Hoppning!

På sista tiden har jag fått  för mig att jag vill hoppa med Tindur, jag vet att han gillar det och har ett mjukt och trevligt sätt att hoppa. När Tindur och Hrodur kom till oss för snart 3 år sen hopptränade mina tjejer dem emellanåt.

Hugrakkur känns inte som att jag vill hoppa direkt, mer kanske trava över några bommar. men man vet aldrig, får jag för mig att jag vill hoppa med honom då blir det ju så!

Kul tycker Tindur!

Vi bestämde en lördag att nu hoppar vi!
Jag och Maria har ju hoppat mycket förr, jag när jag ridit på ridskola och faktiskt ända upp i 30-åldern. Strax innan jag blev gravid med mina tvillingar red jag på ridskola i Kungsör, och vi avslutade säsongen med en hopptävling. Kanske 7-8 hinder på den rafflande höjden av 50-70 cm om jag minns rätt.
Tanken var ju att alla i gruppen skulle ta sig runt helskinnande. Det gick så där.
Jag kommer inte ihåg vad hästen jag red hette, men det var ett sto med bra drag i. Vi red på och klarade alla hinder bra fram till det sista.
Där slutade jag att rida för jag var ju nästan ”hemma”, med konsekvensen att hästen vägrade och jag landade på höger höft mitt i hindret. Men, jag är inte den som är den så upp igen och samma runda igen.
Och jag gör exakt samma sak! Slutar rida straxt innan sista hindret, landar på höger höft mitt i hindret, det kändes kan jag lova. Borde man inte lära av sina misstag?? Sen dess har jag inte hoppat.

Vi har ett riktigt hinder med hinderstöd, ett par sockerbitar och några cavaletti-klossar.  Det fick duga, vi byggde bana Maria och jag. Cavalettisarna på ena kortsidan, rid ner snett igenom där hade vi hindret, fortsatte runt banan till nästa snettigenom där sockerbitshindret stod.

 Maria hade med sig Sigur ner till banan för att han skulle få vänja sig vid hinder och bommar. Han var inte alls van vid massa saker på banan. Sen skulle hon få låna Frodi för att skutta lite. Och Jeanette hade vi lyckats övertala att åtminstone skritta över några bommar! Hon var lite skärrad då hennes Frodi är en riktig snubblare och hon hade åkt av honom ganska illa vid några tillfällen. Carina och Soldán var också med och dem gick runt lite för att Soldán skulle få vänja sig lite med bommarna. Han är ju rätt cool så vi räknade med att dem skulle ta något hinder.

Konstiga påhitt tyckte Sigur och Soldán

Det var väldigt kul, och nyttigt för dem att få tänka. Vi skrittade och travade över både hinder och cavaletti från båda hållen.
 Tindur skötte sig exemplariskt och tog några riktigt härliga skutt över hindren. Vi höjde ända upp till 50 cm sen började jag tycka att nu räcker det. Jag  hade glömt de mesta om hoppning, men var sugen på att friska upp mina hopp-kunskaper. Nu hade vi inte något tempo direkt, men alla tog sig över även om bommarna låg på marken för en del. Faktiskt så roligt att vi bestämde för att ta hit en hopptränare för att hjälp oss friska upp våra hopp-kunskaper. Mer om detta i ett annat inlägg.