Hemma!

Hugrakkur frá Dallandi. Den röde. Hugo tyckte någon, "Rackarn" tyckte svägerskan, ( han ser ut som en rackare tyckte hon) men nej,han var Hugrakkur.

I sin nya box! 

När började jag förstå att vi hade köpt en riktigt fin häst?? Hela hösten när vi gång på gång tittade på bilder vi tagit och de filmer vi filmat när vi provred? Nej, inte då. Visst var han fin, men inte SÅ fin. Kanske när veterinären var här och skulle besiktiga honom och jag för första gången longerade honom och han visade sin fantastiska trav? Kanske…Eller när jag började rida honom? Eller var det när vi fick honom värderad? Jag vet inte, det har vuxit fram medans vi har lärt känna honom, en känsla, ett konstaterande att oj!! Vad har vi gjort? Eller ser vi honom med rosaskimrande glasögon ? Det tog 2 och en halv månad innan jag nämnde för Anders dem magiska bokstäverna, som dök upp i mitt huvud när vi hade kommit igång med ridning ordentligt, men jag går händelserna i förväg. Vi åkte hem från Norrköping, klockan  var 22,30 när vi lämnade flygplatsen.

Han stod blickstilla i transporten, rörde inte en fena. Vi har kamera i transporten så vi kollade hela vägen. Jag körde försiktigt. Det tar nästan 2 timmar från Norrköping och vi var hemma efter midnatt. Jag svängde upp på gruset framför ladan och stannade. Tittade in genom dörren , han tittade tillbaka. Anders gjorde loss honom och backade av. Hugrakkur var något stressad, snodde runt lite,  tittade sig omkring på gårdsplan, hörde nog att våra andra hästar trampade i stallet.Han leddes in i sin box och han snodde runt några gånger. Vi stod och tittade på honom, kunde knappt tro att han äntligen var hemma. Men han var sig inte riktigt lik, tyckte vi. Lite mager och knotig, inte fullt så musklad som vi kom ihåg och något störde på nosryggen. Kanske hade han slagit i ? Han åt sitt hö, lite halvt hysteriskt, snusade över boxkanten på Tindur som ju undrade vad det där var för en kuf??  Som kom mitt i natten och störde. Vi lämnade hästarna och gick in. Vi var trötta efter en otroligt lång dag.

Hugrakkur, Tindur, Hrodur i vårat stall!

Lördag morgon studsade vi upp och ut i stallet. Nyfikna på hur natten hade gått, spända på att få se hästen i dagsljus, här hemma. Han såg trött ut, men var hungrig och åt med god aptit. Vi tog ut honom och borstade honom och upptäckte att han var sydd med flera stygn i ett sår på nosryggen. Han hade gjort sig illa i hagen berättade Halldór när jag mailade. Stygnen var grova och såret var som en triangelformad flik. Jag tvättade med egengjort silvervatten. Sen släppte vi ut dem i hagen. 

Det var ett fasligt spring i hagen första dagen!