Lite overkligt

Det känns nästan lite overkligt ibland, jag tittar på Hugrakkur i hagen och det jag ser är bus!

 Tre grabbar som varvar bus, äta och vila hela dagarna. Nu när gräset börjar komma upp har de kommit på en rolig lek. Så fort vi kommer i hagen med varsin grimma på armen tittar de på varandra ( i tyst samspråk) och sen går de i väg och börjar busa. Tindur är alltid den som tröttnar först. De två röda kan hålla på hur länge som helst.

Tindur gillar att softa!

Det är hårda tag i hagen, hovar som viftar i luften och tänder som biter i någon lämplig kroppsdel. Hästbakar åker upp i luften och racer-galopp i leriga hagar.

 Rangordningen är avklarad, ( tror jag ) Hrodur är herre-på-täppan, sen kommer Hugrakkur och sist Tindur. Men det där är ju situationsbundet så när det gäller mat bossar Tindur över Hugrakkur. Han är inte så intresserad av så världsliga saker, som att slåss för sin rätt, nej då, han vill helst bara äta och vila. 

Idag har vi travat mycket, denna trav som känns som en virvelvind!  Jag ställer honom genom hörnet, leder på innertygel och trycker lite med innerskänkel och han dansar! Han är så otroligt självgående, har så mycket motor att jag blir rädd att jag stoppar honom, även om jag försöker ha levande lätta händer. Ska be tränaren kolla lite på traven, hitills har vi bara töltat. 

Hugrakkur-trav

Galoppen ska vi inte prata om, idag när vi tog in Hrodur och Tindur kom Hugrakkur farandes i galopp, ivrigt skickandes sin bakdel mot himlen. Där sitter man inte kvar om det händer under en ritt! Både Anders och jag upplever att han är glad. Väldigt glad, och lycklig här hos oss. Även om han är lite svårfångad ibland ser man så tydligt på honom att han ger upp och låter sej kopplas. Han sänker huvudet, man får den där Hugrakkur-blicken som visar på evig kärlek...Ja jösses vilken häst. 

Vi har fina hästar, de är välridna och väluppfostrade.  De är en del av vårat liv här på Sundtorp. Man kan väl säga att vi tar hand om dem och de tar hand om oss, ser till att vi mår bra och får komma ut och röra oss. Ibland går det dåligt och tur är väl det så man får känna att man utvecklas. Vi tar hjälp när det behövs och unnar oss att åka på kurser även om det kostar lite.

Våran klippa Hrodur

För oss är det familjemedlemmar som ska pysslas med och tas om hand.  Och att få ge hästarna det de tar emot bäst, kravlös kärlek, mår vi väldigt bra av. Hästar är ju verkligen  tacksamma djur. Och tur att de är så förlåtande! Vi gör fel ibland, brusar upp eller kräver för mycket, men ändå gör de alltid sitt bästa för oss.

Fantastiska djur.