Första ridpasset och ett magiskt ögonblick

Oj,oj,oj, när 3 vallacker ska visa upp sina bästa sidor för varandra och göra upp om rangordningen!! Vi stod fascinerat och tittade när dem nosade på varandra, tjöt, sprang i alla gångarter. Och så ner med mulen för att känna om det fanns något ätbart under snön, och så iväg åt ett annat håll. Hrodur är ju ledaren så han hade fullt upp med att hålla Hugrakkur på plats, Tindur tröttnade efter en stund och lät de två röda hålla på. Han gick en bit ifrån och åt. Men de röda fortsatte, och jösses, vilken tölt vi såg! Och trav! Till och med när dem gick i skritt var det snyggt! Vi stod länge och tittade på dem, ganska säkra på att Hrodur skulle styra upp saker och ting.

Sadelprovning

Ja,ja, håll på ni med den där hästen, jag vilar lite

På söndagen la vi på en av våra sadlar på Hugrakkur för att se om den kunde passa, en Àstund  Epona som Hrodur har haft. Han var ju lite annorlunda byggd än våra lite för runda hästar. Men med en pad som var lite uppbyggd låg den OK. Vi gick ner till ridbana med Hrodur och Hugrakkur. Anders skulle rida Hrodur och jag ville bara känna lite på den nya…bara sitta upp och kolla sadeln, typ, i fall vi var tvungna att köpa en ny. 
Han hade ju inga skor, men banan var mjuk och jag skulle bara… Vi gick runt en liten stund och bekantade oss med banan. Den är omgärdad av en hage där grannens haflinger och våran tinker går. Självklart kom dem fram och kollade vad det var för en ny häst som kommit. Han var helt lugn och trygg, så jag satt upp. Jag var inte nervös för att rida honom, men samma känsla som när jag provred honom första gången infann sej. Andäktig. Jag vet att det låter helt konstigt men på något sätt var jag både ärad och stolt över att sitta på hans rygg. Jag glömde att andas.
 Jag skrittade. Utanför ridbana hade några kompisar samlats, klart alla var nyfikna på nya hästen.  Jag skrittade på, han kändes avslappnad och jag sken som en sol. Jag höll mej på volten, var bara följsam och krävde inget. Efter ett tag bad jag om tölt och han bjöd upp. Herre jesses, just ja…så var det. Den där otroligt mjuka, taktfasta, lite stampiga tölten. Jag ville aldrig sluta, men tvingade mej att sakta av, ner i skritt och hoppa av. Jag hade ridit den röde, och jag var helt förstörd…Anders hade stannat upp med Hrodur för att kolla. Vi var nöjda med vårt köp. Hugrakkur var hemma.

Mina flickor slutade med häst när dem sprang in i tonåren, inte så att dem var ute och härjade, nej då, dem började plugga utav bara den. Synd tyckte jag, för dem är väldigt duktiga att rida, men valet var ju deras. I princip får jag (tvinga) be dem om hjälp med ridning om Anders och jag inte hinner. Bea har ridit Hrodur några gånger och Eve rider Tindur, och de har inte bytt häst nån gång…Men det är sällan de vill rida ( tur för mej som alltid vill rida ha,ha) På söndagen när jag hade ”ridit” Hugrakkur kom tjejerna ut i stallet för att träffa den röde. Tyckte han var jätte-fin, och jag svär att han gjorde något med sin blick, Hugrakkur, fångade in Eve och smälte hennes hjärta. Dem stod en lång stund i tyst samspel. Sen gick ungarna in. Lite senare frågade jag vad de tyckte, jo han var fin, sa Bea. ” Den hästen vill jag rida ” sa Eve!  Ok, han hade skickat sin magiska blick mot Eve och hon var förlorad. Precis, som vi.