Fokus

Ja jösses, idag har vi praktiserat det vi lärde oss igår och jag säger det igen, ja, jösses!!! Tindur och jag nosade ju på detta på vår sista lektion med instruktören. Han ska ta min halvhalt (på riktigt) och han ska sätta in baken under sig.
 Och vad lätt det blir! Lätt i handen lätt på skänkel lätt,lätt,lätt. Det som är svårt är ju att behålla baken under hästen…Väldigt lätt att man släpper lite på sitt fokus och häst-rackarn rinner iväg under en och blir lååång. Men icke så mera! Nu rider vi på riktigt, med full fokus hela tiden.

Och det var först när vi fick hem Hugrakkur som jag upptäckte det där med fokusen. När jag red honom fanns inget annat. Det var han och jag från det jag satt upp till dess att jag satt av. HELA tiden.
Och varför blev det så då? Vad var det med honom som gjorde att jag var så fokuserad?
 Självklart bidrog ju hans resa med Anders till mitt fokus, men även på Island när jag red honom, och första gången jag red honom hemma ( innan Anders åkte i backen) kände jag denna samhörighet med hästen.

Hugrakkur fick mej på tå redan först gången jag satt upp

 På något vis fick han mej fokuserad på ett sätt som jag aldrig har upplevt förut. Och efter att ha ridit honom några gånger med detta fokus, började jag fundera på varför jag inte har samma fokus på Tindur???
Och var inte det lite taskigt mot Tindur, sitta där och planera middagen när han jobbade på under mig?
 Jo visst, ingen schysst matte gör så. Skärpning, Lotta. Och vad var skillnaden då? Jo på Tindur som jag känner utan och innan är jag ju så trygg ( men jag är absolut inte otrygg på Hugrakkur ) och han är ju min Lilleman….eller…

Kanske vill vi inte göra samma misstag med Hugrakkur som vi gjort med våra andra hästar. Vi vill inte att det ska bli fel med en sådan fin häst. Men Tindur och Hrodur är ju också fina? Vad är skillnaden, vad är det han gör Hugrakkur för att vi ska tagga till när vi rider honom? Anders säger samma sak, att rida Hrodur  kräver inte alls den koncentrationen…

Anders har full fokus!

Jag kan vrida och vända på det där i mitt huvud fram och tillbaka ibland, men jag blir inte så mycket klokare. Att rida Hugrakkur ställer allt på sin spets, nästan som att han själv kräver det…? Konstigt, ja, men det är mycket som är konstigt med den där hästen.
Det som är viktigt är i alla fall att vi lärde oss att rida  alla våra hästar med samma fokus. Något annat är inte att tänka på. Det gör oss till bättre ryttare, och inbillar jag mig, hästen mera  intresserad av att vara med mig.