Vi närmar oss tävling!

Denna fantastiska häst kommer att ta mig långt, det vet jag. Kan bara jag hålla nerverna i schack, så har vi nästan inga begränsningar. Och poängen på vintermästerskapen är ju bara en hänvisning till vad som komma skall.  Efter drygt 2 år är vi äntligen på G  Hugis och jag.

Så här några dagar innan tävlingen går känslorna verkligen upp och ner. Ena stunden känns det så himla bra, i nästa förbannar jag mig själv att jag anmälde mig. Som igår, då hade han ingen trav i vänster varv…har ju självklart anmält mig i vänster varv….och när jag då börjar trava i höger ( inga problem) travar vi ett varv, vänder snett igenom, (smart,va??!!) och kommer i trav i vänster varv, börjar stollen att tölta istället. 

Vi tränar med bootsen, det är Husses uppgift att  sätta på!

Ser det bra ut??

Skit oxå, provar igen, samma sak, och han tappar baken och donar så när jag kliver av efter det passet har jag i princip bestämt mig för att stryka mig i fyrgången! Och det känns ju rätt skönt ett tag, då ska vi ju bara tölta!! Härligt! Och då blir det ju inte så stressigt heller på lördagen! Japp! 

Så går det några timmar. Men va fan…klart han kan trava i vänster varv!! Får prova imorgon. Klart jag ska tävla i fyrgången!

Morgondagen kommer, jag tar ner Hugis på banan, fokuserad, vet precis hur jag ska träna traven. Vi drar igång och jag gungar in honom i traven i vänster varv, går hur bra som helst! Tänker att bäst jag töltar några varv, tar ner till skritt byter varv precis som på tävling, och han töltar helt fantastiskt! Kort, kort, fin , jämn bra tölt och jag är så lycklig! 

Samma med fyrgången, vi töltar ett varv, travar ett varv, skrittar en bit och galopperar ett varv, suuuuperbra!! Jag är euforisk! Klart det blir tävling! Och går han lika bra på lördag som han gjorde idag….då jääärnavägar!!!

Och så fortsätter det. Upp och ner, varvat med bilder av skam, när jag o Hugis skenar runt i ridhuset och välter domar-bord och funktionärer. Fjärilarna i magen kommer och går, jag försöker intala mig själv att det är ju bara en tävling! Inte ens officiell! Bara kul! Åk dit, Lotta, rid och visa upp din vackra röding, och ha kul! Inget mer! 

Men jag letar fortfarande orsaker att stanna hemma på lördag. Influensan går, har jag hört, Maria var hängig. Hur är det med magsjukan?? Ont i ryggen?? Höften??!! Jodå, det finns nog anledningar att inte tävla.

Dessutom går jag igenom alla hästar i stallet som jag eventuellt kan byta till, (tävla vill jag, men bara inte en övertaggad röding) till och med Karins Smári och Jeanetts Ùi överväger jag att be och få låna trots att jag inte ridit dem.

Ska jag byta till Lillis, kanske??

Låna Karins fina Smári??

Jeanettes klippa Ùi??

Hrodur och jag är ju så bra tillsammans??

Men jag är en envis rackare. Och jag bara måste utmana mina rädslor, för ni förstår ju vilken seger det blir bara av att åka dit när man har känt så här!!