Det är sällan jag ser något som får igång mina vill ha-tankar, men första gången jag såg ett micklem-träns hände något…Järnspikar vad snyggt det var. Satt på en fux med ganska kraftigt huvud. Sen dröjde det ett tag innan jag såg det igen på en annan häst. Hmmm, såg dyrt ut, tänkte jag. Men snyggt. Det gick ytterligare ett tag. Sen såg jag en bild på en häst i micklemträns. Då googlade jag på det. Kollade lite mer noggrant. Hmmmm….
Arvegods...Majkens gamla. |
Det började strula direkt, fanns inte rätt storlek, fanns inte svart…men Hööks-människan var hjälpsam och lovade att ta hem ett som skulle komma innan jul. Bra, hon ringer när det dyker upp, kunde ta en 14 dagar, tack. Jag var nöjd, hade beställt ett fint träns åt min fina häst. Ja visst skulle jag prova det på de andra hästarna också, men Hugrakkur skulle få ett alldeles eget.
Strax innan jul var jag på Hööks och handlade lite nypon-pulver ( Anders och jag äter det, är superbra för alla våra värkande leder) och passade på att fråga om mitt träns. Nix kommer inte förrän den 9 januari. Hmmm. Jag är ingen tålmodig människa ,gillar inte att vänta och helst ska allt vara klart igår! Hem och slog på nätet, kollade om de fanns på de ställen jag brukar handla på, men nej, de var slut. Ja,ja, jag fick väl vänta tills januari…
Men sen så slumpade det sig att jag träffade en ny bekantskap hos min tränare när jag var där och fikade en dag under ledigheten. Vi satt och drack kaffe och pratade om allt möjligt, i hästväg. Och se på sjuttsiken, hon hade ett micklemträns till salu! Svart! I rätt storlek! I påse! Med kvitto! Jippie!
Snygging! |
Sitter ju som en smäck! OCH snyggt. Somliga har tur med sina julklappar till hästarna, andra inte . . .
SvaraRaderaHa,ha,ja, men det blir sällan som man tänkt sig!! Nu måste jag ju köpa ett till, vete sjutton om jag törs låta Anders prova på Hrodur, kommer bli ruinerad...
SvaraRadera