Fräckhet? Del 2

Dagen efter longerade vi honom, gick super, han har ju sån trav! Sen var vi iväg hela långfredagen på tävling, och Hugrakkur fick stå kvar hemma i sin box. Mina tjejer var ut och tittade till honom flera gånger, mockade och gav honom hö. På lördagen var Anders sugen att rida honom och träna på det han hade lärt sig på lektionen.

Han satt upp och skrittade honom lite i båda varven, Hugrakkur såg lugn och bekväm ut.  De började tölta och nu var det inge mes-tölt de startade med, efter ett varv sa jag till Anders att han började dagens ritt på den nivån han hade slutat på under tisdagen lektion! Vilken häst! Han stampade på som bara den, och jag stod i mitten och fotade som en besatt.

Tölt-jobb

De jobbade på, varvade skritt och tölt och jag såg hur kort och fin hästen blev innan han fick gå upp i tölt, och så, på en millisekund drog han och Anders låg på backen. ???? Vad hände? Det går ju så fort , man hinner knappt med. Anders var ok, och vi konstaterade att Hugrakkur gått så där hejdundrande bra igen precis innan han drog.
Men min sambo är inte den som är den, så han upp igen och skrittade på. Hugrakkur såg nöjd ut, de där ögonen så milda och vackra. De skrittade på några varv och sen tölt, men nu kom han inte så lång innan han  drog och Anders åkte av igen.

Men vaddå?? Är det mitt fel att ni inte sitter kvar???

 Här någonstans bestämde vi oss båda två att det här duger inte. Vi måste ha hjälp, vi kan inte riskera brutna ben i det läget vi är, och framför allt, vi måste få hjälp för att vi vet inte hur man ska hantera en sån här häst. Vad gör man när häst-eländet bara kastar av en?  Jag var förbannad, tog Hugrakkur och satte på longerlinan och så fick han trava i ökad trav tills han var svettig. Jag ville inte att Anders skulle sitta upp igen, vi har inte den erfarenheten helt enkelt. Det var ingen idé att rida honom förrän vi visste vad som hände. Vi får helt enkelt skicka honom på uppfostringsanstalt!

Vi har ju ganska många i vår närhet som rider in och rider till hästar av alla de slag, men vi båda tänkte på en och samma. Som vi har stort förtroende för och som vi vet har otroligt välridna hästar. Jökull Gudmundsson, som har Jökla-Hästar uppe utanför Sala. Där hade vi köpt både Tindur ( Jökulls uppfödning) och Hrodur, som stod uppstallad där. Vi får ringa Jökull helt enkelt.
Det känns både bra och dåligt att lämna bort honom. Jag vill gärna göra allt själv, men i det här fallet får jag ge mig. Samtidigt känns det bra för då vet vi att hästen får den utbildning och träning han behöver. Vi kommer att terrorisera Jökull med både besök och telefonsamtal under tiden Hugrakkur är där, men det får han stå ut med.
Men jag kommer att sakna min häst, min vackra röda. Och jag ska passa på att lära mig ännu mer medans Hugrakkur är borta, både av instruktören här hemma och förstås ska vi ta lektioner av Jökull när vi är där! Och hur lång tid kan det ta att rida till en häst?? Inte vet jag...