Lite övertaggad!

Jag klippte min röde igen, och jösses vad päls han har. Han blev ju klippt i oktober första gången, och nu en gång till. Han hade nästan mer päls nu…inte konstigt att han svettas som en gris. Med tanke på vädret oxå…(10 grader strax innan jul). Först tänkte jag bara ta lite runt bogen, men när jag såg hur tät päls han hade klippte jag samma som förut.  Så  här i efterhand kanske jag skulle ha tagit lite mindre….han var ju redan pigg!! Och piggare blev han!

Kanske inte skulle ha klippt en så pigg o glad häst....

Jag kommer i håg i höstas när vi hade lektioner för Mickis.   "Han känns lite som en turridningshäst”, klagade jag till henne, visst, bra jämn tölt men jag saknade den där energin, nerven i honom som jag ju lärt mig att tycka om. Så fick han gå på vila en dryg månad, dels för att han kändes trött, vi hade ju utvecklats ganska mycket under hösten både han och jag. Dels för att jag var trött, även mattar behöver sin vila! Men man ska vara försiktig vad man ber om tydligen...

Och vilan har ju uppenbarligen varit välbehövlig , för han var ju pigg sist jag red. Sen tog jag honom på banan häromdagen, ville träna ”sits-styrning” på honom, och samma där, otroligt pigg häst. Han kändes som om han flög fram, i tölten, men svävade fram i traven på ett mycket trevligt sätt. Men visst kände jag att han lätt varvade upp. Men jag tillät inte några ökningar alls, då jag själv inte var redo för det. Öka kan vi göra imorrn tänkte jag, då jag visste att jag skulle rida ut med Anders o Jeanette.

Och nog ökade vi allt, dagen efter. Jag brukar alltid ligga först när vi rider flera, och så även nu. Skrittade ganska mycket, men töltade också korta sträckor. Vi har ju våran galopp-backe som övergår i en liten slingrande stig där vi alltid brukar dra på lite. Den stigen mynnar ut i en öppen yta med en liten väg till en bom som viker av från våran grusväg.

 Där kom vi i full kareta och jag fick inte stopp på Hugis förrän framme vid bommen! Han slängde lite irriterat med huvudet för att jag drog honom i munnen men jag tänkte inte på det.Vi fortsatte ut på grusvägen där Jeanette skulle lägga sig först eftersom Ùi blev lite taggad av tempot vi hade. Alltid bra för taggade hästar att få ligga först ett tag, då är det inte lika roligt längre….

Och mycket riktigt, Jeanette började kämpa med Ùi som knappt ville gå fram, så då kom Anders förbi som draghjälp. Kan vi ta det lite kort sa jag, som började känna en vibration i min häst, ett tryck jag inte känt på bra länge.

Tre (röda) musketörer!

Vi hann väl tölta några meter innan Hugrakkur tog 2-3 språng rätt upp i luften och sen drog han iväg som en avlöning! (Jeanette hörde hans energi!!) Förbi Anders och Jeanette full fart galopp längs vägen. Och vi hann nog iväg en hundra meter innan jag fick stopp på fans-tyget, (huvudet fullt av: ge o ta,ge o ta, inte blåhålla, slappna av i kroppen, måtte han inte ta 90-graders kurvan där framme!!) ja ni vet, rätt mycket som far igenom tankarna. 

Men han stannade, och då insåg jag att Anders o Jeanette var kvar nästan vid Annero där springet hade börjat. 

Hugis var nu helt lugn, vi gick runt på en liten volt och flyttade bakdelen ända tills de kom ikapp. Sen blev det skänkelvikning nästan hela vägen hem, fram o tillbaka, tänk-flytta-framåt-tänk-flytta-framåt. 

Tursamt nog var både Ùi och Hrodur så kloka att de inte hakade på min röde kanonkula, utan stannade, och som Anders sa sen, med hjärtat i halsgropen för det går fort så in i helsike när Hugis drar på, hoppas hon sitter kvar, hoppas hon sitter kvar!! 

Klart jag undrar varför han gör så här, men jag bestämde mig snabbt för att inte snöa in på det. Jag grottar så lätt ner mig i saker och ting, grubblar och grubblar utan att bli klokare. Hästen är pigg, nyklippt, nyvilad och kanske är det så att han inte har alls ont i bogen längre?? Det kan väl få vem som helst lite övertaggad??!!