Till banan

Efter en lång och inte så kall vinter har äntligen våren kommit! För oss betyder det att vi åker ut till banan och tränar. Vi har inte varit där så mycket, mest beroende på Tindur förstås. Svårlastad , ogillar blåst/storm och galet rädd för trav hästar, då är inte första tanken att vi åker till ovalbanan som ju ligger utanför Sundbyholmtravet, där vimlar av travhästar, plus att det alltid, alltid blåser som tusiken där

Stissig? Jag??

 Men i år har jag bestämt mig för att nu fixar vi det där med banan. Jag ska vara lugn o fin och HJÄLPA min häst att se att det inte är farligt med travhästar, ( sist vi var ute stod han mera på två än fyra ben) för så mycket har jag ju lärt mig att när han börjar spänna sig och leta travekipage blir jag spänd och så triggar vi varandra. Det är som gjort för att misslyckas. Men inte nu alltså. Vi har ju inte åkt med hästarna på hela vintern, så bara lastningen fick mej att darra till lite på insidan, men….jag har ju lärt mej att lita på min häst till 100% så det var dags att åka ut!

Vår fantastiska klubb, Eidfaxi, har sen flera år tillbaka ordnat drop-in-träning på banan.  Det innebär att en utbildad domare finns på plats och så rider man ett tävlingsprogram för  den personen, oftast en tölt gren och en fyrgång, och sen får man veta ungefär var man ligger poängmässigt och lite goda råd. En tränings-tävling! Vi har varit ute  flera gånger och tittat på, jag som kassör brukar passa på att sälja bankort förstås, men nu tänkte vi vara med och rida.

Vi packade bilen och slängde på hästarna ( jodå, det gick super, 100%)  och åkte ut. Vi hade sån otrolig tur med vädret, solen sken och vinden höll sig väl med oss.
 Väl framme sadlade vi på och satt upp. Domaren var redan på plats och höll ett vakande öga på oss när vi värmde. Sen ut på ovalen och köra igång. Inte en travhäst i sikte, Tindur ( och jag ) var lugna. Vi körde en T7. Arbetstempo tölt ( herregud, vad är arbetstempo??) ner till skritt byt varv och sen valfritt tempo ( herregud valfritt? Vad väljer man då?)
Vi red på varsin sida av ovalen Anders och jag, det gick så där, Tindur rollade och var ojämn i tempo
 ( arbetstempo??)  tog jag för mycket i honom slog han en tvärnit osv.
 Jösses vad vi var orutinerade!! Mitt huvud var någonstans uppe i det blå, jag kände inte hästens bakben, kunde inte hålla tempo, han hängde i vänstertygeln osv.osv.

Skritten i fyrgången

 Men han var lugn! Och jag med!
Vi red in till domaren som poängterade alla fel, tror hon glömde en del för det var så många, fick lite tips och sen ut i en fyrgång.
 Nu hade jag lite bättre koll på tölten, men fasiken vad jobbigt det var att tölta så länge…över till trav ( om man fick enbart poäng för övergångar hade jag skyhöga på just övergången tölt-trav, den gillade Tindur)
 Vet att Tindur har ganska fin trav, men jag höll honom lite hårt och samma här, lite häng i vänster tygel.

Ner till skritt, här ville han stanna, men vi knallade på och till slut galopp jodå jag fick driva som en besatt men det gick skapligt Energifattigt sa domarn…ok.ja, vi har en hel del att jobba på Tindur och jag. Men jag var så nöjd. Han skötte sig utomordentligt min prins, och jag med. Det var denna dag inte så mycket travhästar i omlopp, men några kom ju naturligtvis och det gick bra. Vi sadlade av hästarna och ställde in dem i varsin hage, tog vår matsäck och satte oss i solen och njöt! En seger till oss, både mig och Tindur. Och sin litenhet till trots så växer han fortfarande!