Tävlingsdags del 2

Jag började bli ganska övertygad om att det var något fel på hästen, Skulle jag ens tävla fyrgången?? Han kanske hade ont?? Som  tur var träffade jag på en tjej där som vi brukar anlita som veterinär på våra tävlingar och när vi stod och pratade sa jag till henne att Tindur kändes konstig och att jag inte visste om jag skulle våga rida fyrgången. Hon erbjöd sig att titta om han var halt ( väldigt snällt tyckte jag)  men det trodde jag ju inte att han var. Hon tyckte jag skulle rida fyrgången i alla fall.

Anders red så pass bra i sin T8 att han gick till A-final.  Poängen var 5,20 superbra. Vi ställde hästarna i hagen och gick för att fika. Hela tiden snurrade det i huvudet på mig, att hästen inte mådde helt bra. Och jag var snubblande nära att stryka mig. Jag var deprimerad rent av, min bild av mig själv och Tindur på tävling var ju med en rosett i handen, inte på typ 23 plats…Svårt att samla ihop sig så pass att man vill gå ut och rida banan igen.

Hrodur, våran klippa!

Efter många om och men värmde jag Tindur till fyrgången. Vi höll oss på grusvägen, travade bort en bit och töltade tillbaka. Det kändes bättre och jag tänkte att det får gå, jag kör. In i collecting ring på med armbindeln och tursamt nog var vi inte först in på banan. Bara att rida på. 

Tölten kändes sådär…men bättre än T8-tölten, jag kämpade som ett djur med drivning och halvhalter och tyckte att det var det längsta fyrgångsprogram jag nånsin ridit. 

Övergången till trav blev bra, och även om han inte kändes helt hundra i traven gick han OK, men samma här, jag fick jobba som ett djur för att få fram honom. Skritten var skaplig, och en bra stund att pusta och hämta andan. Jag fick jobba med mina negativa tankar för att inte ta ut något i förskott, men jag var helt klart orolig över galoppen

.  

Jag hade ett ekipage framför mig på lagom avstånd och tänkte använda dem  som draghjälp. Men vad händer då??? Den hästen stannar och börjar backa vid mitten av långsidan och detta är helt klart en störning även för mig. Jag kände hur Tindur började tveka i steget så jag tryckte på nästan så han började trava, höll igen skrittade vidare och förbi min draghjälp, fan också. 

Vi var på mitten av långsidan när speakern kommenderade galopp, så jag bara blåste ut hjärnan, travade fram till strax innan kurvan, gjorde en förhållning på vänster tygel släppte på höger och fattade galoppen. Kollade ner ( fasiken skulle jag galoppera i höger???var ju skitsvårt att se om det var rätt galopp när han har all man hängandes på höger sida) men det var RÄTT!!! Jag tror jag tjoade till ”duktig” och drev på med en ganska bra känsla i kroppen. Om jag bara orkar hålla galoppen tiden ut är det över sen. Och faktum är att galoppen kändes dubbelt så lång som tölten men vi höll ut, och det var en rätt nöjd matte som travade ut från ovalen. Poängen blev 2,5-3,5 för tölt, men 4,5-5,5 för övriga gångarter. 

Vilken kamp, jag var genomsvett, men ändå glad att jag hade startat och gjort så pass mycket bättre än i T8. Nöjd och trött, gick jag och ställde ut min häst i hagen. Han var rätt nöjd han med när han fick komma in till sin Hrodur. Nu var det bara att ta det lugnt och kolla in alla andra medans vi väntade på töltens A-final, som ju var näst sista punkt på programmet.

Nöjd och glad i sin hage!

Först fram på eftermiddagen var det Anders tur att starta i sin A-final. Vi är inte några tålmodiga och avslappnande människor jag och min sambo, och att efter att ha suttit helt sysslolösa ( finns inte i vår värld) en hel dag, var det rätt tufft att tagga till. Som tur var var Hrodur taggad, och töltade hem en femte.placering. de andra hästarna var helt enkelt för bra. Men Anders var rätt nöjd ändå, och jag var jätte glad för deras skull. 

 Vi började packa ihop för att fara hemåt. Det hade börjat skymma redan när Anders red, och nu var det inte mycket dagsljus kvar. In med Hrodur och sen Tindur. Icke. Han ville inte gå på, igen. Här blev jag övertygad om att det var något fel på hästen. Vi höll på i 45 minuter innan vi lyckades. Vid det här laget var jag långt nere på botten, och riktigt dåliga tankar snurrade i mitt huvud. Skulle jag ens hålla på med häst?? Jag kunde ju lika gärna lägga ner. Här går man upp mitt i natten  för att åka 1,5 timme till en tävlingsbana där allt bara går åt skogen. Sticka tröjor, eller virka verkade ju som en otroligt trevlig sysselsättning! Ska nog börja med det istället.