Lite tankar efter tävlingen

Dagen efter tävlingen var det mycket som snurrade i mitt huvud. Jag känner min häst och vet att han kan gå så mycket bättre.  

Som tur var hade jag två tider hos Charlotta på torsdagen, så helt klart skulle jag åka med Tindur och Hugrakkur. 

Jag hade ”krismöte” med instruktören på måndagkvällen, där vi gick igenom hela tävlingen.

Jag är ju en person som gillar att ha struktur på tillvaron, så jag bad instruktören att vi skulle lägga upp ett träningsschema för hästarna. Nu ska vi få ordning på både Hugis och Tindur.

Det första jag gjorde när vi kom hem var att fota båda hästarna.  Framifrån och från båda sidor. Sen om en månad  kommer jag att fota igen och jämföra. Så kan jag följa deras utveckling, och ni med som läser. 

Förvuxen shettis?

Hugis ser ju fortfarande litegrann ut som en förvuxen shettis, med sin mage, men han har ju fina muskler som ju behöver börja användas nu. 

Lite hängmatta.

Tindur är slankare, men hans rygg är lite som en hängmatta, och han behöver ju jobba med sina magmuskler för att det ska bli fason på honom.  Ska bli roligt att jämföra under tiden vi tränar.

På torsdagen åkte vi till Charlotta. Jag hade lasttränat under veckan så jag kände mig rätt lugn för att han skulle gå på. Och det gjorde han.  Väl framme fick Hugis börja, medans Tindur fick acklimatisera sig lite inne i behandlingsrummet. Hugis var mycket bättre och jag berättade för Charlotta att efter första behandlingen tog det ca. 4 veckor innan han började kännas rak (han var ju så sned i tölten!) och efter andra behandlingen tog det bara någon vecka eller två innan han raknade. Klart att det är intressant för henne att veta att det kan ta lång tid efter en behandling innan de hittar tillbaka till sig själva. 

Hos Charlotta

Hugrakkur hade några lätta låsningar men inget allvarligt. Han flirtade hejvilt med Charlotta medans hon höll på. Tror hon blev lite förtjust i honom,  och visst, fler hade fallit för han charm och utstrålning, hon var inte den första.

Tindur är ju också en riktig charmör när han vill. Och han gillade Charlotta direkt, han följde efter henne och kollade in allt hon gjorde så till den milda grad att vi till slut skrattade rakt ut åt hans intresse för henne. Han hade massor av låsningar och hon hittade en gammal skada vid manken, där var han rejält öm. Han var också så svullen mellan bakbenen upp mot ljumskarna att jag knappt fick in handen mellan hans ben.  

Och här kom jag ju på att det kändes ju faktiskt som om han hade knipit när vi travade, säkert för att avlasta nån smärta någonstans! Stackarn, och honom hade jag tävlat…snyft. Älskade lilla svarta som alltid kämpar!

Vi diskuterade laser och varför den inte används inom humanvården. Anders fick prova på sitt onda knä och faktum är att det blev bättre! Nu skulle han kanske han behöva fler behandlingar men han får vänta tills vi ska tillbaka i januari!

Charlotta behandlar även människor!

Vi åkte hem, några erfarenheter rikare, och med instruktioner om massage och stretching. Och Hugis ska äntligen få komma igång ordentligt, jippie!