit oxå! 

En gång körde han sin gamla "jagvillintegåtillhögerjagdrartillvänster", som han gjort många gånger tidigare. Vi kom i trav snettigenom, och halvvägs över diagonalen får han för sig att vi ska dra till vänster istället för att fortsätta ner till hörnet och gå till höger. Han slog upp i tölt, då, men vi fortsatte  bara lite vingligt och fick traven igen på kortsidan. Inte göra så stor affär av det bara rida på.

Gröna, sköna hagar!

På slutet hoppade Mickis upp på honom och sen töltade hon honom länge. Åhh vad fin han är min röde riddare, det är ju så roligt att se honom under en duktig ryttare. Hon tryckte på honom ganska bra och han töltade som aldrig förr. 

Jag såg att han la huvudet på sniskan vid några tillfällen, frågade varför hon trodde att att gör så och hon tror att det handlar om att han inte är lösgjord. Han lyssnar lite dåligt på höger skänkel, vilket jag känner igen från Tindur. Det gjorde han oxå nämligen och sprang med bogen utanför kroppen innan jag lärde mig att peta in den. Hugis också tydligen. 

Det måste jag vara mer uppmärksam på. En gång körde han samma gamla "jagvillgå….." med Mickis oxå, precis samma snettigenom, men hon red på bara. Han måste lära sig att lyssna. Jag tror faktiskt att det kan vara så att han får ju bestämma ibland, för att jag har dålig koll på såna saker. 

Han ska inte få bestämma ett skit. Jag bestämmer, jag stödjer honom med hand och skänkel, jag sitter inte och tänker på annat! Punkt. Jag säger vart vi ska, jag säger vilket tempo. Då blir det bra.

Mickis avslutade sin ritt med lite trav, åhhh vad fin han är. Vackra röding!!