Vi tränar på

Vi fortsatte att träna, jag hade skickat en förfrågan till en tränare jag gillar, ville hon hjälpa mej med Hugrakkur? Jag hörde inget på ett par veckor, så jag stötte på igen, och jo, hon kunde tänka sig att komma över och ha lektion med oss.  Vi bokade en dag snabbt. Jag laddade.

Jag  värmde med longering i 10 minuter. Sen upp i sadeln. Och lite ner på jorden, för nu pratar vi att börja från grunden. Start och stopp. Jag jobbade på och det gjorde också hästen, han grymtade och stånkade, det var jobbigt. 

Mina händer lever sitt eget liv, dem far hit och dit och upp och ner och vi försökte hitta ett bra läge för dem. Det gjorde vi till slut, där dem ska vara, men jag vet att dem kommer att försöka slita sig. Jag kämpar.  Kolla in videon från första gången jag provred Hugrakkur, i Dalurs fina ridhus. Händer och fötter är inte riktigt där de ska vara…

Mina fötter lever också sitt eget liv. Dem ska ju vara parallella med hästen. Det är dem inte, de  pekar snett utåt.  Ibland tår neråt till råga på allt. Ibland mer, ibland mindre. Tro inte att jag vill ha dem där, men dem hamnar alltid där. Jag brukar skylla på mina dåliga höfter…men vad hjälper det??  Jag menar hur svårt kan det vara?? Bara låta fötterna hänga rätt fram, rätt ner?? Och ändå…Britten sa alltid ”lägg ner dina storhäst-skänklar, Lotta” men det hjälpte inte det heller!! Jag har dem kvar fortfarande. Någon som har något bra tips för det får gärna höra av sig.

Vi fortsatte lektionen, töltade lite och travade lite, tränaren tyckte vi hade en del att jobba med. Tror jag det! Hugrakkur jobbade inte alls med sin bakdel som han skulle t.ex. Och vi hittade bra sätt att aktivera den. Jag har ju otroligt mycket fokus när jag rider Hugrakkur, som om alla sinnen är på alerten hela tiden. Så är det tyvärr inte när jag rider den svarte...men nu när jag har förstått det kommer det att bli ändring. Det bästa från Hugrakkur  tar jag självklart med  till Tindur!!

  Jag är en ambitiös elev. Lätt att lära och ifrågasätter inte den som vet bättre. Jag gillar att ha ett mål att jobba emot, och jag tänker mig att tränaren och jag tillsamman sätter upp del mål och mål. Jag vill rida långsiktigt, bygga upp hästen, stärka den och även mig.

Vi rider nästan varje dag, och förutom det går jag med stavar (Bungy-pump) och sen har jag min älskade/hatade roddmaskin. Just nu älskad, för jag är i ett tränings-stim, där jag känner hur bra jag mår av att stärka min kropp. Men ibland kräks jag på den ( men kör ändå, på ren vilja) den är hur tråkig och jobbig som helst.

Jag får ofta ont i bröstryggen  av mitt arbete, och då är det viktigt att köra på i maskinen för att stärka ryggmusklerna. Jag har dessutom en tendens att hamna i ett ”framstupa-läge” på hästen, alltså jag sitter inte rakt upp och ner, utan lätt framåtlutad. Vet inte riktigt varför, vet bara att jag ganska ofta kommer på mig själv att inte sitta som jag ska. Kanske en kvarleva från Majken, som ju hade ett riktigt dåligt bakben och jag avlastade det på mitt alldeles egna sätt. Eller så är det bara ursäkter för en kass sits  Det är väl det troliga. Hur som helst brukar jag komma på efter ritten att j-klar vad ont i sittbenen jag har, då har jag suttit bra! Men det är inte alltid.

Vi bestämde att vi skulle ses snart igen, bra att köra på lite intensivt i början, och jag såg redan fram emot nästa lektion. Och här skulle tränas minsann. Har man hittat en bra tränare gäller det att ligga i, så man inte blir avpolletterad. Och det var på nästa lektion jag började begripa på riktigt att hästen var något utöver det vanliga.