Hoppfullt!

Vi har promenerat Hugrakkur och Hrodur i en vecka. Efter behandlingen upplever jag att Hugrakkur har landat riktigt ordentligt hos oss på Tiggeby. Han trivs, det syns. Alla trivs här. Men Hugis märks det så tydligt på. Det som var spänt och nervöst hos honom är borta.
Jag gick själv med honom för nån vecka sen. Han var helt bekväm med det, och konstrade inte alls för att vi lämnade flocken. Han tittar lite åt höger och lite åt vänster ibland, men lugnt och stilla inte så där oroligt som han gjorde i början.

Promenad på "gräsvägen"

"Hjärtmassage"

Hjärtmassagen på korset har vi gjort varje dag, men Hugrakkur känns inte riktigt lika mjuk som Hrodur.  Hrodur gungar i hela kroppen och huvudet går upp och ner, men Hugis har svårare att slappna av när jag står på pallen vid hans bakdel. Men det går bättre och bättre.

Flera gånger när jag har gått ut i hagen för att hämta honom ( flocken står oftast på någon av ängarna där gräset fortfarande är rikligt) så tittar han upp, sänker huvudet för att fortsätta äta, kommer på att vänta nu…hon är rätt trevlig…och kommer och möter mig….och mitt hjärta svämmar över av kärlek till den hästen.

Septemberkväll med magisk ljus

Han har inte en gång försökt dra iväg eller jaga iväg nån av de andra ( som han oftast gjorde förut). Om han inte kommer och möter mig står han snällt kvar där han är. Ibland blir de andra hästarna lite närgångna och vill vara med, nästan som att de säger: ta mig, ta mig!! Fantastiska djur!

Vi har skrittat ut ett par gånger, jösses vad härligt att sitta på honom igen!! Och han är helt cool! Inget bråttom, bråttom, utan lugn som den värsta turridningshäst. Både Anders och jag får tvinga oss till skritt, vi skulle ju ta det lugnt med att sätta igång dem och gärna skritta i flera dagar…ja,ja, skritt är ok….tur att jag har Tindur att tölta på ! Och Tindur är pigg! Han har tydligen vilat sig i form!

Hugis o Frodi gillar varandra

Snart är det dags för vårat KM, tanken var ju att jag skulle vara med på någon av hästarna, men det är bara att inse att det går inte. Vi ligger alldeles för mycket efter. Flytten har tagit på krafterna, och jag ville inte sätta igång hästarna innan allt var klart. Men nu så, börjar det kännas som att allt kommer att ordna upp sig. Vi jobbar, vi rider och hösten är här! Kan det bli bättre?

Jag sitter i tornet på våran sista tävling för i år. Nästa år ska jag själv tävla om allt går enligt planerna. Hoppas komma igång med träningen här nu, längtar efter att få lite att bita i. Men jag ska ta det väldigt lugnt med Hugrakkur. Hans låsningar var inte att leka med, och han ska få läka ordentligt. Och han vill fortfarande lägga huvudet på sniskan, så troligtvis måste vi åka tillbaka till Charlotta. Men under tiden ska vi  bygga upp ett ömsesidigt förtroende och det får gärna ta lite tid. Det är ju ändå vägen som roligast även om målet hägrar!