Bit ihop och rid!

Ja, vad ska man göra? Livet går vidare, men det är klart att lite betänkligheter hade jag nog. Hur skulle vi göra med den där Hugrakkur? Anders vill inte upp igen på honom förrän han hade läkt ( 6 veckor) kvarstod jag…Jag var inte helt överlycklig över situationen. Jag närmar mej 50, och jag kan garantera att det gör inte mindre ont att trilla av ju äldre man blir. Gammal=stel! Vi har ju dessutom vår firma där en av grundpelarna är snabba leveranser, vi hade inte råd att bryta någon vital del.

 Då kom jag på Eve! Min dotter som hade fått Hugrakkur-blicken!  Hon är ju ung och fortfarande mjuk. Jag sa som det var till henne, kunde hon tänka sej att hjälpa till med den där hästen? Lite longering och sitta upp och skritta lite bara så han kändes lugn och bekväm?? Visst ville hon hjälpa till med det, tack och  lov.

Eve longerar

Vi gick ut och sadlade och tränsade honom dagen efter Anders fall. Han var lugn och tillfreds, njöt när Eve borstade och pysslade med honom. Eve hade inte hållt på med hästar på flera år, men takterna satt i. Jag började longera, men hon tog snart över. Han sprang så fint. Anders och Hrodur var med som moraliskt stöd. Vi jobbade honom åt båda hållen. Efter en stund frågade jag om hon var redo att sitta upp.  Jodå ( hon försökte få mig att börja men jag lyckades slingra mej ur den knipan) hon satt upp och jag gick bredvid med Hugrakkur  i ”koppel”.

Man ser så tydligt på hästens ögon om han är nöjd eller inte. Han var helt nöjd med att ha Eve på ryggen. Vi gick runt på ridbanan. Inga problem.

Jag funderade på vad som hade gjort att han skenade med Anders, kanske för mycket krav från husses sida? Nu var han som en filbunke, följde mig  som en hundvalp. Vi gick runt en stund och till slut hade jag dem att gå i en ring runt mig. Jag longerade när Eve satt på. Han var lugn och hon var lugn. Vi nöjde oss för dagen.

Nästa dag fortsatte vi, Eve longerade en stund och satt sen upp. Jag red Tindur och hon klarade sig själv. De skrittade runt hela banan och han gjorde ingen tendens till att slänga av henne. 

Nästa gång var det min tur att sitta upp. Anders fick gå bredvid och agera klippa. Men det gick bra, han måste ha haft en riktigt dålig dag den där dagen när han slängde av Anders. Till slut red jag själv och det var precis som vanligt.

Jag har ridit för en del olika instruktörer  och jag ville prova att rida Hugrakkur för en av dem. Han kom och vi började jobba på volten. Jag berättade för honom vad Anders råkat ut för, undrade om han hade någon teori. Vi jobbade på medan vi pratade och värmde upp en smula. Bytte varv och fortsatte. När man rider en ny häst behöver ju även ridläraren lära känna hästen så vi snurrade på volten och pratade på. Jag skulle flytta bakdelen på hästen när han försökte sticka först gången. Rätt var det var försvann baken under mig och han försökte sticka. ( På exakt samma ställe han stack med Anders) Jag var med och fick stopp på honom. Det är ju en trygghet som ryttare att ha någon stå i mitten och tala om vad man ska göra.

 Vi skrittade på och jag försökte slappna av.  Några varv så hände det igen. Baken for iväg och beredd som jag var styrde jag upp honom och fortsatte skritta. Här såg ridläraren att hans ögon rullade och han nämnde för mig att han inte ser nöjd ut. Ajdå. Vad göra? ”Jag tänker att volten blir för liten för honom”, säger läraren, ” han känner sig trängd och instängd här på volten, kanske, ut med honom på stora spåret får vi se…” Och mycket riktigt, han lugnade ner sig ganska direkt. När jag rider Hugrakkur har jag så lite hjälper som möjligt  ( till skillnad från när jag rider Tindur,då har jag alla hjälper, ha,ha) men jag upplevde Hugrakkur så otroligt känslig för både ben, säte och hand.

 Väl ute på spåret får han ganska snart upp ett rejält tempo, oavsett gångart. Ridläraren ville se tölt, vi töltade. Försökte så gott jag kunde hålla ihop utan för mycket av någonting. Det gick bra, vi övergick till trav. Håll i dig, sa jag till läraren, och så travade vi. Herre jösses, denna trav!! Jag hann nästan inte med, den var svår att rida. Vi tog ner till skritt och avslutade. Ridläraren sa att det nog blev en kulturkrock för Hugrakkur när han skenade med Anders. Han har så stora rörelser och mycket energi att volten räcker inte till. Plus att Anders red  med för mycket hjälper och krav på en gång. Och det var ju en förklaring som vi helt köpte. Det blev för mycket helt enkelt för honom.  Och vad ska man då göra, jo man drar järnet! Strunt samma vem som sitter på.

Tindur och Hugrakkur-en sak gemensamt-kastat av husse 2 ggr på samma pass!