Tävling del 2

Till fyrgången hade jag coolat ner mej ordentligt. Jag (!) hade bestämt mej för att sandhögen var ofarlig ( vi hade varit fram och hälsat på den  annars kan ju en sån grej sätta sej på min hjärna )Vi värmde i god tid, Tindur hade acklimatiserat sig och bestämt sej för att allt var lugnt, jag litar på dig matte! Tack för det, det gjorde mig lugnare också.
Vi gled in på ovalen samlade och taggade, jag vet ju att min häst har kapacitet, jag ska bara locka fram den på ett bra sätt. Vi töltade, och nu gick det bättre, han var jämnare och jag var mer mjuk i handen och med i drivningen. Över till trav ( bästa övergången) och den blev bitvis riktigt bra. Ner till skritt som också kändes helt OK. Sista momentet, galoppen, gick också bra, lite flack, men han tog rätt galopp och hade bra tempo.

 Och här, mitt i galoppen kom jag ihåg att jag älskade att rida, så jag började slappna av och sänkte axlarna med säkert en decimeter och jag tror till och med att ett leende spred sej över mitt ansikte. Härliga häst, vad rolig han är att rida, min Tindur!! Då var det klart. Japp, nöjd var jag och poängen slutade på 4,70 och en B-finals plats!

Oj,oj, kan ingen komma och hjälpa mej???

Ja, herregud, vilken dag. Anders på Hrodur hade gått direkt till A-final i T7:an och kom till B-final i fyrgången. Han som inte tror att han kan galoppera…ja,ja. Men de valde att stryka sej ur fyrgången och lägga allt krut på tölten. Klokt beslut, han kom 2:a i T7:an!!

Glad Anders!!

Min tur igen, tölten gick skapligt men det var mycket drivning som skulle till. I finalerna tar man ju ner till skritt mellan varje gångart för att få poäng för gångarten man just ridit. Det var skönt, då fick man vila emellanåt. Traven var bra, och skritten med och galoppen helt ok, jag  tror att någon domare skrev ”energifattig” ja det kan jag hålla med om! Han var helt slut, Lilleman, men vad duktig han var. Vi kom 4 i våran final så en 8:e plats totalt av 19 startande! Jag var rätt nöjd där och då, mest för att han skötte sig så bra ( och jag med!) Men jag vet att han kan bättre, och till nästa tävling kommer vi att prestera ännu bättre!

Helt slut var vi när vi kom hem, både fysiskt och psykiskt. Och när vi satt i soffan på kvällen sa jag till Anders att av alla hästar på den där tävlingen fanns inte en enda som ens var i närheten av Hugrakkurs kapacitet och utstrålning! Herrejösses, han kommer att gå fram som en ångvält den där hästen i vårat lilla land. Jag måste ut och tävla mer om det här ska gå, jag måste få in rutiner och få erfarenhet av olika tävlingar och lära mej mer!! Jag måste vara en klippa som Hugrakkur kan luta sig mot, inte ett vrak som inte ens kan hålla rätt på tiden. Skärpning Lotta!!