Sits-träning!!

Jag bestämde mig för att ta tag i min sits! Den har ju blivit så mycket bättre de sista 2 åren, men kan bli ändå bättre! Jag har ju mina ”idoler” som jag tycker rider bra och som jag försöker efterhärma i min ridning. Det är ju Johanna Elgholm och Denni Hauksson! Fantastiska ryttare med som jag ser det med outstanding bra sits. 

Men att försöka efterlikna dessa 2 ryttare är ju inte helt lätt. Ibland, korta stunder kan jag känna mig riktigt nöjd med min kropp ( händer, ben,  sits) men så rätt var det är så slänger man en snabb blick nedåt och ser en hand upp och en ner, eller en skänkel som ligger an lite för långt bak. Eller för den delen en kropp som inte sitter i sadeln utan lätt framstupa!

 Jag började kolla internet direkt, googlade ”sits-tränare” men trots idogt letande hittade jag ingen sits-specialist i närheten…vad f-n???Finns det inga tränare av sits i Sörmland??? 

 Men så kom jag på att det finns ju en tränare i min närhet, som jag kunde fråga om hon kan hjälpa mig, eller om hon visste någon som var duktig på sits! Frida! Som hjälpt oss med last-träningen och hoppningen. Jag vet inte vad hon är för instruktör egentligen, bara att jag gillar henne skarpt! Och hon ville hjälpa mig! Vi bestämde att hon skulle komma dagen efter!!

Fram med skänkeln!

Inte flaxa upp och ner!

Vila och diskussion!

Det lilla jag hade i huvudet om sits-träning var ju att man blir  longerad, mer än så visste jag inte. Frågan var vilken häst vi skulle ta? Jag vill ju helst rida Hugis, men jag vill inte riskera att han får spader och drar för att jag jullrar runt i sadeln 

(eller hemska tanke, utan sadel) och Tindur är ju inte så självgående, men kanske vi kunde låna Hrodur?? Jag frågade Frida när hon kom, jo vi kör på Hroddan, på honom kan jag slappna av och bara fokusera på mig och inte på hästen!

Hrodur kollade ibland upp på mig som om han undrade vad tusan jag höll på med!

Först fick jag rida lite själv, medan Frida kollade av lite. Serpentiner, volter och inte använda mina förbannade underskänklar! Bort med dem! Överskänkel och säte. Sen sa Frida trav, varvid jag naturligtvis lutar mig lätt framåt och drar skänklarna bakåt och smackar på. 

Svårt att inte få hålla i några tyglar!

Stop,stop,stop, gapar Frida, nej,nej, nej! Vi börjar om. Jag visste direkt vad hon ville, faktum är att min andra instruktör och jag hade börjat jobba med detta i traven. Jag tror att bara för att Hugis varit lite svår att få trav på, så har jag överdrivit min hjälper och blivit hängande med överkroppen över hans hals….snyggt?? näää!!!

Tillbaka med axlar!

Vi började om. Sätet i sadeln, lite tryck med överskänkel o smacka på, gick hur bra som helst. Men ganska snart hängde jag över igen. Vi tog ner till skritt och så fick jag sträcka på mig, rulla tillbaka axlarna, andas in, ut med bröstet, och slappna av. Och igen, igen, igen. Så fick jag sträcka min ben bakåt, släppa stigbygel och rulla benet under höften, tills det gjorde ont. Nu har jag redan så himla ont i höfterna, men kanske en bra övning för dom?? Och så började vi om. Trava utan att använda ben, utan att luta mig framåt! Svårt när man är så insnöad som jag!

Efter en stund tog hon Hrodur på linan, och vad konstigt det var att inte ha något att hålla i??!! Sitter så mycket balans i händerna verkligen? Jag visste inte var jag skulle göra av händerna...Jag höll tempot från ryggen och Frida styrde upp vart Hrodur skulle gå! Sakta ner några steg, öka, sakta, öka osv, utan att luta fram mig, utan att vika upp och trycka på med underskänkel. Så himla nyttigt. Ibland föll Hrodur över i galopp, det var jätte skönt att bara få rulla med honom utan något tryck eller driv.

En annan sak Frida upptäckte var ju min lätt-ridning. Jag som alltid säger att ”jag kommer från stor-häst-världen och har ridit mycket dressyr, trava, det kan jag”, men tänk att man alltid får äta upp när man säger såna saker…I stället för att flänga upp och ner som en besatt, skulle jag rida lätt-lätt, bara låta skinkan lyfta ur sadeln, byxorna skulle var kvar i , om ni förstår. Och här fick jag problem. Jag tar ju i för kung och fosterland när jag rider lätt, men nu skulle jag ” mes-rida”!

Bästa Hrodur!

Jo visst det gick några steg, sen var jag där och vevade på, nej,nej, lätt,lätt, sa Frida, ok tillbaka till mjuuuuuk lätt-ridning utan några stora rörelseser, några steg, sen var jag där igen….detta kommer kräva en del träning. Men jag är en duktig elev, så jag ska träna och träna, för om en vecka kommer hon igen! Kul, jag har hitta motivation igen, och längtar efter mer träning!!!