Tävla?!

Jag har precis kommit in efter ytterligare en lektion på den röde. Och vad ska jag säga?? Jag finner inte ord för hur bra den där hästen är. När tränarens ögon lyser av lycka och jag själv känner hur hästen bär sig hur lätt som helst och frambenen går upp över öronen snudd på.  Om man tänker sig en symaskin , så jämnt och fint i korta tempot. Och så trycker jag på lite…ja herre gud!! Var ska detta sluta??

Det lustiga är att jag rider så bra, missförstå mig inte , jag är inte den som lyfter mig själv till skyarna, tvärtom. Jag är ganska hård och har höga krav på mig själv. Men när tränaren säger det och jag känner ju själv, hur fint han går under mig.

Vi pratade lite tävling i dag med tränaren. Hur ska man lägga upp tävlingar på en sån häst?? Mina tankar gick i banor att ta det lite lugnt i år, satsa på nästa. Problemet är ju inte hästen , utan problemet är att jag har bara tävlat en enda gång. 

 Jag är ingen tävlingsmänniska, men har jag nu fått tag på en sån fin häst får jag nog se till att bli en. För han är något utöver det vanliga, den där Hugrakkur! Kanske framåt hösten att vi kan vara med på någon lätt tävling. Och sen satsa till nästa år istället.

Glad i collectingring

Ja, och den tävling jag var med på, Eidfaxis KM-2013 var ju mest för att se om jag tyckte det var kul. Jag red Hrodur, vår andre röde, för att jag ville inte smitta min lilla svarta med eventuell nervositet. Han är otroligt känslig för mitt mående, Tindur.  Blir jag stressad, blir han stressad. Men Hrodur, han håller alltid lugnet, finns inget som kan rubba hans cirklar…

Världens bästa Hrodur!

Och mycket riktigt, när jag väl skulle in på banan och fjärilarna fladdrade till i magen, tittade han lugnt upp på mig med sitt blåa öga som om han ville säga: Det är lugnt, Matte, sitt där du så fixar jag det här, detta kan jag!

Hrodur kan det här!

 Och ja, man kan väl säga att jag verkligen bara satt där…för red gjorde jag inte. Vi kom till B-final i alla fall, med poäng på 5,0 och det var jag nöjd med. Men ärligt talat så åkte jag på Hrodurs rutin. Men det var skoj, och vilken härlig känsla att ta sig till B-final ( som jag ju kom sist i !)

Glad tävlingsryttare!

 Jag blir nästan svim-färdig när jag tänker på framtiden med Hugrakkur. Jag sa till tränaren: Vi säger inget om det, men vi vet ju både du och jag vad den här hästen går för! Hennes ögon lyste; ” ja, Lotta, du förstår ju vad du måste göra? Tävla, tävla och åter tävla.” Det surrade i huvudet, herregud den hästen tar livet av mig…jag blir knäsvag och törs inte tänka tanken fullt ut. Men så tittar jag in i Hugrakkurs vackra ögon, ser glimten där inne, tilliten till mig och jag blir lugn.  Klart det går, allting går!! Bara viljan finns och Anders vid min sida fixar det sig. 

Så med en väldigt långsiktig plan kommer vi att träna för SM ( känner mig fortfarande inte så uppkäftig) 2015. Det känns bra, tillsammans lägger vi upp en plan, och jag har ju min lilla svarta och Hrodur att träningstävla på.