Veterinärbesök del 5 neverendingstory....

Hugrakkur var fortfarande lite såsig av det lugnande, och jag kände att jag också skulle ha behövt lite av det. Min sura mag-känsla satt fortfarande kvar, även om det kändes bättre. Jag hade ju kanske inte räknat med att det skulle bli ett så avancerat besök, min tanke var ju att Monika skulle knäcka loss honom lite sen var allt bra! Istället blev han cortisonbehandlad med tid för återbesök.

Nåja, det var fredag och helg! Vi skulle grilla lite och bara ta det lugnt resten av kvällen. 

Jag gick in med Hugis i transporten, som snabbt backade av, kom väl ihåg den där otrevliga doften matte hade...In igen och av. In igen, segade sig fram, och fort av. Förbannelse över detta med lastning!!!! Kan det inte få vara enkelt nån gång???

Jag skulle väl aldrig bråka??? Vad menar du???

Vi höll på i 45 minuter, han gick snällt in men lämnade en bakhov utanför och så fort Jeanette rörde sig bakom forcerade han ut. In igen, ut, in igen och ut. Gaaaaahhhhhhh. Men jag höll mitt humör i schack. Gick in med honom och ut. Egentligen fick han ju inte äta eftersom han fått lugnande, men när han var duktig fick han en smula kraft. 

Till slut kände jag att han gav sig och klev in helt, Jeanette la på bommen och vi kunde åka. Trötta och hungriga for vi hem, jag lät känslorna ta över och gnällde under hela färden hem. 

Varför i hela friden krånglar han, varför går det bra några gånger och sen inte alls? Vad gör jag för fel??? Jeanette lyssnade tålmodig, hon visste precis, för onsdagen veckan innan hade samma sak hänt för henne. 

Vi var i Kvicksund med Frodi och när vi skulle åka hem vägrade han gå på. Närmare 2 timmar tog den lastningen! Så hon förstod mig. Det vi lovade dyrt och heligt var att lastning skulle stå på schemat regelbundet, olika transporter, turas med våra hästar, så jag kan lasta Frodi och hon Hugis och mina andra hästar, olika väder osv. Vi ska bli lastexperter, och häst-eländena ska springa in av sig själva innan vi är klara!!!

Grillmiddag?

Väl hemma hade en fantastisk sambo och döttrar en grillmiddag redo, bara att sätta sig och äta. Tack o lov för det. Men visst hade jag den där sura magkänslan kvar hela kvällen. Och hjärnan gick på högvarv. Om en dryg vecka skulle vi åka till Sigtuna för ytterligare röntgen, hur i hela friden skulle jag få med hästen dit?? Last-träna?? Jovisst, men va fåglarna gör jag om han fortsätter så här???