Upp och ner!

Ja, det är inte alltid det går bra heller. Jag har haft några dagar med både upp och ner. Ibland känns det som att det går ju alltid så himla bra med Hugrakkur. Men så är det inte. Vi har våra upp och våra ner precis som alla andra. Och klart vi har bakslag, men inte så stora.

Hugis!

Det som är roligt med den röde är att det går sällan dåligt flera dagar i rad, utan vi har en dålig eller två, sen har vi några bra. Och ibland går det outstandng bra! Sällan det går outstanding dåligt, .
 Med Tindur har jag ju kämpat mest i motvind käns det som, men så har vi kommit en bit på väg, och så går vi ner oss i nån svacka igen. Han är mera svajig.

 Idag värmde jag Hugis på banan, jag tycker han går bättre då, sen red vi ut. Det blev mycket tölt, lite halvdålig galopp, och ett race uppför en backe. Han blir lite ivrig, men inte okontrollerbar, men när Hrodur försvann off pist såg Hugis sin chans att glida förbi. Hrodur drar gärna iväg åt vänster av någon anledning om han ligger först. Och nu när han gjorde det var Hugis och jag förbi honom på ett killevipp, jädrar vilket drag det var.

Snygg!

För 4-5 dagar sen red vi ut Anders och jag, utan att värma på banan. Då gick det sådär, han låg på och var sned. Eller jag gjorde något, troligtvis var jag lite spänd och så blev han det också. Han är ju så otroligt känslig för inte bara min vikt o mina hjälper utan även min sinnesstämmning…rackarns häst. Är inte jag på topp och har fokus, är inte Hugrakkur på topp. Så enkelt är det. Då kommer jag hem och är besviken, analyserar igenom ritten, och kommer alltid på att felet ligger hos mig. Då får jag tänka om, tänka rätt och bestämma mig för hur jag ska styra upp saker och ting. Och inte glömma bort att Hugrakkur är lite mer än en skogsmulle. Vilket inte är så lätt då han ju är den raraste av alla hästar.

Sen i förrgår när jag red honom på banan gick det så där super igen, vad det är kul att rida då, man vill aldrig sluta. Jag har ju blivit lite mer bekväm med honom, vågar lite mer, kräver lite mer, och vi hittade tillbaka till stampe-tölten.
Jag var helt själv, inte en kotte i närheten som kunde kolla in oss men det är ju alltid så.  Men det är klart, jag var  besviken på mig själv för att det hade gått dåligt att rida ut ett par dagar innan, då skärper jag till mig och utmanar mig själv.

Brothers in arms. Och ja, han har ännu ett sår på mulen...suck...

Igår hade jag inte tid att rida, hade bokat en körlektion med släp, jag tänker ta utökat b-körkort. Jag säger bara det, det är 30 år sen jag tog mitt körkort, och det märktes! Svårt var det, och det kommer att kräva en massa övning att backa med släp, men det ska gå. Som tur var körde vi en sväng när själva back-träningen var klar, och mitt största problem var att jag missade att kolla i döda vinkeln i korsningar. Bra att få det uppdaterat. Sen lyckades jag köra för fort också…Pelle från trafikskolan tyckte det var j-igt onödigt att torska på uppkörningen för att man ligger i 60 på 50 väg…ha,ha, kan ju bara jag lyckas med!!