Clinics

Vi var på clinic här för lite sen! Den var mycket intressant, handlade om lösgjordhet. Vi har ju fått en ny domarhandledning, alltså ett nytt sätt för våra domare att döma på.

 Den clinicen var vi på för några veckor sen.  För oss som inte tävlat mycket var det otroligt lärorikt. Det handlar om att domarna ska titta på hur pass lösgjord och egentligen välriden hästen är. Lösgjordheten ska gå före höga benlyft och hård ridning.

 Vad är då en lösgjord häst? Jag tror att min polett trillade ner på clinicen. Vi har pratat om lösgjord och eftergiven häst länge, men först när man börjar fundera på vad som ligger bakom de orden, som jag börjar förstå dem. Tidigare har jag tänkt på lösgjordhet som en mjuk och fin häst i form, typ. Jag har jobbat mina hästar på volten, flyttat baken, skänkelvikit, framdelsvänt, och öppnat / slutat mina hästar till förbannelse.

 Men bara i vissa lägen har jag verkligen känt att hästen har varit mellan hjälperna. Små korta stunder som hästen har varit rakt under mej, burit sig själv (och mig) med lätthet och  verkligen varit med mej.  Och så på en sekund tappar man häst och allt och bara sitter på. Oftast har jag inte ens ridit, utan farit runt i mina egna tankar utan connection med min häst.

Slarv!

Att verkligen rida sin häst kräver ju ett stort mått av koncentration. Att vara ett med sin häst, fokusera på uppgiften och inte hålla på att planera middagen medans hästen trippar på. Det är så jag menar. Att var i fokus, här och nu, du och jag. 

Det är oerhört koncentrationskrävande. Samtidigt får man inte ha för höga krav, varken på sig själv eller på hästen, och inte heller för låga. Ibland spänna bågen något, ibland ta det lite lugnare beroende på hur hästen 

( och jag själv) känns.

På clinicen  lärde jag mig att när jag tänker rida så ska jag också bara rida, inget annat! Och inget kommer att funka om inte skritten funkar, enkelt, eller hur?! Jag lägger all min fokus på hästen, som ger mej all sin fokus. Vi samspelar. Och vi är på baken!

Fokus!

Jag inser också mer och mer att jag är så otroligt slarvig i min ridning. Övergångar=slarv, halter=slarv, ökningar=slarv, jag skrittar runt utan mening och mål i 5-10 minuter innan jag börjar samla ( slarvigt) för att sen försöka få till en töltsättning, som blir slarvig.

Fokus!

Nej, skärpning är det som gäller. Nu är det slut på slarvet. Och det roliga i det hela är att vi under de senaste 2 åren har tyckt (!) att vi rider bättre och bättre. Så sent som för att år sen sa vi till varandra Anders o jag att nu är det slut på ”tantridningen”, nu är det jobba som gäller! Och så jobbade vi kanske några dagar… sen rann det ut i sanden. Sen tog vi lite lektioner, blev taggade och ” nu är det slut på slöridningen” och så skärpte vi till oss ett tag…sen var vi där igen. Jag tror att felet var att vi hade liksom inget mål, ingen press. Det har vi nu. Och den där fantastiska Hugrakkur som får oss på tå! Som gör oss mycket,mycket bättre .