Tävling! Del 1

Vi har ju tävlat! Långfredagen bar det iväg till Sigfus Sigfussons gamla gård utanför Enköping. Är man tokig som kliver upp halv 5 en långfredag, för att vara ute hela dagen, oavsett väder och vad som hända ska?? Ja, lite tokig är man, men vad kul det var.

Vi ser ju rätt lugna ut,men...

Jag var förvånad att det slog sig så pass på huvudet, det här med tävlandet…På vägen dit tyckte jag inte att jag var speciellt nervös, men när vi kom fram och hade lastat av och fixat allt med incheck och byggt hage och så, då började det pirra lite.
Vi skulle ju ut i första grenen T7, och låg i tredje och fjärde gruppen. Tindur var orolig, lyssnade dåligt och var allmänt hoppig. Det gjorde ju inte mig lugnare, även om jag förstår att det var mitt pirr som satte igång honom. Vi skrittade bara i uppvärmningen, han var spänd och jag var spänd. Som tur var hade en kompis samma startgrupp som jag, så det var bara att haka på henne. Skönt att ha någon som är lite mer van än vad jag var.

Vi stod i collecting ring och väntade på att få gå in på ovalen. Jag vet inte vad jag tänkte direkt,  jag var nog mest nervös att jag inte skulle höra speakern. För på våran nivå, rider man på speakerns kommando, bus enkelt. Vi fick rida in och var igång. Tindur töltade på lite ansträngt och jag försökte hitta någon slags rytm i det hela. Borta vi sista kurvan innan raka delen på ovalen låg en sand-hög och bredvid den en stor, platt harv, som var otroligt läskig. Faktiskt så läskig att hästen tvärnitade, stod still och började sen att backa när jag försökte få honom att gå framåt. Det jag inte visste var att man blir diskvalificerad om man backar på ovalen…

Vad har vi gett oss in på? Jag vill hem!

Vi tog oss runt i alla fall, hade turen att det kom ikapp en häst och red förbi oss, så Tindur lossnade ur sitt fasans grepp och töltade på resten av tiden. Om jag hade fått poäng hade de inte varit mer än 2-3 så dåligt var det. I domarkommentarerna stod ”ngt spänd” och ”orolig” jo ja tackar jag! Nåja, första tävlingen på Tindur var avklarad, nu kan det bara gå bättre, eller hur?!

Vi ställde in hästarna i hagen och gick bort till sekretariatet för att försöka lista ut när vi skulle in nästa gång. Tyvärr var min hjärna inte riktigt mogen för att lista ut nånting, denna dag, för så fort jag hade gått därifrån var allt borta. Någon frågade när vi skulle in igen, men jag hade ingen aning. Tack o lov hade vi justa kompisar där som faktiskt fotade startordningen åt oss och höll lite koll. Nästa gång får man väl ta med sin mamma som kan  hjälpa till med dylika detaljer. Eller hyra in någon som kan styra upp saker o ting. Trodde inte att jag skulle bli så nervig, och trodde dessutom att man skulle rida hästen lika bra som man gör hemma. Men icke så, lärde vi oss, det är en sak att få hästen att gå bra hemma, något helt annat att prestera på en tävlingsbana.