Veterinärbesiktning

En bra försäkring vill man ju ha på sin häst och vi var tvungna att ta ut en veterinär för att besiktiga Hugrakkur när han kom. Jag visste inte att den besiktning som gjordes på Island bara räckte i 30 dagar. Veterinären kom på måndagen. Samma som vi alltid vänder oss till. Han kollade och klämde, tyckte det var roligt hur vi hade hittat honom på Island. Allt såg bra ut, men så skulle vi ut och titta hur han rörde sej. Vi gick ner till ridbanan.
 Jag är skit-dålig på att longera, blir mest yr i huvudet och vet inte riktigt vad jag håller på med. Har aldrig fått lära mej det. Och enda gångerna som jag hade longerat en häst var när vi var till Strömsholm med Majken, och gjorde hältutredning. Det gick så där…
Men vi gick ner till banan och jag fick i gång Hugrakkur. Jag hade långpisken för att driva på lite, men det behövdes inte, han verkade nästan lite stressad över den . Han skrittade på runt mej, med bra tempo. Han var helt klart van vid att bli longerad för han kunde det där bättre än vad jag kunde! Här såg vi ju vilken bra skritt han har, det böljade genom hela hans kropp och hans man gungade på halsen. Jag smackade på lite och han föll i trav. Jag kämpade i mitten med både yrsel och att hålla oss någotsånär i mitten av banan, samtidigt som jag konstaterade att han hade den snyggaste trav jag någonsin sett.
 Jag hade bara grimma och linan kopplad  i den men han hade en fin form. Han flöt fram, jag glömde yrseln. Veterinären bad om andra varvet, så vi vände. Samma där om inte ändå bättre.Han kändes lite mjukare i det här varvet. Jag tittade på Anders, såg han? Jodå, han såg, skakade på huvudet lite, som om han inte trodde sina ögon, men han såg. Så skulle vi springa på rakt spår, det var värre. Vi hade upptäckt att Hugrakkur var otroligt seg att leda, både i träns och grimma. Och nu när jag skulle få honom att trava gick inte det. Han spjärnade emot.

Longering

Och ni som har försökt att springa med en häst som inte vill gå fram vet ju att det är rätt jobbigt. Jag tog ett spö men då blev han så stressad att han sprang på tvären. Till slut fick Anders gå snett bakom honom med spö och jaga på och då kom motvilligt några travsteg. Vi kämpade på ett tag tills veterinären var nöjd. Jag var helt slut och Hugrakkur blängde på sin husse lite förnärmat. Det därmed spö gillade han inte. Veterinären avslutade sin besiktning, naturligtvis UA, och han fick sin första influensa spruta. Skönt att det var gjort då kunde vi få en vettig försäkring på honom. Men vi lärde oss också att vi skulle behöva ”koppelträna honom”.  Hästen ska ju följa mej i vilket tempo jag än har, men han var otroligt seg. Går man inte med hästen på Island? Man tycker ju att det hör till uppfostran?  Det fick vi helt klart ta tag i.

Nöjd husse!