Efter vilan!

I 5 veckor har han vilat nu min Hugrakkur! Och jag med! Det har varit skönt att få släppa honom lite, och bara få rida min lilla svarta. Och Tindur har verkligen gått från klarhet till klarhet! Han har mognat igen, landat i sig själv och blivit några snäpp bättre. Underbart!

Mattes pärla!!

Ja, han kan fortfarande slänga sig över i trav om jag inte är beredd med ett bra magstöd ( om jag inte rider!!) men det blir mer och mer sällan. Han är pigg och glad som en lärka, älskar att springa fort, tölta fort, och ändå så otroligt lydig. Älskade lilla svarta!!

Men nu är det dags för min röde att komma i jobb igen. Jag tänker att 4-5 veckors vila inte påverkar musklerna så vidare värst, han har nog inte tappat sin kondis direkt, men att vi tar det lite lugnt ett par veckor. Jag har ju anmält oss till vintermästerskapens första deltävling, så då måste vi ju vara fit for fight.

+10 grader innan jul, och tjockaste vinterpälsen!

Igår tog jag in honom, borstade igenom honom, och gick ner till korallen för att se hur han rörde sig. 

Lite med hjärtat i halsgropen, skulle den där förhatliga dippen vara kvar eller har han vilat sig i form?? Hur pass pigg eller trött skulle han vara?

Tufsig!

Han fick vara lös, och han skrittade på en stund. Han såg fin ut, tittade på mig med pigga ögon ” nu då matte? vad gör vi nu då?” och började självmant att trava efter en stund. Ingenting syntes i höger varv. Vi bytte varv och samma sak där lite skritt, men så började han att trava. 

Och om man tänker sig den minstaste lilla dipp man kan se, så nära ren trav utan att det var rent om ni förstår. Så otroligt lite markerade han.

Alltså 10 gånger bättre än innan vilan och ju mer han sprang desto mindre dippade han. Jag blev så glad att jag tjoade och Hugos var ju inte sen att dra iväg i galopp efter några rejäla bocksprång!! 

Han galopperade runt några varv, men så fort jag stillade min kropp stannade han och tittade på mig. 

Vi bytte varv och samma sak där, hans bakdel for upp i luften av glädje och han galopperade runt, runt. Inte i sken-tempo utan trevligt tempo, med örat lyssnades inemot mig. Och jag stillade mig och han stannade. Satte på honom linan och  flyttade honom lite, skrittade in på liten volt, ut på större och stannade. Han var glad och jag var glad.

Och så lasttränade vi. In i transporten, på med bommen och ut igen, både före och efter longeringen. Lite segt att gå på men värre har jag varit med om. Nöjd var jag med min häst. Och han kändes rätt nöjd med sin matte oxå!