Mjuuuuuk i handen

Lektion! Jippie, efter en lång tuff sommar med alldeles för mycket jobb och alldeles för lite ridning var det äntligen dags att få sätta igång och jobba. Jag hade ridit Tindur under helgen och tyckte att han gick lite orent. Vi rider på en av vallarna som ligger bakom ridbanan, där gräset växt till en höjd av ca 2 decimeter. Vallen är lite ojämn, och lutar lite,lite åt alla håll men har också bra raka ytor. Tindur rollade och stapplade hur jag än gjorde, och till slut var jag säker på att hästen var halt. Jag bad Anders kolla, närå, inget…Dagen därpå red jag på banan och han gick klockrent.

Snygg-Tindur

Jag var nästan lite nervös innan instruktören kom, herregud hon är ju rätt krävande och jag hade inte ridit lektion på säkert 6-7 veckor…hur skulle det gå? Var var vi, vad hade vi tränat på, vad skulle jag komma ihåg??? Min instruktör har falkögon och rida för henne är en timma stenhård koncentration, med mycket ris men också beröm när jag lyckas få till något!

Men det var ju lika roligt som alltid. Vi repeterade och ja, just ja, så där ska hästen gå, så ska han kännas under mej. Tänk vad fort man glömmer. Och jag kämpade med innerskänkel och den där förbannade vänsternäven som har så svårt att bara vara mjuk!

Och hur svårt kan det vara på en skala att rida hästen rak?? Skitsvårt!!  Mycket lättare att rida hästen på böjt spår, alltså om man får med sig båda sidorna… Men någonstans på vägen lär jag mig hur viktigt samspelet med hästen är. Att vara lyhörd och känna av sin häst.

Vill du ha hjälp att knyta?

Tindur och jag har en kamp om vänstertygeln. Vet inte om det var han eller jag  som började tjafsa om den, säkert jag. Stum, stel död hand. Han protesterar och tjafsar emot, vägrar lyssna och drar den ur min hand. Går emot. JAG MÅSTE MJUKNA! Men det är inte lätt när man hållit en stenhård "vänsternäveattityd" i flera år, faktum är att jag vet inte hur jag ska kunna bli mjuk.

 Min kropp är av någon anledning inte så sammarbetsvillig i vissa lägen ( fler o fler lägen ju äldre man blir). Och det roliga ( ja, roligt o roligt) är att jag ju faktiskt satt och funderade på detta med ridning-händer-säte för bara några dagar sen men då med Hugrakkur i åtanke. Och om jag nu kunde rida honom med mjuka, rörliga händer varför ska jag då inta kunna rida min lilla svarta så?? Så nu blir det till att öva på mjuuuuka händer, tänk, tänk mjuuuuka händer.

Skönt med vila!