Bra dag!

Idag har jag haft en riktigt bra häst dag. Jag har kommit till något nytt fokus, hittat ett sätt att rida som passar Hugis tror jag. Bestämt mig för att jag kan inte hålla på och tramsa med Hugis. Jag får helt enkelt ta kommandot och tydligt tala om för honom vad som gäller!
Vi red ut imorse, Anders och jag. För några dagar sen när vi red ut var Hugrakkur spänd, sned och inge rolig att rida. Eller var det jag som spänd sned och inge rolig???
Han var tittig och ville inte riktigt ta mina hjälper, och det är klart då kanske jag spänner mig så blir det som det blir… lite tokigt.

Redo för ritt!

Idag hade jag en bild, eller ett minne snarare, av de gånger jag ridit ut honom och haft ingen häst i handen, styrt honom med sätet och tanke, istället för vänsternäven från ni vet vart. Han är ju otroligt lydig min häst, och jag vet inte riktigt varför jag inte har vågat rida på honom med lite tempo när vi rider ut. Eller jo, det vet jag ju, jag är ju faktiskt rädd för att han ska sticka. Att om vi kommer upp i lite tempo så kommer jag inte få stopp på honom.

Ibland är det bra att sätta sina rädslor  i fokus, bryta ner dem, ifrågasätta dem och mala sönder dem till hjärnspöken. För oftast är det just hjärnspöken.  Var hade dem kommit ifrån från? Var det när han stack med Anders i början? Sen dess har jag varit ”försiktig” med Hugrakkur. Jo, så är det nog. Men på sista tiden känner jag att jag vill mera framåt. Och jag vill inte låta mig begränsas av något så fånigt som rädslor.
Just idag hade jag en tanke om att jag ville rida Hugrakkur i samma tempo som när jag rider Tindur. Redan förra gången vi red ut Andres o jag hade jag bestämt att vi skulle trava i alla uppförsbackar       ( han är svår att få trav på när vi är ute) och då gjorde jag det. Utan att något ”hände”. Men då funkar ju Hugrakkur som så, att så fort vi ser en backe så pinnar han iväg för han vet ju att vi ska öka där. Ja,ja.

På gräs/isvägen

Så redan när jag satt upp fanns checken där, sits,händer, fötter, allt på sin plats. Iväg och han fick skritta på ordentligt, inte gå och mesa. Jag reglerad skritten med sätet, andades djupt ner i sadeln för att minska och gungade på lite för att öka. Hans öron gick som propellrar. Jag hade också ett minne av en riktigt bra tölt där jag knappt tog i hästen, utan bara mjuka,fina händer som fick bettet att vara riktigt trevligt. Vi gick upp i tölt, med säte och mjukhet. Kort fin tölt. Andades ner i skritt. Kom till första backen, jag signalerade trav, men fick tölt, nåja man kan inte få allt. Vi  töltade på grusvägen en bit och han var mjuk som en kissekatt.

In i skogen, han fick trampa på ordentligt på den krokiga stigen. Bitvis där det gick töltade vi.  Båda hästarna vädrade vilt vid ett par tillfällen, men vi såg inget annat än vildsvinspår. Jag fick dra mitt mantra några gånger under ritten, sits, händer, fötter, mest är det händerna som far, men det blir bättre. Ytterligare en gång under ritten fick jag ingen trav i backen, och några halvdana galoppsprång fick jag leva med, men när vi kom ut på grusvägen igen efter skogen, töltade vi med en lätt ökning och det gick så bra. Jag tror jag red hela rundan med ett fånigt småleende över mina läppar. Jag var väldigt nöjd. Hugrakkur var svettig och skummig, Hrodur med. Dem fick ordentligt med massage och morot efter den ritten.

Lite senare tog jag min lilla svarta på linan. Vi hade galoppträning i går, och från att ha haft en ganska dålig och flack galopp, där han blev liggandes i kurvan, till en  takt-fast och trevlig galopp var jag överraskad. Var kom den ifrån? Nu hade jag Maria ( Sigur-Maria) som stod i mitten och höll koll på mina hjälper ( jag måste ha skärpt till mig där) och att han tog rätt galopp. Jag har ju som mål att kunna galoppera på en volt och orka galoppera flera varv med tom en snett igenom med galopp-ombyte. Nu var träningen igång, och det kändes bra.

Inte ska väl jag...

Därav linan idag, han har blivit så trevlig att jobba med. I början när jag longerade honom sprang han alltid lite som han ville, kollade vad för något som hände på bygden mest hela tiden och var allmänt odräglig. Nu jobbar han i fin form, skiter i bygden och har fokus på mig. Fortfarande inte så mycket tempo i sin lilla kropp, men det ska vi öva på sen.

'Jag vill ha honom uppmärksam på mig, lydig för mina signaler och farten får komma i ett senare skede. Idag tränade vi traven och han springer så fint med sänkt huvud. Och sen får jag peppa upp honom lite och visa att jag vill att han ska galoppera och då blir han glad och slår en bakut eller två, men sen galoppar han tills jag säger att han ska trava. Lite slarvig när jag vill att han ska stanna, men det får vi också trimma. Han var lugn och fin, jag var lugn och fin, vi hade ett bra pass helt enkelt! Tror jag fortfarande sitter med det där leendet i fejset!!