Vi tickar igång...

Varje morgon går jag upp och tittar till hästarna . Ofta står de på vad vi kallar "Lelles" äng, efter vår granne Lennart, som bor precis utanför hagen. ibland ligger nån eller några, ibland står de inte ens i närheten av varandra. Dem är trygga.

Härom morgonen hittade jag Sigur vid en nyponbuske, med munnen full av nypon. De var tydligen jättegoda. Oftast på morgonen när jag kommer upp i hagen står de och betar eller sover. Och alla hästar har lagt på sig en smula. Hugrakkur har faktisk lite buk.

God morgon!

Jag har börjat rida mer kontinuerligt. Vårt liv har lugnat ner sig en smula, efter en otroligt hektisk sommar. Det är skönt att vara igång igen, även om jag inte hinner rida så ofta som jag vill=jämt, ha,ha. Snart ska jag börja rida lektion igen!

Förväntansfull innan ridtur!

Första turen efter hästarnas vila är alltid lite speciell. De lägger sig till med lite olater, precis som att när vi inte hanterar dem varje dag så glömmer de bort all sin fostran. Men vi skrittade ut en sväng, och det var så härligt att få komma upp i sadeln igen. Vi skrittade några dagar, jag varvar Tindur och Hugrakkur, och ibland båda på samma dag.

Efter Charlottas behandling skulle vi ju ta det lugnt med Hrodur och Hugis, så det har vi gjort. Inte så att man inte är töltsugen, men det är bara att bita ihop. Och Tindur kunde jag ju börja tölta korta sträckor ganska omgående.

Hugis visar upp sig!

Efter en vecka med skritt började vi ta några töltsteg. Vi har en fantastisk gräsväg på egna marker som är som gjord för tölt. Och Hugrakkur tyckte också att den var gjord för tölt för han var med direkt. 

Jag har hållit honom ganska kort när jag har ridit,  för att jag trott att det har behövts, och någon har sagt att ”håll honom i ramen hela tiden”. Men det har inte känts helt bra, han blir lite tung i handen, ligger på och det känns som jag har bromsat honom hela tiden.

Jag vet att jag rider alldeles för mycket med mina händer, så efter att ha funderat lite grann på mitt sätt att rida så bestämde jag mej för att jag skulle låta honom gå mer fritt. Jag menar, vad kan hända??

Vi red ut, och jag hade Hrodur framför mej. Och alla som har ridit med oss som kanske har lite oroliga hästar går upp bredvid eller bakom Hrodur  så blir de lugna. Inte för att Hugis var orolig, nehej då, coolare häst får man leta efter! Men även matte blir lugn av Hrodur !

Solen tittade fram

Vi skrittade på en bit och tog sen några tölt-steg. Ja, jösses denna häst! Vilken tölt! Och jag bara kramade tygeln lite, lät honom inte ”hänga”, försökte rida mer med sätet både fortare och långsammare. Det gick super! Någon eller några gånger styrde jag in Hrodurs bak hellre än att dra i tyglarna. 

Vi tog en rejäl runda i skogen, och trots att han i princip aldrig gått i skog är han otroligt säker på foten/hoven. De andra snubblar och halkar på rötter, men han bara kliver på. Han var helt fantastisk, lyssnade bra, och gjorde allt jag bad om. På slutet töltade vi nästan hela gräsvägen, i kort tempo. Vilken häst, jag var helt lyrisk när vi kom hem.

Enda kruxet just nu är att han hänger lite i min vänstra hand. Ställer huvudet mer / oftare åt höger. Lägger huvudet på sniskan en smula. Vi ska tillbaka till Charlotta i början av oktober, tror att något har hoppat tillbaka.

Jag pratade med henne och tyckte att jag skulle rida men kanske utan några större krav. Så, ja vi töltar ett tag och bara njuter av att vara ute i naturen och att hösten är här.