Den lille faen på min axel!

Efter den sista, övertaggade ridturen har jag känt en liten osäkerhet i ridningen. Fan, också! Hugrakkur hade mitt fulla förtroende, jag tyckte att jag kunde honom både utan och innan, vi var så tigtha, så tillsammans att det fanns inte… 

Innan vilan…Nu har en liten liten tagg smugit sig in i mitt sinne, en liten oroskänsla och jag bara hatar det!

Idag var tanken att jag går ner i paddocken och kör på som vanligt, jobbar igenom alla gångarter som uppvärmning och sen tölttränar vi med fokus på bra tölt, ingen mes- tölt! Men så blev det inte.

Sticka??Jag??? Skulle jag aaaallldriiiggg göra!!

Vi kom ner till paddocken och började med skritt, och den lille fan satt på axeln och mumlade, oj,oj, vad pigg han känns….bäst att ta det lugnt idag, nyårsnatten kan ju sätta sina spår….detta var ju 2 dagar efter nyår.

Och inte blev det bättre när han började konstra och backa för något otäckt på kortsidan, vet inte vad det var. Och jag skrittade och flyttade, framdel, bakdel, serpentiner, kors och tvärs, men känslan gav sig inte. Jag fick inget flyt i något jag gjorde, och när hästarna i hagen började spring och busa blev han spänd och stel, och jag med. Det var bara att avsluta och gå tillbaka till stallet.

Tur man har den här godbiten att slappna av på!

Besviken på mig själv, tusen tankar snurrade i skallen, hur ska jag hitta tillbaka till bra ridning igen?

I vanliga fall längtar jag efter att få kliva upp på min röde och sticka iväg. Antingen ut eller i paddock. Själva eller med sällskap. I dagsläget skulle jag inte ta med Hugis på en tur tillsammans med andra, dels ifall han blev övertaggad, dels fall han skulle dra med sig hela gänget ifall han drog iväg.

Och den här!!

Och jag har ju varit här förut, länge sen nu, men visst vet jag att det är bara och rida på, låtsas som det regnar och slå bort den lille fan. Jag vet att bara jag får rida tillräckligt mycket, tillräckligt många gånger och det går bra, så hittar vi tillbaka till varandra snart nog. Och jag är en envis jäkel, på gott och ont. Men jag gillar det inte!