Kurs på Tiggeby!

Vi har haft vår första kurs här på Tiggeby! En föreläsning om hästens mun och tänder. Det var equiterapeut Håkan Lundell som var här och pratade i 3 timmar. Hade hört att han har föreläsningar i ämnet, så jag frågade om han ville komma och föreläsa för oss. Och det ville han. Trots en bruten fot!

Håkan kollar Hugrakkurs tunga!

Vi var sju stycken som lyssnade och skrattade och häpnade. Lite koll tyckte jag att jag hade, jag gillar att lära mig saker o ting och hade läst en del (ofta på internet), men mycket var nytt också.  Jag gillade upplägget på föreläsningen, jag föreläser ju själv relativt ofta och uppskattar en god föreläsare. En sådan kan i princip prata om vad som helst och man bara försvinner i tid och rum och rycks med i det som sägs. Nu var det ju hästrelaterat och därmed väldigt intressant. Men jag har varit på andra föreläsningar bl.a. en om hästens tänder och mun som jag led mig igenom, kvävde gäsp, på gäsp trots att jag redan då var intresserad.

Intresserade åhörare!

Håkan hade lagt upp en power point med stödord och bilder, det blir ju lättare att hänga med när men ser det som sägs. Han visade på en riktig hästskalle hur hästens mun, munhåla och tänder ser ut. Och förklarade att hästar sliter sina tänder med 1-2mm per år. Och att de kommer upp mer tand varefter de slits. Men att det finns ju en viss mängd tand och tar den slut, så tar den slut….På slutet gick vi in och kände och kollade på några av hästarnas tandstatus.

Sigur blir också kollad!

Den äldsta häst han hade träffat var en ponny som blev 44 år! Fantastiskt! Och den hade bra tänder!! Kändes skönt på något vis att en del hästar kan bli så gamla.

Hugis var duktig, stod snällt och väntade på sin tur!

Vi pratade bett också, hur man ska tänka, vilka bett som var bättre, vilka som var sämre. Jag har hört ( fråga mig inte vart jag har hört det ) att det är bra att variera sig och rida på olika bett. Så vi har 2-delat, 3-delat, raka bett och tungfrihetsbett. Men jag kommer definitivt att införskaffa ett bettlöst träns efter denna dag!

När Håkan förklarade och visade på sin hästskalle hur bettet trycker på lanerna ( det där otroligt  känsliga tandfria området) och att de flesta hästar använder sin tunga till att lyfta bettet och avlasta trycket där kände jag att det blev ändå viktigare att rida hästen mer med säte än hand. Troligtvis detta jag behövde se och höra för att komma till insikt med mina händer.

Jag upplever ofta i min ridning att vissa saker kommer till mig när jag behöver det och är redo för det. Ett exempel är för ca två år sen när jag red en lektion på Tindur för Jökull, och Jökull sa  att jag
"bara skulle ställa Tindur lite åt höger ” för att få in högerbogen på plats ( som om det var allt som behövdes för att hästen skulle gå på topp…) Jag gjorde som han sa, men utan eftertanke eller förståelse för det han sa. Jag fattade helt enkelt inte varför han tjatade om den där bogen hela tiden. Jag var inte där än.
 Ett år senare, samma sak, red Tindur för Jökull och kände  hur hästen höjde sig en decimeter när jag fick in högerbogen på plats! Aha-upplevelse!! Något hade lossnat, jag hade utvecklat mig ( halleulja!) och det var en av de bästa lektioner jag haft!

Men allt man lär sig måste komma i rätt tid. Det är därför jag gillar att rida för samma instruktör, jag vill ha en plan för min ridning, en planering, en långsiktighet som man ju kanske inte får om man  rider för olika instruktörer.
Sen ligger det mig väldigt varmt om hjärtat att hästen trivs och mår bra. Och mun-tänder var en pusselbit som fattades mig.