Last-träning, igen

Vi har lasttränat idag. Bästa Frida, som hållit på med hästar i hela sitt liv var här och hjälpte oss.  Det var hon som hade hopp-lektion med oss i höstas. Hon tycker sånt här är roligt, ju bråkigare desto roligare, typ…

Vi är ju fler i stallet som har last-problem. Känns nästan mer som regel än undantag nu för tiden tycker jag när man pratar med folk. Jaha, går din häst bara rätt in utan bråk? Måste vara något fel…

Jag håller inte på så mycket med mitt huvud....

 Frida började med Tindur, hälsade på honom gnuggade mule och var trevlig. Tindur körde sitt vanliga släng med huvudet när hon kom för nära, men hon var envis, blåste i näsan på honom och strök lite här och där. Och jag kommer på mig själv att jag har ju låtit det gå för långt med den där hästen. Han använder sitt huvud för att flytta och domdera med mig. Det blir helt tydligt när han försöker göra det med någon som har bättre koll än mig.

Vi gick ut till transporten och Frida började. Han gick upp på rampen och stannade. Där stod han. Hon fick joxa och trixa för att han skulle röra sig. Men så fort han gick fram fick han belöning. Av och till backade hon av honom, ibland blev hon (på låtsas) förbannad på honom och sprang emot honom och visade tydligt att han betedde sig olämpligt. Han slängde med sitt huvud och försökte smita undan så gott han kunde. Men minsta lilla han han tappade fokus på henne ( vilket hände ganska ofta) krävde hon hans uppmärksamhet.

Efter ett tag gick han in. Frida backade av honom, och in igen. Så höll de på. Hon försökte få honom att gå in själv, han stod kvar utanför, men det var ju så konstigt att det gick inte alls. Hon försökte, men icke. Men när hon var med gick han snällt på. Ca en och en halv timme tog det. Så fick han gå in och vila lite och det var Frodis tur.

Jag är inte så obstinat...

Jeanette och Frodi har lasttränat ett tag och han går in men lämnar kvar en rackarns hov  utanför och det går inte att lägga på bommen.  Men han har gått in. Nu blev han väldigt trotsig när Frida skulle ha in honom. Han drog iväg och slet sig  och bråkade väldigt mycket. Hon höll på  kanske en och en halv timme med honom också. Sen gick han in utan att lämna den där sista hoven utanför.

Aldrig bli arg på riktigt, alltid ha en avslappnad attityd, sänka axlarna och låtsas som det regnar. Visst, när man stått på en tävling hela dagen, är kall, trött och hungrig, man vill bara hem till sitt hus och få slappna av. Man får nog träna på det också.

Vi käkade lunch och sen skulle jag gå på transporten med Tindur.  Vi gick bara rätt in, stod och käkade lite godsaker, backade några steg, in igen lite mums, ut några steg in igen. Inga problem. Jag var nöjd. Och tänkte på att jag nog får underhålla det här, träna på lastning ibland, och framförallt, se till att han inte får mig ur balans med sitt huvud.
Frodi och Jeanette gick också in. Inga problem. Trots hans vildsinta motstånd hade han kommit på bättre tankar. Det var dags för Hugis.

Lastproblem??? Jag??? Inte...

Ja, sa Frida den här hästen vill ju gärna vara till lags. Han har så milda ögon. Jo, visst, de där ögonen. Hugrakkur la sin förtrollning även på Frida. Jag berättade vad som hände sist vi var till Charlotta, Hugis bara vägrade gå på när vi skulle åka hem. Och när vi bad Charlotta och hennes man och dotter om hjälp så tog de linor bakom baken på honom och han blev så rädd att han slet sig och drog iväg nästan en kilometer. Turligt nog var Charlottas dotter en ängel och lyckades till sist få på honom efter 45 minuters kamp.

Frida lockade in honom på bara några minuter. Lugnt och fint, belöning när han gick fram lite tryck när han ville backa, och snabbt som tusan belöning när han klev fram. De höll på en stund, men man såg att Hugis hade  det jobbigt när han skulle backa av rampen. Hans bakben skakade och han satte sig nästan lite. Jag fick prova, och helt utan tryck gick han in på några minuter. Vi backade lite och in igen, inga problem. Vi nöjde oss för dagen. Nu ska vi träna duktigt, både Jeanette och jag  i några veckor, men målet är ju ändå att man ska kunna stå kvar utanför och skicka in hästen själv. Jag tror att vi kommer dit, men det kanske tar ett tag. Men vi kämpar!