Karaktärsträning!

Vi har varit på karaktärs-träning i vårat närmaste ridhus, Albro. Det är Frida på Öja Västermo Ryttar Sällskap som ordnar dessa fantastiska  tillställningar där man kan stärka sin hästs självförtroende och bygga upp en gemensam tillit. Vi har varit med Hrodur och Tindur för länge sen, men nu var det Hugrakkurs tur.

Det hela går ut på att man går med din häst i ridhuset som där man riggat farliga hinder och konstiga saker. Där fanns t.ex. plast-flärpar som hängde ner från taket som man skulle gå igenom, en presenning upphängd som ett tält där man skulle gå igenom, mattor att gå över, klossar som man byggde upp i staplar som rasade när man gick förbi, små bollar i olika färger på en presenning. Skramlande dunkar att dra efter sig, en vägg med tak som var väldigt trång och otäck, pallar klädda med mattor som man skulle stå på , en pall som vippade lite ruggigt. Och självklart en vattengrav som hästarna skulle kliva ner i.

Vi från Tiggeby  gick tillsammans , vi var förväntansfulla och nyfikna på vad som skulle hända. En del hästar är ju otroligt coola till såna här grejor, andra lite stissigare.  Hugrakkur visade sig vara av de coolare slaget!

Måste vara snygg när man ska ut på byggden!

Vi gick runt bland alla stationer lite försiktigt till att börja med. Nosade på de olika materialen, mjuk plast, hård plast och ryamatta bl.a.  Han tyckte att plastflärparna som hängde ner från taket och som vi skulle gå igenom var lite otäcka men jag höll undan de värsta ett par gånger så gick han igenom.

Vi nosade på allt och det enda han tvekade på var just plastflärparna. Men det var ju bara en tvekan, så tittade han på mig och sa, ok, matte, går du så går jag. Vattengraven som de flesta fick jobba en lång stund med var inte heller några problem, han klev i med framhovarna och stod snällt till jag sa att han fick gå. Han hade lagt sig och rulla i vattnet om jag bett honom.
Ja, så kändes det. Vad jag än bad om gjorde han det. Hans tillit till mig  är  100% och det  blev  mera kännbart efter den dagen. Och han tyckte det var kul! Öronen var framåt och hela hästen utstrålade nyfiken förväntan. Hugrakkur gillar att få jobba, inte bara med kroppen.

Karaktär? Det har jag redan sa Hrodur

 Det gick bra för de andra också. Men  Soldán som  är så cool för en 6-åring var lite mer skärrad, han blev otroligt lång ibland och vågade inte riktigt gå fram förrän Carina hade övertalat honom ordentligt.
 Sigur förstås som ju är den mest oroliga och känsliga i flocken, där förstod man att det skulle bli lite jobbigt, men han fick ta lite mer tid på sig.
 Frodi, äldst i flocken som borde föregå med gott exempel for som skottspole och var livrädd för bl.a. ett stycke fårskinn!! . Men alla tog sig igenom stationerna och var nöjda efteråt. Och vi tycker nog att hästarna blivit lite lugnare efter detta äventyr. Tänk vad mycket roligt man kan hitta på med hästarna!