Promenader...

Vi har varit ute och gått, Hugis och jag! Promenerat själva eller tillsammans med Jeanette som ju bara skrittar Frodi, eller med Anders och Hrodur! Jag tränar honom samtidigt att följa mej villkorslöst, går jag långsamt går han långsamt, ökar jag ökar han, stannar jag på klacken stannar han. 

Och så springer vi! Det tog några gånger av segdragning av 365 kg häst,  där han spjärnar emot av alla krafter, men så fort han springer på blir det beröm och godis. Efter några gånger springer han nu så fort jag smackar och för fram armen…ha,ha, godis råttan. Men det funkar ju!

Hrodur får gå först och föregå med gott exempel!

Jag försöker utröna hur han rör sig, kollar på honom hur han står och hur han går/springer. Kan inte se att han avlastar sitt höger ben längre, vilket är positivt. Men idag när jag försiktigt longerade honom i trav så dippar han. Mindre visserligen, men han är inte ren….blääää, vad trött jag blir. 

Snart ska vi tillbaka till Sigtuna för ytterligare röntgen. Få se vad de säger, sen får vi utgå från det.

Jag har ridit Tindur en del. Min ena dotter, Beatrice, ville rida nu när skolan är klar, mina tvillingar har tagit studenten i år. Bland det första hon sa när det var klart var att hon var ridsugen. 

Tindur är ju duktig på både dressyr och hoppning så hon fick ta honom. Hon rider bra, och han tyckte det var kul att få jobba med någon annan. 

Beatrice och Tindur

Jag var med i mitten och kommenderade förstås, jag tycker det är kul att hitta på ”lektioner” eller bara bra övningar att stärka hästen med. Mot slutet fick hon gå in på en volt och jobba honom i form för att därifrån öka upp till tölt med bibehållen form. 

Hennes ridmuskler orkade inte så länge, men hon fick några bra töltsteg i form i alla fall. 

Jobbigt att väcka liv i gamla ridmuskler! Träningsvärk delux på gång!

Jag fortsatte där Bea och jag slutade nästa gång jag red Tindur. Vi jobbade på volten och upp i tölt och faktiskt orkade han flera varv. Jag nötte inte utan bytte varv ofta och så fort jag kände att han tappade lite petade jag på baken med spöt så han orkade lite till. 

Han frustade och grymtade ordentligt, det var jobbigt. Vi avslutade med några ökningar på långsidorna, gick super, han känns härlig nu min lilla svarta. 

Sen Jökull la på den lilla extra sulan för att  räta upp honom har han gått riktigt bra. Den satt ju i kanske 8 veckor ( en skoningsperiod) och nu har jag alltid koll så att han inte börjar bli så där sned igen. 

Gänget + några till fika paus innan Lövön

I dag fick Maria ta honom, vi var på långtur till vackra Lövön, och vi som inte har fräscha hästar tog cykel istället. Det var väldigt trevligt, skönt att komma ut på en längre tur, trots att jag inte satt på häst!